Home sweet home..

Efter en skön tågresa där tanken fick leka fritt så är lilla trion hemma igen i Svedmyras grönska. Packningen från nedresan hade utökats med nyplockade hallon, en nyskördad gurka, rosenrot, en vit lilja och väldoftande luktärter i sprakande färger som nu står i en liten vas vid sängen. Allt ifrån min mammas underbara trädgård. Men även mammas hembakta hallonkaka, hennes dr Stones ört-thé blandning, en aloe vera planta och salvia plockad av amerikanska indianer (för att rena hemmet med) fick följa med på färden mot storstaden.

Det är alltid skönt att vara hemma men jag saknar att inte ha hela familjen nära, den familj som faktiskt finns gestaltad på bilden fastän i lite annorlunda skepnad (jag är den gula med röda prickar om någon undrar). Familjeporträttet är målad av en vän till familjen som är konstnär.

Som ni ser är vi en stor familj och det kanske kräver en presentation:

Pedagogiska mamman och sen hennes händige man stoltserar över följande familj:

Största syster yster = Moi!
Mellan syster yster = Min älskade kvicktänkta syster som bär på det lilla mirakel som snart gör att jag även kan titulera mig moster. Hon som bidrar till att det här är kärlekens år.
Lilla syster yster = Yngst av systrarna men redan en gammal själ med kreativitet och klokskap som kännetecken.
Mellanbrorsan = Ett sportintresserat, socialt yrväder som charmar alla och har en värme som går rakt in i hjärtat.
Minstingbrorsan = Med ett hjärta av guld och en musikalisk talang som får Vidas ögon att tåras av stolthet när han står på scenen. Dessutom den enda i familjen förutom Vida som verkligen verkar förstå smurfarnas storhet.

Sen har jag ytterligare familjemedlemmar på annat håll, kanske skriver mer om det en annan gång... vi får se. Är iallafall oerhört tacksam över denna brokiga syskonskara som valt helt olika livsvägar men det som förenar oss är att vi är självständiga, målmedvetna och alla följer sina drömmar. Det tycker jag är ganska stort.