Man har blivit liter mer tant..

.. säger min vän som jag delade så mycket med i tonåren. Hon som numera bor i Luleå , vi växte upp på landet i Dalarna.

Med tant menar hon att man kanske inte bryr sig så mycket om vad andra tycker, säger vad man tänker och helt enkelt har en skönare attityd till sig själv. I så fall är jag gärna tant.

Sedan tre år tillbaka har vi som tradition att ses när jag är i stugan utanför Luleå. En tradition jag gillar. Det är skönt att träffa nån som känt en så länge. Men där vi hunnit mogna (en hel del kan man ju inte låta bli att tillägga) och jag lär mig mycket i vårt möte.

Jag tycker om att mötas. Jag älskar att samtala. Enda nackdelen när man ses så sällan är att jag efteråt kommer på massor av saker jag velat veta mer om.När jag blir ivrig så avbryter jag och bubblar mycket, en av mina mindre bra sidor.Egentligen vill jag veta mer om henne, för mitt eget liv känner jag ju redan till. Samtidigt vet man att samtalet kanske tar vid där vi slutade nästa år, eller så hittar vi nya samtalsämnen.

Jag är tacksam över det som livet lär mig, genom mina egna erfarenheter eller andras. Jag är glad över att sitta och frysa en sommarkväll på en uteservering och veta att det trots allt är med  värme jag kommer att minnas den här kvällen.

Häxor har en plats i mitt hjärta, kanske ska släppa in tanten där också.