Bromsa lite...

.. och stanna upp tror jag vi alla behöver ibland på ett eller annat sätt.

Kanske skulle vi även ha sådana här skyltar även för vuxna. För visst behöver vi alla bromsa ibland? Ibland mentalt och andra gånger fysiskt, ibland kanske både och. Det kan handla om allt från att stanna upp och fundera över hur vi egentligen vill göra med en situation, livet eller något annat. Men det kan även handla om att stanna upp och ge kroppen vila för att hämta nya krafter.

En gång i tiden var jag ärligt talat inget vidare bra på att lyssna på kropp, själ och ande utan fortsatte köra i 110 oavsett väglag, årstid och livsfordon. Idag är jag bättre på att lyssna. Sista tiden har jag oroat mig en del bland annat för om min katt Niquita ska bli bra. Min kropp har blivit spänd, tankarna har snurrat och jag har sovit sämre men jag har också valt att ställa in middagar, ta den sömn jag behöver, sänka kraven på min prestation och försökt att göra det som får mig att må bra. En massage (som jag får via jobbet) gjorde att jag verkligen blev medveten om hur spänningarna manifesteras i kroppen. Jag har försökt att meditera och koppla av. Ibland har det fungerat och ibland inte men jag kör i alla fall inte vidare.

Att bromsa då och då behöver inte handla om stora förändringar. Det kan handla om att stanna upp, vila på en bänk eller ta sig tid att lukta på blommorna. Att ta 15-minuter för att vila, meditera, dansa eller leka. Att stänga av tv:n och lägga sig tidigare. Att ta en morgonpromenad i ensamhet. När, var och hur du bromsar utgår helt från dina behov, möjligheter och önskemål. Kanske är det bara tankemässigt. Bara du vet vad du behöver och när du behöver.

Likväl som att fråga, kan jag välja lycka nu så går det ju att fråga, kör jag i rätt hastighet nu? På rätt väg?

Hjärntrött...

.. är ett uttryck jag brukar använda.

Med mentalt krävande arbete så är det så det känns ibland. Idag är jag inte hjärntrött men det finns perioder när jag varit det hela tiden. Stress gör mig till en annan person, en ganska trist sådan om jag får säga det själv.

Har tänkt på det där med stress, det intresserar mig. Framförallt hur man hanterar det och vilken inställning man skapar till stressen. Men även hur min hjärna ibland spelar mig spratt och försöker varna mig genom att tolka en situation som stressig som inte är det eller som jag inte blir stressad av längre. Ibland kanske det bara påminner om saker och situationer som stressat mig tidigare. Hjärnan vill väl, den har ju lärt sig vad den ska få mig att reagera på så jag kan fly in i grottan från lejonet. Men lejonet har gett sig ut på andra jaktmarker och jag behöver inte fly.

Men reaktionen är blixtsnabb, min puls går upp och jag känner hur jag reagerar och blir spänd och känner mig jagad. Men genom att bara accepterande känna efter vad som händer, ta djupa andetag som signalerar till hjärnan och kroppen att allt är ok och bemöta situationen med logiska tankar och lugn så vänder det.

Som människa så kan man genom sina tankar tänka på något som stressar en och skapa en fysiologisk respons även om ingen fara hotar i ögonblicket. Detta ställer till det för oss MEN innebär även att vi kan tänka om och hitta lugnet. Hur man gör det måste man själv komma underfund med, min väg hit har inte varit lätt och ibland trillar jag fortfarande ner i fallgropar.. men att arbeta med både kroppen och sinnet har varit en av mina lösningar.

Det kommer alltid att kunna uppstå situationer som stressar mig men genom mina erfarenheter, regelbunden meditation, motion och att bara vara i stunden så hanterar jag det helt annorlunda än jag gjorde tidigare. Dessutom vore livet så himla trist ibland om det inte fanns lite action, det är upp till mig vad jag gör av den när den händer. Mina överlevnadsinstinkter är ju dessutom något jag kan behöva så de vill jag inte vara utan.

Men vi är alla våra egna skyddsänglar som genom att ta hand om oss själva kan vara den medmänniska vi vill både till oss själva och andra. För det är som med syrgasmasken på planen, om vi inte själv får luft först kanske vi inte kan hjälpa våra barn med det.

Så ta hand om dig, lyft blicken och betrakta midnattsolen, stjärnhimlen eller regnmolnen eller vad just du ser och glöm inte bort att även hjärnor måste vila för att vi ska må bra. Var RÄDD om dig men var inte rädd för livet.

mediterad..

.. och redo att krypa till kojs.

Jag är trött idag och sömn är verkligen viktigt för mig så jag tänkte gå och lägga mig tidigt ikväll. Skönt att meditera också, jag slarvar med det just nu vilket är det dummaste jag kan göra. Det är verkligen det som har förändrat hela mitt liv och något jag behöver dagligen men som jag har lätt att slarva med när det händer mycket och det gör det just nu. Det är roligt men jag behöver den där meditationen i långa loppet för att landa och inte göra slut på mer energi än jag får och medition fyller på mina reserver.

Sömn gör också det och om jag vore ett litet skogsväsen skulle jag dra ett löv över mig och krypa till kojs i den här stubben, nu får det bli ett fluffigt täcke istället och lika bra är väl det för jag är ju inte ett litet skogsväsen men en fantasifull varelse som flyger högt i tanken och hoppas kunna sprida lite glitter i världen.

En av livets vändpunkter..

Har tänkt en del på er som läser min blogg och hur olika förkunskaper ni har om vem jag är i verkliga världen. En del av er har känt mig hela mitt liv, andra har känt mig i hela deras liv, vissa har känt mig sedan barndomen, några har träffat mig i gymnasiet och några de senaste åren.. sen har vi ju er jag lärt "känna" via bloggen och som aldrig träffat mig i verkliga livet utan bara via mina funderingar och inlägg.

Frågade en vän häromdagen hur hon uppfattade min blogg och hon sa att den var oerhört positiv. Den vännen har känt mig länge och har sett mig både under livsvägens uppförsbackar och nerförsbackar. Men det har inte alla ni. Alla har ju sin livsresa och sina erfarenheter med sig och ibland kanske det låter som om jag alltid är glad och tycker livet är lätt och fantastiskt. Det är ju där jag är i livsresan just nu men alla de insikter och mitt sätt att leva idag är ett resultat av det jag har gått igenom och vad jag mött på min livsresa.

Jag har arbetat oerhört hårt med självförtroende och självkänsla för att komma dit jag är idag. En del tror jag att jag fått tack vare livserfarenheter och mognad men en del är resultatet av hårt självförverkligande arbete. Till alla er som tampas med detta så vill jag bara säga att det går att förändra, ni måste bara hitta ert sätt och det är värt allt arbete.

Jag är en person som tycker om när det händer mycket saker, att ha många järn i elden och som gärna vill vara duktig (numera arbetar jag på att vara lite mindre duktig och mer nöjd). Det är en bra grogrund för att ta på sig för mycket vilket jag gjorde under många år och var snubblande nära att krascha rakt in i den berömda väggen, men jag klarade mig precis. Ser det som om jag balanserade på ett staket och börjar vingla och hade likaväl kunnat trilla ner på den ena sidan som den andra. Men nu trillade jag på rätt sida och klarade mig precis.

Vilket inte innebär att jag mådde bra men jag klarade mig från totalkollaps och sjukskrivning. Däremot insåg jag att jag måste ändra mitt sätt att leva och det har jag arbetat på sedan dess. Det finns år av mitt liv då jag sov varenda ledig tid och var ändå aldrig pigg. Mina vänner och dåvarande pojkvän umgicks med en trött person som stundtals var ganska nere, rädd för att det inte skulle bli bättre och en skugga av den jag känner att jag är egentligen. Under en period hade jag så svår yrsel att jag inte vågade köra bil. Jag vill inte att ni ska tycka synd om mig utan bara få en förklaring till vart jag varit och var jag är idag.

Det är därför jag idag är så oerhört tacksam för vardagslyx, vardagshumor, mina vänner som orkade vänta, livets förunderlighet, att bara vara och allt det jag har omkring mig. Jag är tacksam för när jag är glad, pigg och sprallig. Men jag är också oerhört lyhörd för hur jag och min kropp mår. Jag klarar stress under perioder men måste vara noga med återhämtning och att känna efter vad jag verkligen vill och trivs med. Att vara ärlig inför mig själv. Detta innebär inte att jag inte förstår att tråkiga saker måste göras också men i det stora hela måste jag välja bort vissa saker. Jag hoppas ni förstår vad jag menar.

Den jag är idag och där jag varit är tack vare allt arbete jag gjort, saker jag förstått och redskap jag fått med mig. Den stora vändpunkten för att bryta den totala orkeslösheten, tröttheten och att kunna stå emot stress var för min del en kurs i Silvametoden som jag tog en helg under ett gråmulet November för några år sedan. Där vände det på riktigt. Jag fick verktyg för att kunna tanka kraft, gå ner i varv och känna mig lite mer vaccinerad mot stress när det dyker upp men även den mentala träningen som jag använder för att nå mina mål. Jag hade flera gånger fått det som förslag att gå men var tveksam, det kostade en del pengar och jag visste inte om det skulle ge något. För mig gjorde det verkligen det. Minns hur jag gick hem från kursen fylld av en energi som kändes ovanlig och härlig. Men det gäller ju att fortsätta träna och ibland kommer jag av mig och mediterar inte som jag ska (framförallt när jag behöver det som mest) men jag vet att verktyget finns där och fungerar för mig. Det är så mycket värt.

När man gått en kurs i Silvametoden så får man repetera till självkostnadspris (vilket brukar röra sig om några hundralappar) och jag har gjort det två gånger. Man tar ju till sig olika saker och det intressanta är den andra gången jag gjorde det och insåg att det fanns massor jag inte mindes från första gången jag var på kursen (var antagligen så slutkörd då). För mig har det varit en del av räddningen för att komma dit jag är idag och jag är så oerhörd tacksam för detta.

Så nu vet ni lite mer, och till er som av olika orsaker inte mår bra så kan jag säga att jag ärligt tror att alla kan må bra, bara de hittar sin väg, sitt sätt att leva och sina verktyg... Å det är värt precis allt! För det är ju som jag brukar säga:

"Livet är ett äventyr att uppleva, inte ett problem att lösa"

Stressade träd...

Häromdagen lyssnade jag på naturfotografen Mattias Klums sommarprogram. Han berättade att en forskare från Yale har upptäckt att vissa träd i skogen i Borneo har slutat reproducera sig själva till följd av den stress de utsätts för genom att vi skövlar skogen och den klimatpåverkan den utsätts för.

Kan ni tänka er? Skogen är stressad och bromsar på så vis sin egen överlevnad... Jag har aldrig besökt Borneo men har varit i regnskogar i andra länder och det är ju en fantastisk miljö. Det känns inte rätt att en sådan miljö inte ska få finnas kvar. Om vi fortsätter skövla som nu kommer det inte att finnas några orangutanger kvar i Borneo om 8-10 år.

Jag har faktiskt inte ens tänkt på att även träd kan bli stressade, har inte sett det så men samtidigt så är det så självklart att även de påverkas av allt som händer. Men det viktiga är att det går fortfarande att förändra, ett eget ställningstagande jag själv kommer att ta hädanefter är att alltid kolla innehållsförpackningar och helt enkelt inte handla något som innehåller palmolja. Jag vill helt enkelt i min vardag inte bidra till detta.

Funderingar i skymningen...

... vid dagens slut.

Just nu är det så många tankar som snurrar de mesta handlar om vart jag kommer att hamna i framtiden och om mina drömmer kommer att slå in. Ibland känns det som om man kommit långt på livsstigen när det gäller mognad och erfarenheter men så snubblar man på en sten och får skrubbsår på knäna. Men det är ju bara att resa sig igen och gå vidare. Jag antar att det är en del av att vara människa, man tvivlar ibland och oroar sig.. Jag försöker påminna mig om ett tryck jag såg på en t-shirt i Singapore : To worry is to misuse the imagination. Klokt tänkt!

Bortsett från en intensiv start på dagen (med en busstrejk som fick ändra färdrutten) och en härlig långpromenad först längs med Årstaviken och sedan från Gullmarsplan och hem så har dagen varit lugn. Jag har funderat, vilat, badat och läst om livets magi (verkligen bra bok) men även stundtals varit väldigt självkritisk. Varför gör man så mot sig själv? Tänker massa trista tankar och känner sig osäker.. nåja, det är bara att plåstra om knäna, tänka nya tankar och resa sig och gå vidare.. jag kanske behövde påminnas om att jag inte alltid kommit så långt som jag tror (även om jag är så mycket långt längre än vad jag varit). Har uppenbart en del arbete kvar i vissa situationer. Märker även att jag fortfarande behöver återhämtning och vila trots att jag haft semester och nu även är officiellt arbetssökande sedan igår. Det är tröttsamt att göra förändringar även om de är i rätt riktning.

Men jag har inte bara suttit med den mentala offerkoftan uppdragen till öronen utan jag har också boostat mig med nya tankar och lyssnat på andras livserfarenheter via fantastiska Sommar i P1. Först lyssnade jag på dagens sommarpratare Amelia Adamo men även på Maj-Briht Bergström-Walan och Björn Ranelid. Vad jag beundrar deras mod när de berättar om saker som smärtat mycket i det förflutna men även om vad de tycker är viktigt i livet. Inspirerande och motiverande. Vad vore sommaren utan sommarpratarna?

Imorgon ska jag starta dagen med en meditation, positiva tankar och visualisera det jag vill ska hända. Eller som vi säger i vår familj innan vi går till sängs (och som jag absolut inte skulle säga när jag blev vuxen, men ack så fel jag hade): Nåja, det är en dag imorgon också.

Ny dag, nya tankar och nya äventyr. Kanske roliga äventyr, kanske inte men i alla fall äventyr.

Sov så gott!