Om du hör en röst inom dig..

... som säger : Du kan inte måla - för allt i världen: måla!
Då kommer den rösten att tystna (Vincent Van Gogh)

Klokt Vincent. Det är bara att vara i det skapande, inte ha fokus på andras tyckande eller vårt eget. Som barn visar vi glatt upp våra danssteg, våra teckningar och sjunger högt så alla hör. Som vuxna fäster vi ofta fokus på resultatet med kritiskt granskande ögon eller försöker inte ens. Vi söker ibland andras gillande och bekräftelse för att det vi gör är rätt eller fel.

Istället för att njuta av skapandeprocessen så fastnar vi lätt i tankarna kring vad vi själva och andra ska tycka. Jag tror att vi alla är skapande människor i grunden med det som ett grundläggande behov. Om det tar sig uttryck genom att vi gillar att skriva, måla, dansa, musicera, tänka i kreativa banor, fotografera, laga mat, sy osv är mindre viktigt. En del har sin skapande sida i uppskattandet av att kunna njuta naturens skönhet, mönster eller lyssna till ljudet av vågor som slår in mot strand är mindre viktigt.

Ibland när kritiska tankar skriker högt så tar jag hjälp av förebilder, såväl privata som offentliga. Vad hade Pippi Långstrump/min vän gjort/tänkt i samma situation? Det hjälper mig att få perspektiv och släppa jagfokuseringen. Om vi går emot rösten som säger att vi inte kan och gör precis det vi känner för och låter oss fångas i skapandet, hänförelsen, dansen eller vad det är nu vi vill göra så tror jag likt Vincent att den tystnar och försvinner.

 Så GÖR det du känner för, gå emot rösten och lek med livet. Det är ditt liv och din tid.

I kvällsol vid älvens kant antecknar jag i min skrivbok, läser  om dansglädje och lyssnar på vågornas sång. Att vara i stunden öppnar dörrar till kreativitetens rum.