Vida gästbloggar hos Enbart!

För drygt en vecka sen så blev jag tillfrågad om jag kunde gästblogga hos Enbart. Självklart svarade jag ja och nu har han publicerat inlägget som ni kan läsa här.

Att skriva på ett gästbloggsinlägg har varit så roligt. Det blir på något vis en helt annan sak eftersom jag ser min egen blogg som ett mönster, en mosaik med skärvor av mitt liv, vardagsbetraktelser och andra funderingar. Men när man bloggar hos någon annan så plockar man ju på sätt och vis ut en enda bit ur mönstret eller mosaiken. Men jag tänkte att min målsättning var att skriva ett inlägg som jag verkligen står för och som ni som följer min blogg kan känna igen som mina funderingar.

Så ett stort tack till Enbart som gett mig chansen att ha så här roligt och att utmana mig själv. Enbart tack som du skulle ha uttryckt det!

Miraklerna bär vi inom oss...

....och det här lilla miraklet kommer jag att bli moster till. Om 2,5 vecka är det tänkt att bebisen ska komma ut. Men jag är otålig och vill träffa den lilla piraten som kommer att bli väldigt älskad och välkomnad in i vår familj. Det ska bli hur spännande som helst, kom nu då.. vi väntar på dig!

Sen så bär vi ju massor av andra mirakler inom oss allihopa och det gäller att inte glömma bort dem och inse vilken skatt av klokskap vi har inom oss (sen är min kryddad med lite galenskap också för jag tycker det blir roligare då).

Vad har ni för mirakler i era liv just nu?

Mina hjältar just nu...

.... är deltagarna i Paralympics. Tala om att inte se sina begränsningar utan att utgå från sina förutsättningar och utmana dem. Men varför så lite mediabevakning?

63 hjältar ingår i truppen från Sverige och så här långt har vi tagit 7 medaljer varav 4 guld. Paralympics pågår fram till den 27:e September och jag håller tummarna för mer medaljer och att vi får höra mer om deltagarna så att vi lika självklart kan namnen på de som på våra andra OS-deltagare. Jag är imponerad och ödmjuk inför dem alla... tack för att just ni har valt att inte låta er begränsas utan hittat det ni brinner för.

Sen har jag en hjälte till som finns i mina tankar trots att jag aldrig träffat henne och det är Madde som just nu kämpar för att ge "den jävla idioten" vid namn cancer på nöten. Du finns i mina tankar.

Bloggpiraten rapporterar från höstlikt Svedmyra

Nu är det dags att sluta slappa och börja jobba igen. Måste ju göra min plikt som oberoende reporter på bloggen så att ni vet vad som händer. Mina tidigare reportage hittar ni i menyn till höger.

Här ser ni hur jag softar på stranden i sköna Gammelstad men nu får det vara slut på det och jag ska rapportera lite vad som hänt sen sist...

Vida har börjat bli misstänksam över att jag alltid tycks kika upp ur väskan när hon minst anar det men hon vet inte hur mycket jag verkligen sett och höööört. Men snart är hon varse om det! Hon blir alltid lika konfunderad när jag lagt in några rader. Nu är det ju ett tag sedan sist men det beror bara på att det är svårt att komma åt datorn, hon letar upp jobb, skriver ansökningar, mailar och spanar in läget på facebook. Men nu är det min tur! Det har ju hänt en del sen sist, så det är bara att kavla upp ärmarna och börja skriva var jag på väg att säga tills jag tittade ner på min kropp och insåg att jag har en ärmlös rosa outfit men det funkar nog utan uppkavlade ärmar. Men ni fattar vad jag menar..

Dels så har mitt kändisskap börjat gjort sig påmint. Jag har fått en egen inbjudan till middag hos Carrroline som gillar mig skarpt. Jodå, Vida var där också men det var ju bara för att jag skulle ta mig dit och hem (oavsett vad Vida inbillar sig). Sen har jag faktiskt spanat in Chissra också för det gäller ju att hålla koll på andra bloggare när man har chansen, knyta kontakter ni vet. Det kanske finns fler bloggar som behöver reportrar så att man kan tjäna sig en hacka.

Det mest konstiga med att vara reporter på den här bloggen är att det inte finns någon kontinuitet i Vidas liv. Hon gör så skilda saker som inte verkar hänga ihop. Bättre ställt är det ju med skärmflygaren som håller sig till adrenalintäta saker på fritiden som att flyga (jag hoppas fortfarande på att få följa med någon gång så att jag kan rapportera hur det är) och träning.

Vida däremot hon mediterar, hänger på fik och kickboxas. Hur hänger det ihop? Dessutom släpar hon med mig. Vida släpade alltså med mig på tibetansk klangmeditation. Man var ju alldeles skakis i hela kroppen efteråt. Vida var lyrisk och det enda jag tänkte var att hoppas ingen ser mig i ett sådant här sammanhang. Meditera är liksom inget för mig. Jag är cool hela tiden ändå!

Sen har ju kickboxning börjat, det är däremot ett sammanhang jag gärna vistas i eftersom det känns lite coolare. Gnolar lite på "Eye of the tiger" när jag hänger på kickboxningsklubben. Kanske skulle! införskaffa ett par coola shorts med BP sytt på rumpan. Vida ser inte så cool ut men vääääldigt rolig ut när hon boxas. Hon är en tvärhand hög och studsar som en liten boll på uppvärmningen. Efter passet så är hon knallröd i hela ansiktet och totalblöt av svett. Vid senaste passet så var HELA baksidan blöt, det var inte snyggt men väldigt roligt. Då skulle man ha haft kameran! Kanske nästa gång.

Det har kommit en del önskemål att få höra med om skärmflygaren. Ska stämma av med honom vad jag får skriva och inte. Personer som köper en snygg väska åt coola bloggpirater ska man stå på god fot med...

/Bloggpiraten- alltid lika mottaglig för en muta

Gå din egen väg..

... den som känns rätt för dig och som gör att du mår bra.

Jag har tidigare liknat livet vid ett tåg, en smörgåstårta och även spekulerat i vilket fordon man kan färdas i på sin livsresa. Men det viktigaste är att du väljer din livsväg. Lyssna inte för mycket på vad alla andra tycker att du ska göra, tycka, välja (detta inkluderar självklart även det jag skriver) utan gör det som känns bra för dig. Det är ju bara du som kan leva ditt liv och ingen är så bra på att vara du som just du själv. Klä dig som du vill och gör det du mår bra av. Det här är viktigt anser jag. Livsviktigt helt enkelt. För ingen annan kan gå just den väg som är ämnad för dig.

Reseminne (San Sebastián, Spanien, 1994)

När jag kliver ur taxin så slår annorlunda dofter och ljud emot mig, om man stänger ögonen så vet man ändå att landet definitivt inte är det välbekanta Sverige.

Året är 1994 och jag har just anlänt till San Sebastián (eller Donostia som det heter på baskiska) som ligger vid Biscayabukten bara några mil från franska gränsen högst upp i Spanien. I fem månader ska Spanien vara mitt hemland. Jag är 19 år och har aldrig varit utanför Norden. Jag har aldrig rest själv och definitivt inte varit borta hemifrån min lilla by i Dalarna under någon längre period. Målet med resan är att plugga spanska men ännu kan jag inte ett ord.

När jag ska ta mig till min adress inser jag ganska snabbt att de allra flesta spanjorer i denna vackra stad kan ingen engelska. Som tur är så har jag min nya hemadress på ett papper och snart sitter jag i en taxi igen med sikte på stadsdelen Antigua. Utanför rutan förundras jag över den vackra strandpromenaden där havet går in i en liten vik med en liten ö i mitten. Som en pärla i sin mussla. Lite vet jag om att jag kommer att vandra här många gånger på väg in till stan och den pubrika stadsdelen Parte Vieja. Ofta kommer jag att slinka in på strandcafet och äta en tortilla med vitlöksmajonnäs. Minns än idag hur den smakar.

När vi passerar väganvisningar så lägger jag märke till att alla skyltar är på både spanska och baskiska. Taxituren tar inte många minuter. Jag släpps av utanför en port på en smal gata, tar på mig min vinröda Haglöfsryggsäck och kliver in. Jag är äntligen här, äventyret kan börja!

Minnet av en härlig sommardrink i somras...

... bär jag med mig då jag besöker min magiska vän idag. Hon som åker till London imorgon för att sjunga sig hes på Madonnas konsert på torsdag medan jag passar hennes katter. Idag är dock drycken hallonthé istället för sommarljuva drinkar i rött. Allt har sin tid och sin plats men vänskapen består.

Sen måste jag bara berätta att världens bästa hudterapeut Christel nu har en egen hemsida (www.christelshudvard.com) där det finns mer information om behandlingar och priser. Det kan vara värt ett besök för höstfrusna själar i Stockholmstrakten. Det får en att bli lika lycklig som man blir av en sommardrink i juli.