torsdag 2 oktober 2008

Reseminne (Barcelona, Spanien)

Det är med andakt jag och min vän (som nu återvänt till Dalarna) kliver över tröskeln till Casa Batxo/Casa Batlló i Barcelona.

Det är tredje gången vi tillsammans besöker staden men första gången vi äntligen kan gå in i detta magiska hus som äntligen öppnats för allmänheten. Varje gång vi varit där har vi stannat framför den fantastiska fasaden och önskat att vi kunde få se hur det ser ut på insidan och nu är det dags.

Huset påverkar mig på samma vis som Barcelona gör, det är kärlek vid första ögonkastet och en förundran blandad med lycka som gör att jag nästan svävar fram. Det liknar ingenting jag skådat innan och ändå är det över hundra år sedan Gaudi omkonstruerade denna fantastiska byggnad. Taket som påminner om en drakrygg och naturen som en del i hans arkitektur gör mig ödmjuk. Jag är andlös, förstummad, lycklig, förundrad och i total närvaro på samma gång.

När jag och min vän lämnar vårt sagohus så är vi båda utan ord. Vi bara ler mot varandra och inser att vi delar även kärleken till detta hus likväl som vår kärlek till Barcelona. Vi kommer att återvända många gånger och i tanken bor vi även där ibland. Sedan jag besökte Barcelona 2001 finns det alltid en längtan tillbaka, jag kan sakna den staden så att det känns i hela bröstet. Visste inte att det fanns kärlek vid första ögonkastet för en plats men det gjorde det och Barcelona är en sådan plats för mig.

Just nu befinner sig pedagogiska mamman och en av hennes underbara vänner där och jag väntar med spänning att få höra vad de tycker och vart de varit. För då är jag där en stund igen och kan känna alla dofter, höra ljuden och känna mitt hjärta sväva i mitt bröst.

Barcelona finns alltid i mitt hjärta och ofta i mina tankar. Hoppas mina steg snart ekar på dess gator och mitt skratt klingar mellan fasaderna för där hör jag hemma.

7 kommentarer:

  1. å dit vill jag åka!

    SvaraRadera
  2. ... och nu fick jag vara med där också en stund. Du beskrev besöket, eller kanske jag ska skriva mötet, med huset så levande, vackert och varmt, så jag kände det nästan som om jag också gick ut därifrån med samma känslor som dig!

    Sen... jag läste dina ord om din vän... du skrev: "Du tror på mig..", och det fick mig att tänka till lite... hur himla viktigt det är att vi har någon som tror på oss!
    Att någon övertygar oss om vår egen styrka, när vi själva tvivlar... och känna tryggheten i att veta att det finns någon som tror på oss.
    Det är sådana vänner vi ska vara rädda om..

    Varm kram...

    SvaraRadera
  3. I Barcelona var jag 1995. Min närmaste kontakt med Gaudi var högt uppe i ett torn i Sagrada Familia - milde himmel vilken upplevelse! Vad roligt att du har fått en speciell kärlek till den staden.

    SvaraRadera
  4. dit är jag också på väg..:) inte idag men en dag...Varm kram och ha en skön helg!

    SvaraRadera
  5. Med den kärlek duu hyser för staden tror jag säkert att dina steg kommer att styras dit igen. Kramar...

    SvaraRadera
  6. jag skall själv till spanien om ett par veckor, men lite längre söder ut.

    SvaraRadera
  7. Låter härligt...Har tyvärr aldrig varit där själv men jag hoppas det kommer en dag.
    Tack för dina inspirerande ord

    Kram

    Emma

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen