fredag 26 september 2008

Osäkerhet....

... tror jag att vi alla känner i vissa situationer.

Trots arbete med självkänsla och självförtroende så kommer osäkerheten på besök ibland. Det gjorde den idag. Jag hade nämligen en anställningsintervju och jag tycker verkligen att sådant är jobbigt. Att bli bedömd. Där har jag fortfarande något att arbeta på... men det är väl en del av livet. Man kan alltid fortsätta utvecklas. Ibland känns det spännande och ibland enbart frustrerande. Men det är bara att vandra vidare på livets stig och inse att osäkerhet också är en del av livet.. även om jag tänker fortsätta att arbeta på att jag duger som jag är oavsett vad andra tycker om mig... Men just när man känner osäkerheten och hur den tar över min personlighet så känns det lagom mysigt, snarare kaosartat. Processen fortsätter med andra ord.

10 kommentarer:

  1. Den där osäkerheten kunde väl sätta in någon annan gång än när man söker jobb, tycker jag.

    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  2. Osäkerhet? Du menar den där osynla varlesen som sitter på din axel och pratar med dig? Den osynliga varelsen som säger "det här klarar du aldrig" och väger så tungt på din axel?
    Du, han blir lite lättare för varje gång du inte lyssnar på honom. Och varje gång du trotsar honom så kommer han att tala tystare. Du kan göra allt du vill, låt ingen få dig att tro något annat.

    SvaraRadera
  3. Skeppsfrun Eremitha26 september 2008 23:35

    Känner så väl igen det du beskriver, Vida. Det värsta är ju att man faktiskt presterar sämre och ger ett mindre sant intryck av sig själv när man är osäker och känner oro inför att bli bedömd.
    För egen del har jag nått ett tillstånd av totalt oberoende. Det har tagit tid, och vägen har gått igenom en hel del tistelsnår, raviner och isvakar. Men numera är jag genuint ointresserad av andras bedömning av mig och mitt. Och det är befriande skönt!
    Vill inte hävda att det nödvändigtvis kommer med åldern, snarare med insikt och erfarenhet, vilket man ju kan få oavsett hur gammal/ung man är. Kram!
    (det är jag som inte förstått mig på kommentarsfunktionen helt förut, ingen bugg alltså.)

    SvaraRadera
  4. Man får inte glömma att en "anställningsintervju" är en tvåvägsintervju. Det är inte bara företaget som ska välja dig utan även du som söker som ska intervjua samt välja företag. Med den inställningen blir en intervju inte lika nervös, plus att den som formellt intervjuar faktiskt får ett mycket bättre intryck av dig.

    SvaraRadera
  5. Anställningsintervju känns nog alltid lite skumt. De ska ju bedöma en om man är det de letar efter. Kan kännas weird. Och jag tror att alla oavsett var de befinner sig i sin personliga utveckling har sina rädlsor men när man betraktar demn krymper dem. Så du är på rätt vär...
    KRam
    Chissra

    SvaraRadera
  6. www.livskrafter.blogg.se27 september 2008 07:42

    Ja det finns vissa tilfällen i livet jag varit rejält osäker och nervös. Tex när man skulle köra upp för körkort, inför begravningar och sen dessa berömda anställningsuntervjuer. Jag håller med dig... fullständigt. Men man får försöka sänka ner axlarna och ANDAS och se att allt är en del av den stora livs-väven..
    Kramar
    Emma

    SvaraRadera
  7. Det är lätt att känna sig osäker,det krävs så mycket mer för att kunna känna sig säker, känna att jag duger.

    SvaraRadera
  8. Osäkerhet kan vara bra. Jag skull till och med kunna säga att jag inte vill vara utan den. Men det ska inte vara en förlamande osäkerhet. Utan en osäkerhet som för något positivt med sig. Jag tror att den där "lagoma" osäkerheten får oss att utvacklas om vi dra nytta av att fundera på vad det var som gjorde oss osäkra. Kramar...

    SvaraRadera
  9. Nina: Ja, visst är det nedrigt! Tycker också att den kan dra dit pepparn växer i den situationen.

    Arj: Kloka ord återigen! Ja och jag har ju slutat lyssna i så många situationer och sen sitter han där igen och jag blir SÅ irriterad.

    Skeppsfrun/eremitha: Ja det är ju just det.. jag vill hamna där du är. Att jag inte längre bryr mig på det viset.. arbetar vidare på att komma dit. Har några tistelsnår kvar tror jag.

    Kista Chic: As wise as ever. Tack för att du finns. Jag är ju så oerfaren också eftersom jag nästan alltid haft arbete och inte är van vid den här situationen.

    Chissra: Ja, det är bara att fortsätta stirra osäkerheten i vitögat.

    Livskrafter: Ja livsväven finns ju alltid där. Jag försöker se det som en utmaning istället.

    Peter: Precis! Undra varför det är så..

    Gisan: Jag tror också att rädslor/lagom osäkerhet för en framåt men inte den typen av osäkerhet som dök upp här...

    SvaraRadera
  10. Det är ofta det kan vara så att osäkerheten infinner sig då man sitter i intervjusituation..jag minns speciellt en, på IBM i sthlm..då jag hade en man framför mig, och en som satt i ett hörn..och "kastade" provocerande frågor...har inte glömt den intervjun än..och minns när jag gick ut la hand en hand på min axel och sa..du är rätt "cool" va...haha...ja..det var väl kanske det minsta jag var invärtes..men utåt utstrålade jag lugnet själv..så..det behöver inte alls vara som man tror själv, var min lärdom. Dessutom det roligaste av allt var att något år senare mötte jag den ena mannen när vi sålde våra takpannor! Han kom och handlade dom på annons..och han kände igen mej :0) haha...jadu..livet är bra härligt. Tror du säkert gjorde ett bra intryck...och ja övning ger färdigheter :) Kram!

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen