Jag började blogga för att börja lyssna på mina egna tankar och för att jag alltid tyckt om att skriva men glömt bort det under de senaste åren. Bloggandet handlar om att fästa mina tankar och mitt liv på bloggpappret och att ibland har en dialog med de som läser. Tänker på många olika saker och nu sätter jag dem på pränt.
Efter att ha svarat utan någon större tanke så har frågan fortsatt att snurra i mitt huvud. Varför bloggar jag? Det började som ett infall, inspirerad av Vardagspussel och med en skrivlust i fingrarna och tankar som snurrade som ville komma på pränt. Jag tänkte att jag kanske gör det en vecka eller två och sedan lessnar jag och lägger ner bloggen.
Men jag lessnar inte, tvärt om. Jag känner att min kreativitet och skrivarglädje väcks till liv. Vissa inlägg är mer välskrivna än andra och vissa skrivs spontant medan andra växer fram i långsamhet. Dessutom har bloggandet gett så mycket mer som jag inte väntat mig som nya vänner men även återknutna kontakter med gamla vänner. Jag har vunnit en fin tavla och gästbloggat på en Enbarts blogg och förundrats över all klokskap som finns hos de bloggar jag läser.
Så egentligen bloggar jag nog för att bloggvärlden fortsätter att fascinera mig och ge något tillbaka till mig i massa olika former och för att jag inspireras på så många olika sätt.
Varför bloggar ni?
Sorry det blev visst fel på namnet :-) Ändrar det till det rätta.
SvaraRaderaJag bloggar för att jag har skrivklåda... vill också se mina tankar och funderingar på pränt. Och för att jag en gång i tiden brände ut mig och det enda jag hade kvar var just att skriva. På det sättet hittade jag tillbaks igen.
SvaraRaderaOch skrivandet är en sorts kommunikation... som jag ju är bra på. Kommunikation alltså... det går som en röd tråd genom mitt liv, har jag konstaterat under många och långa utredningar vad gäller att hitta mig själv och vad jag ska syssla med nu när jag är frisk från utbrändheten.
Egentligen vill jag blomma ut än mer i bloggen... men vågar inte riktigt... men en vacker dag så :)
Skrivklådan ligger i generna. Sedan långt tillbaks har vi varit ett skrivande släkte, det finns dokumenterat.
Hej gumman.
SvaraRaderaVarför jag bloggar? Hm bra fråga... jag bloggar nog för att det är roligt att skriva. Skönt att kunna skriva av isg om bra och dåliga saker och alltid få så underbar feedback. Bloggvänner trodde jag aldrig jag skulle få när jag bvörjade men det har jag nu och är så tacksam.
Sedan måste jag bara säga att du skriver så vackert och välformulerat att man blir varm om hjärtat.
kram
Hm,,,ja,,, jag började blogga ett tag efter jag varit långtids sjukskriven ett tag,,,och nu fortsätter jag även fast jag är tillbaka i jobb på snart 75% - det har varit en typ av självterapi, och även upplyftande att få feedback - det har även varit roligt att kunna hjälpa andra med sina ord, och så har jag ju fått så många nya härliga vänner :-)
SvaraRaderaKramar
Bloggen är för mig ett sätt att skapa ordning i alla snurrigheter som far runt i mitt huvud. En ventil där jag kan pysa om stort och smått. Sedan kom vänskapsfaktorn in och gjorde bloggandet till en riktigt måbra faktor.
SvaraRaderaHärlig påse/väska!
SvaraRaderaJa du, detta med bloggandet. Jag frågar mej ofta VARFÖR jag sitter här och tycker saker offentligt.
Det började mest av nyfikenhet, jag har alltid skrivit mycket, brevväxlat, dagbok, dikter etc. Så ambitionen var inte mycket mer än en lust att pröva nåt nytt till att börja med.
Men sen har bloggen "vuxit", blivit ett kontaktnät av goa människor runt hela världen. Lite som brevvänner. Och jag fortsätter varje vecka att träffa nya bloggvänner. Underbart roligt!
Sen har jag väl nån sorts liiiiten röd tråd i min, någon liiiiten ambition att väcka glädje och få se vackra Lappland genom mina ögon.
Alla dagar blir inte så :)
Kram från Eva
Jag bloggar för att få fler kunder och klienter till min verksamhet som livscoach, skrattyogalärare, textcoach, med mera. Det betyder att jag försöker skriva om saker som verkligen berör mig utan att bli alltför privat. Jag skriver om det jag har lust till och följer utvecklingen av min blogg lika nyfiket som jag följer min egen utveckling.
SvaraRaderaJust nu har jag en idé om att locka människor att uttrycka sig mer livsbejakande i sitt bloggande, liksom i livet i stort. Det kan betyda att bejaka såväl tårar av besvikelse som glädjande framgång. Livet består av båda och det kommer vi aldrig ifrån. När vi lär oss omfamna och bejaka allt (utom möjligen jättespindlar som vill äta upp oss) blir vi som mest levande. Punkt & slut på predikan. :-)
Alla är välkomna att skriva ett livsbejakande blogginlägg till min blogg, eller att tipsa om ett. Man kan vinna trisslotter... :-)
/Svante
Ja jag har funderat på det en del och ja, jag älskar för det första att skriva på både längden och bredden faktiskt...hehe och har alltid gjort det:)
SvaraRaderaMen mest är det nog för att få lite sortering i den virrvarrhjärna som jag har. Känns lite som om man får lite överblick över tankar och dagar på ett ganska skönt sätt. Sen är det ju enromt trevligt med alla nya bekantskaper man skaffat sig via bloggen så klart.
T ex DIG min kloka vän
kram
Emma
Jag började för att en jobbarkompis gjorde och jag tänkte bara prova. Trodde absolut inte att det var något för mig. Men jag fastnade och sen har jag fortsatt av bara farten. Det har gett mig nya vänner, nya perspektiv, ny skrivarglädje. Kramar...
SvaraRaderaBloggandet började för mig på min dotters inrådan, ja, och sen växte den, hittade Malves blogg, och sen hittade jag fler bloggar, blev inspirerad att skriva mer och mer, startade också upp min Änglavingeblogg, för coachingen men det blev Diqueen bloggen som växte i bilder, tankar, dikter, och vänskapen med andra. Var ett härligt sätt att få läsa och skriva av sig..få sina tankar på rätt köl kände jag. Nu har jag sen en tid funderat över om jag ska lägga ner mitt bloggande..ibland blir det för många jag känner i vardagen som "kommer för nära" om du förstår hur jag menar. Men det är väl också bloggandets avigsida då man gjort den känd hos fler så hittar fler dit också :) Nå..än så länge lever min blogg vidare...Varm kram
SvaraRaderaJag har alltid försökt skriva en dagbok.Det brukar hålla två eller max tre veckor och sedan slutade jag. Glömde, ville inte, hade inget att skriva om osv.
SvaraRaderaSedan började min granne med blogg. Och eftersom jag är nyfiken ville jag testa hur man gör. Jag trodde aldrig att jag skulle hålla på särskilt länge... men jösses vad detta är roligt.
Jag får ju feedback på det jag skriver. Feedback gör att jag fortsätter skriva. Och "träffar" ny människor med massor av klokskap. Så nu vill jag inte sluta blogga.
Till er alla:
SvaraRaderaWow! Ni är alldeles fantastiska och jag känner att svaren på dessa fantastiska kommentarer förtjänar lite mer energi än jag har just nu så jag återkommer till er personligen på era bloggar och skriver en rad de närmsta dagarna.
Kramar
Vida
bra fråga! jag började blogga för jag ville lobba för min kompis fagge som då tävlade i idol - och han vann! men det var knappast min förtjänst - det första inlägget handlade om honom och resten om mig själv. ibland tar jag bloggpauser men det är så kul att skriva och läsa att jag återupptar det rätt snabbt. bloggen jag har nu började anonymt bara för att skriva av mig men nu har mycket folk som känner mig börjat hitta dit, så nu ska jag jobba om bloggen och skapa mig ett syfte. med läsare kommer ett utmärkt tillfälle att få kloka saker sagda. ska försöka satsa på det. kram!
SvaraRaderaOj... många anledningar. Få ord på mina känslor, visa människor att det här händer i vårt samhälle, vara till hjälp för de som inte orkar sätta ord på sina känslor men som brottas med dem, stå upp för alla dem som inte orkar, visa på hur man kan bemöta någon i min situation genom tanke och handling, låta vänner o familj få veta hur det går för mig... men också för att bevara minnet av Antonia och Gabrielle.
SvaraRaderaOj, det blev långt... och kanske till ingen nytta alls.