måndag 9 februari 2009

Glöm inte bort marken du står på..

Trots att det ofta talas om att vi ska lyfta blicken så tror jag att det är minst lika viktigt att blicka ned på marken vi går på och känna kontakten med jorden. För har vi inte kontakt med den så kan vi inte känna när vi lyfter och ibland behöver man det ena och nästa dag det andra.

Livsstigen slingrar sig över stock, sten, gräsmattor, kullersten och asfalt. Det gäller att veta var man ska sätta sina fötter och vart man är på väg.

Och ibland när man tittar ner så hittar man något som man inte gjort om man inte glömt bort att sänka blicken. För några år sedan så hittade jag en av mina favoritgatstenar i Stockholm (ni hittar den i korsningen Folkungagatan-Götgatan) och på den står: Här träffades Lukas och Carmen. Idag är de gifta och har en dotter.


När jag såg den första gången så stannade jag upp och började fundera över hur den hamnade där, vem som gjort den och varför? Framförallt undrade jag om det var sant... och det är det fick jag reda på något år senare.

Den ingår tydligen i en konstinstallation/projekt/utställning som några gjorde för flera år sedan. Runtom i staden finns andra gatstenar med sanna historier. Alla inte lika vackra som den här dock för någon handlar om en misshandel. Jag har faktiskt inte hittat någon av de andra (eller de som finns kvar skulle jag säga) men om någon vet får ni gärna tipsa mig.

Men jag tro det lönar sig att titta ner och när jag befinner mig i min favoritstad Barcelona gör jag det ofta, där är gatstenarna designade av Gaudí vilket innebär att de är något utöver det vanliga. Åk dit så kommer ni att förstå vad jag menar. Jag återvänder dit om och om igen som ni redan vet.

5 kommentarer:

  1. Det bästa är att man i livet växlar mellan kostigar och Route 66. Just nu befinner jag mig på autobahn. Allt går i 240 km/h.

    SvaraRadera
  2. Ja den som är närvarande får se så mycket mer än den som rusar sig igenom livet :)
    Ha en finfin tisdag i huvudstaden
    kram från vinterland
    Emma

    SvaraRadera
  3. Vilken härlig sten. Ibland går livet upp och ibland går det ner.
    Misstänker att du just nu är uppe med tanke på jobbet och allt annat som du just nu har i ditt liv.

    SvaraRadera
  4. häftig grej något man inte förvänta sig finna bland allt utspottat tuggummi när man sneglar ned på sina fötter.

    SvaraRadera
  5. Ja, visst är det en fantastisk syn...att hitta något så vackert bara man tar sig tiden att titta ner....att hitta jorden man står på och att inte flaxa iväg hela tiden.
    Det vackra finns där vi står...bara vi tar oss tiden att titta efter och reflektera.
    En stor alla hjärtans kram till dig!

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen