Har du stulit någons ansvar idag?

Är en bra fråga tycker jag. Den fick jag av en annan coach.

För är det inte så att vi ibland tar någon annans ansvar för att saker ska bli gjorda, saker som vi tycker borde göras gör vi själva eller vi försöker påverka någon annan i deras liv att göra saker på vårt sätt. Men om vi tar någon annans ansvar hur ska de då kunna växa som personer? Och hur ska vi orka med om vi tar ansvar för andra hela tiden? Det går mycket energi till det och ibland kanske vi t.o.m tar ansvaret för saker som personerna själva vill ta ansvar för.

Det kan vara svårt att ta ansvar också. De finns också personer som inte vill, kan eller tror att de kan ta ansvar. Ibland kan det vara svårt att se sambandet mellan sina egna handlingar och konsekvenser. De ser inte att om de slutar göra vissa saker och börjar göra andra så kanske de mår bättre. Lätt att säga, svårt att göra förvisso men att något är svårt behöver inte innebära att det är omöjligt.

Vill man må bättre kanske man måste ta ansvar för att våga säga nej, vara ledsen när man är ledsen, själv införa saker man mår bra av även om det inte känns som om det gör en skillnad, försöka hitta vägar som leder någonstans och kanske be om hjälp (privat eller professionell) med de saker man inte klarar av. Att be om hjälp när man behöver det är att ta ansvar. Att vila när man är slutkörd likaså. Jag tror inte att vi klarar allt själva och vill inte att det ska vara så för då behöver vi ju inte varandra vilket jag tror att vi gör.

Att ta ansvar innebär i mina ögon inte att vi inte ska hjälpa varandra, men att kanske verkligen stämma av om personen vill ha hjälp och försöka avgöra om det är stolthet eller något annat som ligger bakom ett nej om det inte känns som ett helhjärtat nej. För som jag skrev innan vi behöver varandra och en hjälpande hand är ju det som hindrar oss att drunkna i vissa lägen men vi kanske inte behöver att någon bygger en konstgjord ö åt oss vid det tillfället. Man kanske bara behöver en hjälpande hand, en axel att luta sig mot, ett knä att sova i eller någon som verkligen lyssnar aktivt på det man har att säga.

Tar jag alltid mitt eget ansvar? Nejdå inte alls och visst snor jag gärna andras ansvar.. men jag jobbar på det och det är tillräckligt. För en förändring kan ju först ske när man identifierat något man vill ändra på och sen börjar ta steg i den riktningen även om det bara är myrsteg. Så jag tar ansvar för att ta mindre ansvar i vissa situationer och mer ansvar i andra. Krångligt? Ja, kanske men också ansvarsfullt.