lördag 22 november 2008

Har du stulit någons ansvar idag?

Är en bra fråga tycker jag. Den fick jag av en annan coach.

För är det inte så att vi ibland tar någon annans ansvar för att saker ska bli gjorda, saker som vi tycker borde göras gör vi själva eller vi försöker påverka någon annan i deras liv att göra saker på vårt sätt. Men om vi tar någon annans ansvar hur ska de då kunna växa som personer? Och hur ska vi orka med om vi tar ansvar för andra hela tiden? Det går mycket energi till det och ibland kanske vi t.o.m tar ansvaret för saker som personerna själva vill ta ansvar för.

Det kan vara svårt att ta ansvar också. De finns också personer som inte vill, kan eller tror att de kan ta ansvar. Ibland kan det vara svårt att se sambandet mellan sina egna handlingar och konsekvenser. De ser inte att om de slutar göra vissa saker och börjar göra andra så kanske de mår bättre. Lätt att säga, svårt att göra förvisso men att något är svårt behöver inte innebära att det är omöjligt.

Vill man må bättre kanske man måste ta ansvar för att våga säga nej, vara ledsen när man är ledsen, själv införa saker man mår bra av även om det inte känns som om det gör en skillnad, försöka hitta vägar som leder någonstans och kanske be om hjälp (privat eller professionell) med de saker man inte klarar av. Att be om hjälp när man behöver det är att ta ansvar. Att vila när man är slutkörd likaså. Jag tror inte att vi klarar allt själva och vill inte att det ska vara så för då behöver vi ju inte varandra vilket jag tror att vi gör.

Att ta ansvar innebär i mina ögon inte att vi inte ska hjälpa varandra, men att kanske verkligen stämma av om personen vill ha hjälp och försöka avgöra om det är stolthet eller något annat som ligger bakom ett nej om det inte känns som ett helhjärtat nej. För som jag skrev innan vi behöver varandra och en hjälpande hand är ju det som hindrar oss att drunkna i vissa lägen men vi kanske inte behöver att någon bygger en konstgjord ö åt oss vid det tillfället. Man kanske bara behöver en hjälpande hand, en axel att luta sig mot, ett knä att sova i eller någon som verkligen lyssnar aktivt på det man har att säga.

Tar jag alltid mitt eget ansvar? Nejdå inte alls och visst snor jag gärna andras ansvar.. men jag jobbar på det och det är tillräckligt. För en förändring kan ju först ske när man identifierat något man vill ändra på och sen börjar ta steg i den riktningen även om det bara är myrsteg. Så jag tar ansvar för att ta mindre ansvar i vissa situationer och mer ansvar i andra. Krångligt? Ja, kanske men också ansvarsfullt.



14 kommentarer:

  1. Go kväll där uppe i vinterkylan:)

    Ja du det här är ett aktuellt inlägg tycker jag. Jag har varit expert på att ta andras ansvar tyvärr men jag har synliggjort att det kanske inte alltid är så lyckat och försökt ändra på den där biten en aning. Jag har t o m tagit ansvar för hur andra ska känna och tycka trots att vi alla har ansvar för vårt eget liv och alltid ett eget val.
    Klokt inlägg som väcker tankar. Det är jag ju tacksam för
    Kram på dig Sunshine

    Emma

    SvaraRadera
  2. Oj, den tog styggt.
    Det är ju detta jag har svårast för. Jag är expert på att släcka bränder, fixa själv och har oändligt svårt att be om hjälp.
    Tack och lov att jag har en coach. Nu har hon varit borta en hel månad på semester och jag känner att jag ibland faller tillbaka i gamla hjulspår. Tack för påminnelsen!

    SvaraRadera
  3. Ja det där var bra skrivet. Stulit någons annans ansvar. Ja det har jag gjort många gånger. Dett inlägg gav mig verkligen något att tänka på . Tack
    kram

    SvaraRadera
  4. Livskrafter: Javisst är det lätt, jag är likadan.. vill att alla ska må bra etc. Men det är faktiskt inte mitt ansvar och inte heller något jag alltid kan påverka.

    Arj: Oj, det var inte menat som en pik utan bara som en påminnelse så jag hoppas det inte tog alltför styggt.

    Chissra: Visst är det ett bra uttryck.. och visst är det lätt att ta andras ansvar ibland. Men det är inte meningen att ge er dåligt samvete utan bara att uppmärksamma något.

    SvaraRadera
  5. Oj, vad jag känner igen mej!
    Det senaste året har jag jobbat stenhårt på att lämna tillbaka ansvaret till man. Det var tufft, för det innebar att jag var tvungen att släppa kontrollen.

    Nu har jag fokus på barnen. Det är lätt att ta ansvaret ifrån dem. Men efter ålder och mognad så kan de ju ta iallafall en del ansvar.

    Ha en bra dag! Kram

    SvaraRadera
  6. woot! jag är expert på att sno åt mig folks ansvar och sen förebrå dem i tysthet, och aldrig har jag förstått vad jag gör förrän nu. tack för insikten och hälsa morföräldrarna! själv hade jag janna och mamma på syjunta här igår. kram!

    SvaraRadera
  7. woot! jag är expert på att sno åt mig folks ansvar och sen förebrå dem i tysthet, och aldrig har jag förstått vad jag gör förrän nu. tack för insikten och hälsa morföräldrarna! själv hade jag janna och mamma på syjunta här igår. kram!

    SvaraRadera
  8. Intressant rubrik och inlägg som fick min hjärna att gå i gång. Det där om att ta ansvaret, ibland kan det bli för mycket så att man måste släppa det och låta de andra ta också. Ibland blir man som martyr. Våga släppa kontrollen också. Ska fundera på när jag ska in i tvättstugan som är rena tankeverkstad =)

    SvaraRadera
  9. Klokt och tänkvärt!

    SvaraRadera
  10. Så klokt!
    Jag tror, om jag skall vara lite stereotyp, att vi kvinnor är fantastiskt bra på att ta ansvar ifrån personer... typ våra män. Vi tar ansvaret ifrån dem och förväntar oss, efter att vi byggt upp deras lilla ö, att de skall kunna simma.

    Nej, det där var en riktigt bra tankeställare! Och du lindrade också mitt dåliga samvete... kanske är det att ta ansvar när man säger nej till saker därför att man annars kommer att sitta där som en gråtande broccoli.

    SvaraRadera
  11. Oj vilket inlägg! Det fick tankarna att spinna iväg åt alla möjliga håll. Det är ju verkligen så att man både tar och ger ansvar som man inte borde. Jag jobbar på att inse att min son kan ta mer ansvar än han gör t ex. Samtidigt måste jag jobba på att ta mindre av andras ansvar själv. Inget av det är lätt. Men det är en intressant resa att göra. Kramar...

    SvaraRadera
  12. Oj vad mycket jag fick att tänka på. Tror att jag kommer läsa igenom detta inlägget fler gånger för att få allt att sjunka in. Här har jag mycket att lära mig.

    SvaraRadera
  13. Ja, verkligen,,,så sant,,,och så koloka funderingar,,,oj, oj,,,det tänker man nog inte så ofta på,,,men det är ju helt rätt. Jag ska försöka få detta att gro, och växa i mig :-)
    Tack Vida,,,,
    '
    '

    Kram

    SvaraRadera
  14. Ja, verkligen,,,så sant,,,och så koloka funderingar,,,oj, oj,,,det tänker man nog inte så ofta på,,,men det är ju helt rätt. Jag ska försöka få detta att gro, och växa i mig :-)
    Tack Vida,,,,
    '
    '

    Kram

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen