Vi kan inte utföra storverk här på jorden..

... vi kan bara göra små saker med stor kärlek (Moder Theresa).

Det är min morfar som läser raderna för mig när vi pratar i telefon. De där små sakerna blir storverk till slut om alla utför dem tror jag. Omtanke är  något vi kan utföra med stor kärlek. Det är nog ett av de finare orden jag vet. Omtanke i medvind och i motvind för de nära och omtanke i stunden för okända. Ibland är jag bra på det där och ibland missar jag det. Men vi gör alla så gott vi kan.

I fredags satt det en kvinna utanför Slussens tunnelbana och bjöd dem på glögg som fick henne att le. Jag var trött och med en önskan att åka hem som gjorde att jag gick förbi. Men jag ångrade lite i efterhand att jag inte stannade och fick henne att le och drack lite glögg och frågade mer om vad som fått henne att sätta sig just där och röra i glöggrytan.

Jag tror vi alla minns de små sakerna med stor kärlek som mött oss i livet vid rätt tidpunkt. Jag tror vi alla kan göra en skillnad och att den skillnaden räknas. Kalla mig naiv romantiker om ni vill men jag vill tro på det goda inom oss och att vi tillsammans gör storverk.

Idag är det fars dag. Min pappa gav mig livet men delade det inte med mig vilket var hans val. Men livet är stort så det är jag honom evigt tacksam för. Själv har jag  min morfar som manlig förebild så jag vet att det är handlingar med stor kärlek som räknas. Det är också stort. Till alla härliga pappor som tar hand om era barn och värnar om dem, hoppas dagen varit bra fast jag tycker egentligen inte att sådana här dagar är så värst märkvärdiga. Jag tycker vi ska visa uppskattning till varandra året om.

Operation omtanke stod det på en vägg jag passerade för ett tag sedan, det tror jag på. Mer omtanke, mer kärlek och mer galna saker som får oss att skratta. Det lyser upp även det dystraste November.

111111

.. magiskt datum eller ej, det resulterar i ett mer vardagligt inlägg om en dag än den här bloggen brukar bjuda på. För mig att minnas dagen, en dag bland andra men med ett ovanligare datum.

Det är inte ofta jag analyserar mina drömmar men den som drömdes under natten var så övertydlig så jag inledde dagen med reflekterande och insikter och ett stort GÄSP. När klockan var 6,30 så var jag nämligen på plats vid gymmet vid Fridhemsplan.  Träningen gick bra, det kändes i kroppen när jag skildes åt från min träningsgym och tog pendeln till världens bästa jobb samtidigt som jag lyssnade på intressant seminarium av Kathrine Woodward Thomas som fick mig att inse lite fler saker om mig själv. Vissa trevliga och andra mindre trevliga.

När klockan slog 11.11 så stog jag i köket på min arbetsplats och pratade med deltagare och kollegor. En fin stund eftersom en av dem skulle på date samma dag. I övrigt en intensiv och rolig dag på jobbet som gjorde att dagen passerade snabbt och sen intressant samtal om drömmar, livet och att hitta nya vägar på pendeln med en person vårt projekt samarbetar med. Lite fruktlöst letande efter sista klapparna till julswappen i Skanstull innan det var dags för fika med en vän.

En STOR choklad med både marshmallows och vispgrädde intogs då mörkret fallit utanför fönstret på Waynes och samtalet kretsade kring utmaningar, rädslor, livet, förhoppningar, erfarenheter, relationer och lekfullhet. Mitt under samtalet kommer ett mms med en bild där pojken med stjärnögonen skrivit mitt namn. Snart fyller han fyra och han kan redan skriva mitt namn, även om det blir spegelvänt. Men saker måste ju inte alltid se ut som förväntat för att man ska förstå.

Efter att i min egen lilla värld åkt en station för långt med tunnelbanan så tog jag en promenad hem i kylslagen luft för att sen bara vara i soffans vrå tillsammans med katten Marilyn och favoritserien pushing daisies att titta på. Trött efter intensiv vecka så är det nu vila som gäller. Den vanligaste av dagar med det ovanligaste av datum går mot sitt slut. Det är en dag imorgon också brukar både pedagogiska mamman och fina mormor säga innan de går till sängs. Så imorgon väntar ny dag med nya stunder och den här dagen kommer inte åter.

Ibland behöver jag påminna mig själv om vad som är viktigt för mig...

.. och vad jag tror på.

Så just nu gör jag det, leker med mina egna bilder och ord och påminns om att livet sannerligen är det största äventyr jag kommer att få uppleva.

Sammanfattning av Oktober och böcker lästa i samma månad...

Det här hände i Oktober som var en vacker varm och färgstark höstmånad på det vis jag bara älskar med löv och vackra färger:

* Jag inledde månaden med att påminna mig själv att slutet till något alltid är början till något nytt.

* Fick finbesök av en av mina bröder och hans härliga flickvän. Vi firade finaste lilla systerdotter Almas födelsedag.

* Jag ställde frågan hur vi behandlar oss själva.

* Leksandsthe, halsband och fina halvvantar blev mina.

* Skrattade gott åt norrlandskartan for beginners

* En påse med magi och den finaste av vänner passerade min väg innan hon åkte till Indien.

* Bob Hansson bjöd på en föreläsning som öppnade dörrar och tände stjärnor.

* Hade en härlig träningsmånad och fick stor hjälp av en gyminstruktör när det gäller hur jag ska träna med tanke på min överrörlighet.

* Gick på utmanande och utvecklande retorik- och presentationskurs. Oavsett vad många tror så blir jag oerhört nervös när jag ska tala inför folk.

* Blev ledsen när någon inte var ärlig på ett sätt jag förväntar mig av mina medmänniskor.

* Nypremiär för årets "Så mycket bättre" program.

* Fick finaste syster och Peter på besök.

* Gick på fantastisk fotoutställning med Nick Brandt på Fotografiska. Den rekommenderas varmt.

* Bjöd varken på bus eller godis även om det var Halloween.

Under månaden läste jag dessa böcker:

Senor Peregrino av Cecilia Samartin
En bokcirkelsbok som jag bara ÄLSKADE. Men vi hade delade meningar om den och alla var inte lika positiva som jag. Men jag tyckte om den, såväl berättartekniken som berättelsen i sig.

Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon
En chicklit bok som trots en ganska förutsägbar story är underhållande och bidrar till sträckläsning. Inte det bästa jag läst i genren och inte det sämsta heller. Lite less på att huvudkaraktärerna beskrivs som vackrare än genomsnittet även om de har sina skavanker. Det behövs inte om storyn är tillräckligt bra och får det att kännas lite mer tillgjort. Klart feelgood men med en liten varning för förutsägbarheten och att den inte är det mest unika jag läst.

Chasing Harry Winston av Lauren Weisberger
Ännu mer chicklit, skön avkoppling även om den var väldigt amerikansk på vissa områden. Klart underhållande och alldeles lagom.

Finn din inre livskonstnär av Carolina Gårdheim
Jag gillar kreativ insikt och jag gillar Carolina Gårdheim och jag gillar den här boken. Bra bok i personlig utveckling med många övningar, tankar och hon berättar vad hon står för och tror på. Jag tyckte mycket om den och kommer

Final Beginnings av John Edwards
En bok som fick följa med hem efter att en vän rensat hyllan. Den var bra men svår att hänga med i alla olika berättelser och karaktärer ett tag. Du behöver nog vara intresserad av andlighet för att uppskatta den.

Den döende detektiven av Leif GW Persson
Jag gillar Leifs berättarstil och hur han knyter ihop berättelser. Har missat läsa några av hans böcker och blir medveten om att jag ska nog se till att införskaffa dem.

(bilden är från en Iphone-app)

Jag hoppas du inte tar illa upp att jag letade upp dig här.

Du dyker upp i mina tankar emellanåt och jag känner mest att jag vill säga tack för att du var en viktig person i mitt liv under en svår period.

Så inleds ett mail som skickats till mig via facebook. Personen som skriver är en tidigare patient till mig (från de 4 år jag arbetade som ätstörningsbehandlare) och hon vill bara berätta hur bra hennes liv ser ut idag. Jag blir glad och känner mig ödmjuk. Jag kontaktar själv inte mina tidigare patienter men blir glad när de kontaktar mig för att berätta att de blivit föräldrar, tagit sig in på en drömutbildning eller vill berätta om en resa de gjort. Det är stort att de vill dela det med mig.

Ikväll tänker jag på alla de där personerna som passerat ens liv och påverkat det i någon riktning. Vissa av dem lever med mig i tanken då och då och andra är fortfarande en del av mitt liv. Ibland har det varit viktigare än vad man kanske insett i stunden, ibland har de fått mig att inse livsavgörande saker och fått mig att förändra mig själv. Det är inte alltid som de personerna vet det, man tappar kontakten (eller bryter den i vissa fall som vid smärtsamma separationer) och livet går vidare.

Vissa av dem passerade det inte ens i verkliga livet, det kan vara en sommarpratare som lärde mig nåt, en bloggare som skrev något som jag behövde läsa eller en författare som med sin bok påverkat min vardag. Ibland mailar jag faktiskt helt okända personer för att tacka. De brukar bli glada även om jag egentligen inte förväntar mig nåt svar utan mest vill tacka, precis som min tidigare patient.

Sen finns det ju de jag mött under lång period eller kortare period. Som jag tänker på då och då som lärare, resenärvänner, pojkvänner, tidigare kollegor och de vars förändringsresa jag har fått dela. Att lära sig något i ett möte är inte alltid roligt men mitt sätt att tackla jobbiga erfarenheter eller när någon gjort mig besviken är att när det lagt sig (innan dess måste man få känna hela färgpaletten av känslor) se vad jag lärde mig av mötet och vad jag vill göra med det.  Jag känner stor tacksamhet mot fler än jag kan räkna.

Livets karta är ett myller av stigar att vandra på och ibland när vi korsar någon annans så vet vi inte följderna av det. Ibland får det mig att ändra riktning, ibland att pausa och känna mig förvirrad men jag vet att i livets vandring finns det nya möten som väntar. Ingen är oviktig alla är viktiga eller som Stefan Einhorn uttrycker det:

En enda handling kan göra skillnaden i en människas liv. En enda medmänsklig gärning kan betyda allt.

Det är tidig morgon och..

..jag vandrar genom ett stilla regn av löv. Vägbanan skimrar i gatlyktans sken och de gula löven bildar en mosaik att vandra på.

November har anlänt och det är en mörk, vacker morgon. Jag lyssnar till lövens prasslande i vinden som leker med dem tills några av dem faller.

Nu har dagen gått och kvällen fallit över stadens ljus. I ögonblicket när dagen gled över i kväll så stod jag i Götgatsbacken och lyssnade till swingmusik.

Inom mig fanns en önskan om att någon som kunde dansa Lindy hop skulle passera så vi kunnat dansa på asfalten till musiken som ekade mellan husväggarna. Ingen kom men jag anlände till yogan med ett leende.

Tankestund med varm choklad avrundar kvällen den första dagen i November. Löven dansar fortfarande längs mina fötter på väg hem och jag dansar med dem.

Grattis till vinsten...

... önskar LevaPS står det i brevet som faller ur det tunga paketet.

Jag har vunnit en bok som handlar om att skapa förändringar! Vad kan vara en bättre vinst för en bokmissbrukare som arbetar med förändringsprocesser dagligen. Det här ska bli kul att läsa och jag älskar härliga överraskningar som kommer i ens väg när man minst anar det. Jag har ju funderat en del kring vilka stigar jag vill trampa in på nu och vad kan då vara bättre lämpat. Vilken vardagslycka!