Han heter Louie..

... och han har bott i mitt hjärta långt innan vi mötts.

Idag blir han fyra dagar gammal i jorddagar räknade. Ett litet knytt som gör att ännu en kvist slagit ut på familjeträdet. Han är min brorson och han valde sina föräldrar med omsorg. Min fina lillebror och hans sambo som kommer lotsa honom genom livet med all sin kärlek, klokskap men garanterat även dela äventyr och leklust.

Välkommen till världen Louie, du är mycket efterlängtad och väldigt älskad. Livsäventyret är det mest fantastiska du kommer uppleva och jag är glad att jag får dela livets stig med dig. Universum vore inte detsamma utan dig.

No matter how long the winter..

Spring is sure to follow står det skrivet på en griffeltavla och jag njuter orden.

Det är ju så, att många längtar vår just nu. Om inte vi hade vintern skulle vi kanske inte få njuta denna ljuva längtan efter naturens förändring och återfödelse. Längtan är en bitterljuv känsla. att få längta efter någon och sen mötas och det blir sådär varmt och härligt i hjärtat. Jag längtar ofta efter min familj och i helgen får jag kvalitétstid med min bror och hans sambo i Örebro.

Örebro visar sina vackra fasader och vyer under en grå himmel. Men inomhus väntar värme, god mat och mysiga fikor. Varm choklad en regnig dag tillsammans med min kloke bror och hans tillika kloka sambo på mysiga Fröken Brogrens Veranda är en sån där stund jag sparar i hjärtat och kan njuta närhelst jag önskar.

Staden påminner mig också om min bästa vän som bodde där på 90-talet. Hur vi längtade efter varandra i varsin stad och sen möttes här och njöt av varandras sällskap. Det är mycket kärlek i längtan så jag längtar kärlek och kärlek längtar mig.

Kan bara inte sluta lyssna på det här..

Det är min lillebror Viktor som spelar ett intro. I min värld så bara måste han skriva klart den sången för jag tycker så mycket om det. Det är magiskt att han kan skriva och framföra musik, han har en unik gåva och jag är så lyckligt lottad som får ta del av den. Älskade lillebror, du öppnar världar jag inte trodde fanns.

Jag försöker somna med ett leende...

... och vakna med ett leende, för det känns bra säger min musikaliske lillebror. Jag tror man blir gladare då.

Han är 14 år yngre än jag, dvs 22 år fyllda och så klok. Sådär klok var inte jag i hans ålder. Det är roligt att diskutera med honom, vi är ganska lika tankemässigt idag där vi står i livet och båda optimister. Jag stannar hos honom och hans sambo över helgen då arbetet fört mig till den ort han bor. Det är vardagslyxigt att få hänga med sin bror när man inte ses så ofta. Vi pratar musik, livet och vardagssaker. Att utbyta tankar, få se saker ur ett annat perspektiv och bara vara tillsammans är verkligen något jag tycker om. Så tänker jag tillbringa helgen till stor del och det finns inget jag hellre önskar.

Vi pratar om vår bakgrund och att det nog präglat oss mycket att växa upp i en tillåtande, stundtals högljudd familj där musik, kultur, diskussioner, att göra det man vill och få vara den man är har setts som något självklart. Som syskon är vi alla olika personligheter med olika livsvägar men vi gör alla nåt vi trivs med och är självständiga.

Han tipsar mig om albumet Pink Moon av Nick Drake och breddar min musikaliska värld ytterligare. Men även om vi båda är grubblare så är det viktigt med att inte ta sig själv på för stort allvar jämt. Man behöver bemöta livet med humor säger min bror och avslutar vår diskussion med ett favorituttryck:

Det som inte tåls att skämtas om, tåls sällan att tas på allvar.

Har du bara halvsyskon?

Är en fråga jag får svara på med jämna mellanrum. Idag är en sån dag.

Ja, det stämmer men jag ser dem inte som halvsyskon utan som syskon punkt slut svarar jag.

Men egentligen är ni alltså bara halvsyskon framhärdar personen. Ja det stämmer svarar jag. De som känner mig väl skulle säga att när jag svarar låter jag aningen trött och irriterad. Det är precis så jag känner mig för det jag ville säga med mitt första svar är att de är mina syskon, de är inte halva på något vis och min kärlek till dem är gränslös. Jag förstår att personen bara försöker få en positionsbestämning och utreda det biologiska släktskapet men för mig är det ganska irrelevant om vi är "hel" eller "halv" syskon.

Jag har haft den här diskussionen många gånger och ofta har de som ställer frågan bara helsyskon och de verkar tro att det är nån skillnad. För mig är det inte det och ska jag vara ärlig så har jag en bättre relation med mina så kallade halvsyskon än en del har med sina helsyskon. En av mina systrar är jag dessutom ihopgift med (och vi har 3 gemensamma syskon) så vi har inte ens biologiska band. Men hon uttryckte det så fint på sin möhippa: Jag minns inte ett liv utan dig, du har alltid funnits i mitt liv. Vi var barn när våra föräldrar träffades och hon var yngre än mig, så i hennes värld har jag alltid funnits. Likadant antar jag att det är för våra yngre syskon.

Kärlek går inte att mäta i biologiska band, antal år man varit tillsammans eller hur nära varandra man bor. Kärlek bara är. Så nu vill jag tillägga en gång för alla att mina syskon är mina syskon och den kärleken är hel. Alltså är de i den bemärkelsen mina helsyskon.

Bidrag 174 i Melodifestivalens webbjoker...

... är min lillebror delaktig i att ha skrivit och spelat in. Låten heter: "When love hits you".

Som stolt storasyster så kan jag ju inte låta bli att sprida denna fina låt vidare och om ni gillar det ni hör så kan ni spendera mindre än 5 kr på att rösta på den genom att göra såhär:

Röstning sker via sms. Framför varje bidrag hittar du ett tresiffrigt nummer, (174 i det här fallet). Skriv in de tre siffrorna och skicka till 72470. Varje sms kostar 3,60 kr + ev trafikavgift. Observera att det tresiffriga numret ska skrivas i en följd utan mellanslag och utan parenteser. Numret ska skrivas med siffror, inte bokstäver.

Här virvlade snön idag bland färgglada löv under några minuter innan den försvann lika snabbt som den kom. Jag virvlar vidare i livet medan jag nynnar på "when love hits you".

Vem var det?

Som jag träffade har flera undrat. Vad var det egentligen för dröm som gått i uppfyllelse?

Nu har jag bestämt mig för att vara personlig och faktiskt berätta. Det är ju trots allt en väldigt viktig händelse i mitt liv. I fredags så träffade jag min två år äldre storasyster (och hennes familj) för första gången. Vi fick kontakt via facebook och hon ringde upp mig. Min syster är bosatt utomlands sedan 17 år men ringde mig när hon var i Stockholm.

Så vi träffades i en hemlig trädgård på centrala söder och åt vita smultron med hennes barn lekande i det gröna. Vi umgicks i över 5 timmar och det kändes märkligt enkelt med tanke på att vi aldrig träffats och ännu inte känner varandra. Ännu en dröm som gick i uppfyllelse.

Jag har känt till min syster (och storebror) sedan barnsben och velat träffa henne så länge jag kan minnas. Som ni nog förstår så är jag inte uppvuxen med min pappa och när han dog för några år sedan så fick jag kontakt med min bror (vars dotter jag träffade i Maj) och numera även med vår syster.

Jag har ju redan fantastiska syskon som delat större delen av min livsstig men det känns spännande att träffa ett som bara gjort det i tanken. Hon var mer än jag någonsin kunnat önskat, hon var faktiskt en sådan som jag i ett annat sammanhang gärna velat bli vän med och nu är hon till och med min syster. Jag är så oerhört tacksam över det.

Universum vore inte detsamma utan dig...

.... allra käraste lillebror.

Året som har gått sedan jag sist skrev till dig har bjudit dig på både vackra, härliga stunder och en del motgångar. Som livet är.

Men trots det så hittar du alltid nya vägar, söker lösningar och letar dig vidare på livets stig. Som person tycker jag du är fantastisk för din härliga, varma och sociala personlighet. Som bror är du oersättlig.

10 år skiljer oss men ibland lär du mig saker om livet och visar mig nya tankar. Jag hoppas du vet att jag alltid finns här för dig även om vi bor på olika orter, men kommer du förbi så lovar jag dig ett påskägg fyllt med allt det du önskar. Tror nästan du skulle bli lika glad som på bilden.

Stort tack för att du är just den sköna person du är. Kärleken till Bad religion delar vi så musiken blir självklar som det jag spelar för dig på din födelsedag. Grattis lillebror, universum vore sannerligen inte detsamma utan dig.

Varm kram från Sis

Universum vore inte detsamma utan dig...

... allra underbaraste lillebror. Minsting har jag kallat dig ibland men nu när du är 21 och en bra bit längre än mig kanske det är dags att sluta med det.

Minns när jag som 14-åring fick en lillebror. När du var liten så var du stundtals en kopia av hur jag sett ut när jag var i samma ålder. Idag syns inte den likheten men glimten i ögat du hade då finns ännu kvar. Minns hur du mötte mig på Dala airport när jag kom hem från ett halvår i Spanien 1994 och tappade din popup glass. Nu tror jag inte att det var synen av mig så mycket som att Gunde Svan var med samma plan och fångarna på fortet hade sin storhetstid i tv-rutan.

När du var liten pillade du med envishet isär allt som kom i din väg och tejp var universallösningen på alla problem så en gång fick du just det i födelsedagspresent. Nu använder du ditt tålamod och envishet till musiken i alla dess former och inspirerar oss alla. Lyssnar ofta på dina låtar i min mp3 och njuter av din musikalitet.

Numera tror jag inte att det är hallonsaft i glaset som framförallt förtärs men för mig är du för alltid förknippad med smurferna. Det är bara du och jag som hyllar dem genom att sjunga i kör till resten av familjens förtvivlan. Hittade inte den versionen vi växte upp till med en man med tysk brytning men det får duga.

Som sagt lillebror, universum vore sannolikt inte detsamma utan dig. Stort grattis på födelsedagen!

Sätt hjärtan i brand i Leksand..

.. uppmanar Swebus och visst åker jag tur och retur Leksand med just dom. Men de där hjärtana som ska sättas i brand lämnar jag åt någon annan.

Klassfest. Det är ett laddat ord har jag lärt mig för det väcker verkligen reaktioner när jag nämnt att jag ska på klassfest. En del tycker att det låter roligt andra får något olustigt i blicken och säger att de inte visste om de skulle vilja gå om de blev bjudna. Kommentarerna på bloggen vittnar även dom om blandade känslor.

Jag visste direkt att jag ville gå när inbjudan kom. BUT4 var en skön klass och jag minns min gymnasietid med värme. 17 år sedan vi sågs och 22 sköna klasskompisar dök upp. Lika sköna som sist vi möttes och såg inte ut som om 17 år passerat. Men vi hade bytt ut våra utväxta pudelpermanenter och blonderingar mot mörkare toner. Drömmarna om barnskötarjobb mot jobb som polis, öppna egen butik, öppna eget inom hälsosfären och att våga leta nya vägar. Vissa jobbar så klart inom barnomsorgen eftersom de var deras dröm. Alla utom 3 har barn (och jag är en av dom).

Vi mindes, påmindes, skrattade och åt gott. Det frågades, kramades och skålades. Vi tittade på bilder från klassfester, friluftsdagar och studentdagen. De flesta av oss hade folkdräkt den där kalla dagen den 18:e December då vi sjöng att den ljusnande framtid är vår. Vår är ännu framtiden. En av tjejerna frågade om vi kände oss vuxna, alla svarade nej. Önskar att jag hade hunnit prata mer med alla men man kan inte hinna allt. Men festen var trevlig och det var kul att träffa Ankan, Annelie, Jessica och alla de andra igen.

Idag har jag passat på att träffa min musikaliske bror i hans lägenhet i Borlänge och min fotbollspelande bror över en fika på Siljan. Räkmackan rekommenderas varmt. Så även om klassfesten inte innebar att några hjärtan sattes i brand så var det en påminnelse om att tiden i vissa fall är oväsentlig för sköna personer har fortsatt att vara just det. Det är värt mycket.