Snöfall och medaljregn...

.. bjuder helgen på här i vackra Gällivare. Jag blir rörd och berörd när jag ser tävlingarna på tv, man känner sig närmare bara av att veta att det handlar om kilometrar mellan soffan och de bilder som fyller tv-rutan. Magiskt.

Är du nostalgisk? Det är min vackra och omtänksamma mormor (blott 17 år på bilden) som ställer frågan när vi tar vår dagliga vinterpromenad. Ja, jag är nog en obotlig nostalgiker och som jag skrivit i ett tidigare inlägg så är det lätt att bli nostalgisk på platser som man inte har sin vardag i längre. Så jag blir det när jag är här. Mitt arv, mina minnen och mina erfarenheter är ju en del av den jag är idag.

Men ibland så leker jag med tanken.. hur hade mitt liv blivit om min pedagogiska mamma inte hade lämnat Gällivare och jag hade växt upp här? Hur hade mitt liv varit om jag själv hade valt att stanna kvar i Leksand? Ja, det vet man ju aldrig men jag är väldigt nöjd med hur mitt liv ser ut idag och de beslut jag har fattat.

Jag har tagit med mig några ord jag hörde en gång: Du fattar dom beslut du kan utifrån var du befinner dig och vilka erfarenheter du har vid den tidpunkten, du kanske skulle fatta andra beslut idag men du gjorde då vad du tyckte var rätt. Med andra ord så försöker jag att verkligen tänka igenom mina beslut men när dom väl är fattade och genomförda så försöker jag att inte blicka tillbaka och ångra något utan att vandra vidare på livets stig och blicka framåt.

För vi kan inte ändra det förflutna men vi kan påverka nuet och framtiden. Så var snälla mot er själva för ni gör alla så gott ni kan och livet kommer inte med bruksanvisning så det gäller att pröva sig fram och se vad som fungerar. Nostalgin den bär jag dock med mig och ibland kommer den på besök precis som det tysta snöfallet som just nu dalar som små vita stjärnor från himlen.