Bloggpiraten rapporterar från Luleälvens strand

Nu är jag tillbaka! Er alldeles egna bloggreporter.. Och jag vet att vissa längtat efter mig!

Vidas vänner har nämligen börjat fråga om jag är med när de ses över en fika i stan och Carrroline (från vardagspussel) har nämnt mig på sin blogg 2 gånger. Såhär skriver hon bland annat "älskar framförallt bloggpiraten som dyker upp titt som tätt..." Det ni! Carroline är en go tjej med smittande skratt och ett hjärta stort som en hel ankdamm kan jag berätta, har spanat på henne i smyg på den tiden när hon och Vida träffades dagligen..

Dessutom tjuvlyssnade jag häromdagen på ett telefonsamtal och hörde att skärmflygaren sa till Vida att han tyckte bloggpiraten skulle skriva oftare. Men det har ju inte Vida något med att göra då jag är en oberoende reporter. Att jag har en plats i hans hjärta visste jag redan eftersom han köpt denna snygga väska till mig när han var och flög i Slovenien. Vida trodde att den var till henne men ack vad fel hon har. Högst upp i ena hörnet är nämligen en glittrig döskalle i rosa.. klart att det är mig han anspelar på! En rosa snygg pirat som gillar presenter. Klart att bloggpiraten ska ha en fiiin väska att resa i. Kan ju inte tolkas på något annat sätt! Om ni inte ser den fina hyllningen till mig så klicka på bilden så blir den större.

Nu har jag och Vida sedan någon vecka befunnit oss i vackra Gammelstad utanför Luleå... i vanliga fall sitter jag på stranden vid Luleälven men just på bilden har jag slagit mig ner på den gamla muren som förut utgjorde den enda vägen till Stadsön. På den tiden när Vidas gammelfarfar höll till i krokarna. Den här platsen har Vida förresten besökt nästan varje sommar av hennes liv och hon älskar att bara vara här. Här tar hon det bara lugnt och tycker om att tiden stått still i lilla stugan och att allt ser ut som det brukar.

Nu ska jag avslöja vad hon faktiskt läser när hon är här. Visst hon har med sig en "del" böcker men det är ju inget ovanligt. Men inte är det seriös skönlitteratur som är det hon främst ägnar sig åt utan mormors gamla tidningar.. hon fullkomligt plöjer hemmets journal och allers som ligger i en stor hög och som mormor sparat under året. Vida påstår att det känns som man är ledig när man läser såna tidningar med reportage om bortsprugna katter och gamla Astrid som samlar på porslinsfåglar. Så tro inte på allt hennes skönlitterära snack, även solen har sina fläckar och i det här fallet är det svenska damtidningar!

Sen så har det ju fikats en del på småkakor, mormors bullar och sen champis på fik. Att fika är viktigt för själen och välmåendet.. Minsta syster yster är på besök här också just nu och då blir det som vanligt ett thédrickande utan dess like å sen en del shopping inne i Lule också. Nu i reatider så är det ju billigt, tyvärr finns inte så mycket i Vidas storlek för här uppe är hon ju inte ensam om att vara kort. Skor i små storlekar är också mer utplockat i affärerna... för en gångs skull så är hon på sätt och vis en i mängden. Det är inte så många som reagerar på hennes längd vilket händer då och då i rikets hufvudstad.

Idag ska hon dessutom in och klippa håret för nu tycker hon själv att hon påminner allt mer om Sven Melander i sin "full Rulle" version (för er som minns allas vår Rulle) . Vi alla i hennes omgivning bönar och ber att hon ska bli nöjd så att vi andra slipper dras med mer av hennes hårsnack än nödvändigt. Hade jag haft några tummar skulle jag hålla dem hårt (men nu ser ju mina händer ut som de gör) för att hon tycker det blir bra. För alla vi som känner Vida personligen vet hur tjatig hon är om håret.. ska jag färga det mörkt? jag kanske ska klippa det kort igen? den här utväxten är inte snygg! jag har en dålig hårdag så jag tänker inte vara med på kort... bla, bla, bla (när hon kommit såhär långt har de flesta som känner henne slutat lyssna och börjat fundera på vad de ska handla till middag). Har ganska lite förståelse för det där med tanke på hur min frisyr ser ut..

Som tur är kan man ju umgås med andra personer i hushållet som snälla morfar som alltid har en hjälpande hand tillgänglig och humoristiska mormor som lagar sagolik mat. Både pitepalt, jokkmokkskorv och norrlandsguld (= hjortron, vad trodde ni?) bjuds Vida på och då säger hon till mig att bättre än så här kan man inte ha det.

Och jag är benägen att hålla med.... förra gången fick ni en bild på smaktips från Leksand och nu visar jag en skylt som bara kan finnas i Norrland.. Låt er väl smaka!


Tills vi hörs igen! Och om ni hör ett litet skrik runt halvfyra tiden så räds ej, då är det bara Vida som tycker att klippningen inte var till belåtenhet.

/Bloggpiraten som tänker gå ner och titta på vågorna i älven och drömma om äventyr i vattenform