De vita viddernas reporter..

.. nämligen den ständigt kritiskt granskande bloggpiraten.

För er som inte träffat på mig tidigare eller vill läsa mina andra reportage så ta en titt i kolumnen där ni hittar min reportageserie som är mycket mer jordnära än drömmande Vida.Självklart så passade jag på att följa med till Gällivare för att kunna ge er en rättvisande bild. Nån måste ju hålla ställningarna.

Som en del av er minns så ville Vida i 10-årsåldern döpa sin lillebror efter sin kåldocka Hugo. Han bor i rosa rummet som det kallas och det passar ju med tanke på hårfärgen och eftersom Vida alltid bor där så har jag alltså kamperat med Hugo en hel vecka.Han är trevlig Hugo men inte ser han ut att vara över 24 vilket måste vara fallet eftersom hennes bror har hunnit fylla det. Färgerna matchar dock mina även om jag är något färgstarkare så vi trivdes bra ihop.

Vad gjorde vi då i Gällivare.. ja där har faktiskt Vida varit ganska rättvisande i sina inlägg. Vi tog det lugnt och umgicks med mommo och moffa som hon faktiskt kallade dem när hon var yngre. De är snälla och väldigt roliga i mina ögon. Precis som brorsan som inte blev uppkallad efter Hugo så kan morfar säga roliga saker som till exempel:
- Det är ju så tråkigt att måla, det är ju inget man vill hålla på med (samma man som alltså sålt färg i hela sitt liv men uppenbarligen aldrig gillat att måla).

Vida är som hon själv nämnde ganska blödig. Så när hon promenerar i Gällivare så är det mycket minnen från hennes barndom. Som när hon var liten och vild och lekte i hela morfars färghandel, klättrade högst upp i ställningen för vaxdukar och satt där med utsikt över hela butiken. Eller när hon dansade framför tapetspegeln (en spegel som man kunde se hur tapeterna såg ut i flera våder) och såg sig själv i alla möjliga versioner. Eller när hon klättrade upp och ner i tapethyllorna och satt sig däruppe och en kund frågar: Får du verkligen vara där och hon kaxigt svarar: Ja det får jag faktiskt för det är min morfar som äääääger den här butiken. Blygsamhet var inte riktigt hennes melodi när hon var liten den kom när hon blev äldre.

Och skylten som morfar själv varit med och designat och som har mååånga år på nacken sitter faktiskt kvar vid den gamla entren även om det inte är vår butik längre. Han gillade indianer så en sådan fick vara med. En indian i Gällivare kan inte varit en vanlig syn på den tiden. Tänk om hon tagit över butiken och hade stått där och sålt med ett coachande förhållningssätt.. då skulle det nog kunna låta så här:
- Hur känns det när du säger att du vill måla det rött? Hur motiverad är du till att ha just dom tapeterna? Om du tänker dig in när du har målat det limegrönt, vilken känsla får du då?

Vi ska nog vara tacksamma för att det inte blev så. Men roligt och förvirrande för kunderna hade det varit.

När vi kom tillbaka till Stockholm så var även det vintervitt och vackert enligt Vida. Väder för mig är ju inte så viktigt för mig eftersom jag alltid får åka i väskan och där är det varmt och mörkt oavsett årstid. I alla fall så är det även farligt med snö har jag hört då jag tjuvlyssnade på tunnelbanan på en engelsk dam med en innovativ frisyr i brunt som hade passat en vardagslik Dame Edna. Hon förklarade i fina ordalag för en herre att snön i Stockholm är farlig även om den är mjuk. Stockholm har tydligen flera dödsfall, inte nåt varje dag, men åtminstone flera i veckan tack vare snön eftersom det är en stor mängd personer som halkar på gatan och slår ihjäl sig eller får den i huvudet. Damen såg (trots frisyren) väldigt pålitlig ut så jag tror på det där oavsett om media uppenbarligen vill mörka det och även sjukhusen och trots att Vida bara skrattade bort det efteråt när hon pratade med skärmflygaren. Tur att man är mjuk och inte har några ben att bryta. Nu är snön borta så nu minskar dödsfallstatistiken relaterad till snön i Stockholm igen om man ska tro Dame Edna wannabeen.

Har även börjat spana på julklappar till Vida och då hittat den perfekta klappen som hon skulle hoppa upp och ner om hon fick (ja, hon är faktiskt så barnslig och ögonen tindrar när hon får överraskningar). Hon bara älskar Lady Thirtys design så nu när hon har en utlottning så passar jag på att vara med för att kunna överraska Vida med nåt från lilla mig. Finast enligt mig är bakelsen som jag känner att jag verkligen klickar med men hon skulle nog gilla örhängena och nyckelringen bäst. Om ni vill läsa mer om utlottningen så klicka här eller på bilden.

Nu är ju snön borta och lite tursamt är ju det eftersom Vida skämmer ut mig i tid och otid genom att göra snöänglar. Hon bryr sig inte det minsta om någon ser. Hörde även att hon försökte få med skärmflygaren på det men jag tror han är vettigare än så och låter bli. Jag fick ju lov att testa att göra en jag med men jag tyckte mest det var kallt. Passade på att ta en bild på min ängel dock så att jag visar att det jag berättar faktiskt är sant. Jag tror inte det finns nån liknande bild i hela bloggsfären så nu får ni bevittna världspremiären av en bloggpiratängel. Det ni!

Nu ska vi tydligen på julmarknad, gäller att haka på så man inte missar något!
Toddiloo!
/Bloggpiraten- The one and only