När jag fyllde 40 bestämde jag mig..

.. att det här året ska jag unna mig en sak i månaden som är lyx och bara för mig.

Jag har tagit hawaiiansk lomilomi-massage av Annika, fått ayurvedisk oljemassage med varma läkande oljor hos Gunilla på Kalpana och fantastisk ansiktsbehandling hos bästaste Christel.

Den här månaden unnade jag mig en figur- och stilanalys hos Amelia Ursache. Det var verkligen en investering i mig själv och min garderob kan jag intyga. Amelia med sitt varma bemötande fick mig faktiskt att se min timglasformade men korta kropp på ett nytt vis. Jag fick lära mig att mina ben faktiskt inte är korta jämfört med min längd men att mina lår ger det intrycket eftersom de är kraftiga. Jag fick konkreta tips om vad som passar just mig med mina mått, min ansiktsform och min personlighet. Jag har redan köpt mitt första plagg baserat på min nya kunskap.

Utöver att det var konkret kunskap så var Amelia så himla bra på att känna mig lugn och trygg med mina skavanker och framhållandet av det som är bra med min kropp. Jag studsade ut från studion fylld av energi. Det är viktigt att unna sig saker som bara är för ens egen skull tycker jag och det här året kommer jag göra det som en present till mig själv, det är härligt att få tänka tanken att vad ska den här månaden innehålla för lyx just till mig.

Mod att vara sårbar...

 

... heter en alldeles fantastiskt bok av Brené Brown som jag sträckläste när jag fick den.

Jag har tidigare tittat på hennes fantastiska TED-talks och inspirerats så när jag såg att hennes bok kommit ut på svenska så kändes det som en självklarhet att köpa den. Brene pratar om vikten av att vara sårbar. Hon har uttryck som jag gillar och som är lätta att förstå när hon beskriver dem, som otillräcklighetsfällan, sårbarhetsbaksmällan och skamtålighet. 

Sårbarhet är en styrka visar hennes forskning vilket nog många av oss inte trott. Att vara sårbar och våga stå i det är inte det lättaste och att man efteråt kan känna sig ännu skörare, bortgjord eller få en inre kritiker på högljutt besök känner åtminstone jag igen. Det är därför jag är så förtjust i ordet sårbarhetsbaksmälla, för det är ofta så det känns efter en utmaning för mig. Det är inte alltid man står där jublande med knutna nävar i skyn och bara njuter att man åstadkommit något som utmanar en, ibland står man där och känner sig ganska liten, skör och skakig i knäna efteråt. Det kan ta några dagar och ibland längre innan det känns bra för mig och innan självkritiken lagt sig.

Jag får sårbarhetsbaksmälla när jag hållt en presentation eller talat inför folk. Inte så himla härligt ärligt talat. Andra brukar ofta trösta med att efteråt kommer det att kännas bra men för mig funkar det inte så. Jag mår ofta sämre efteråt och blir ganska slutkörd och skör. Jag känner inte den där lättnaden och stoltheten som andra beskriver och därmed tror även att jag ska känna igen mig i. Men nu har jag ett ord på det och jag vet att Brené Brown känner igen sig i samma sak.

Så imorgon vid 10 kommer jag säkert ha en begynnande sårbarhetsbaksmälla efter att ha hållit ett frukostseminarium i konsten att coacha personer med psykisk ohälsa i Malmö.  Men jag gör det eftersom jag vill att kunskapen ska komma ut och att härliga coacher ska kunna använda mina erfarenheter i deras möten med de jag möter dagligen eller med andra personer som har svårt att sätta mål. Jag gör det helt enkelt för mina hjältars skull som möter mig i mod och sårbarhet när jag coachar dem.

Jag tycker om människor som vågar visa sin sårbarhet och därmed måste jag ju även våga visa min. Jag tränar på det så att de jag möter i min privata sfär inte enbart förnimmer min styrka utan även de sidorna som inte alltid är lika lätta att visa. Det är att vara modig på riktigt och stark på ett sätt som bär mig genom livet, att våga visa vem jag är även i min osäkerhet. Som Leonard Cohen sjunger:

There is a crack in everything.

Thats how the light gets in



Detta vackra citat finns även med boken.
Bilden är lånad av Vaviva.

Våren är så andlöst vacker..

.. med sin spirande skira grönska och sin blomsterprakt som skärper alla mina sinnen.

Jag smeker och luktar på blomsterprakt och låter mina ögon glittra i det gröna. Jag vandrar i nuet och fyller det med vänner, inspiration, grillkvällar, fotosessioner av en väns smycken och sen dans så klart. Orden får vila men de ligger och gror likt frön för att senare spira i blogginlägg.

Det är så gränslöst vackert ute nu och inte bara vårfåglarna sjunger naturens lov, vi gör det alla. Som allt annat så är den förgänglig så det är bara att njuta medan den vara i stora lättjefulla klunkar så man bär den inom sig året om.

300 kr kostar sockarna..

.. och de pengarna gör att ett barn i Zimbabve kan gå i skola i ett år och dessutom få ett skrivblock, en penna, ett par strumpor och en godispåse. De kallas yogasockar men går ju att använda till vilket fint tillfälle som helst. Oavsett om du vill ha finaste yogasockar eller ändå stödja någon i en annan del av världen så kontakta Kersti.

Kersti som skapat dem är mamma till en av de varmaste människorna jag vet nämligen min bästa vän K. De är båda engagerade i att förändra världen inte bara här utan även i en helt annan del. K driver projektet sticka till små för att nyfödda inte ska behöva komma hem från BB inlindade i tidningspapper. Det är genom små och stora handlingar vi förändrar världen.

I mina fina sockar kläds fötterna in med kärlek och livet blir lite mer skimrande. Någon annanstans i världen kan någon få en skolavgift betald de inte själv har råd med och på så vis kanske förändra sin livsväg. Det vill jag vara en del av.

En latte i tystnad..

... efter frukostseminariumet. Skönt att landa i en soffa efter att man pratat i över en timme. Men ibland så bryts tystnad av härliga möten, bloggvännen Di är i Stockholm över dagen och vi spontanmöts i 45 minuter. Det var en skön kontrast, efter att ha varit nervös och gjort en utmaning till att sitta med nån som sprider trygghet och lugn.

Det är skönt när utmaningar är över, när man inte behöver känna nervositeten i magen. Åtminstone över för den här gången eftersom jag om några veckor ska göra samma sak i Malmö men just nu njuter jag bara av att luta mig tillbaka och se vad livet bjuder på härnäst.

Jag behöver pepp..

... messar jag till några vänner och pepp kommer i form av telefonsamtal, mess och mail.

Onsdagens frukostseminarium gör mig lite nervös stundtals och då behöver man lite stjärnströsslare som peppar och tror på mig. När jag var yngre kunde jag nog inte be om det men att visa sina behov när man är sårbar gör det ju lättare för vännerna att just kunna vara de fina vänner de vill vara.

Nu är vi några som anmält oss till lyckokursen jag bloggade om i förra inlägget och vi tänker göra vår egen lilla studie- och diskussionscirkel när den börjar. Dela lyckan och diskutera den. Det ser jag fram emot, delad lycka är dubbel lycka.

Sen har jag antagit en lyckoutmaning att i 100 dagar i rad dela en bild på något som gjort mig lycklig med början imorgon.  Jag kommer använda instagram som min plattform för den bilden. Om ni vill följa mig där så finner ni mig under Livertvida. Utmaningen heter 100 Happy Days och ni kan själva anmäla er HÄR. Tipset fick jag återigen från läsvärda bloggen Hello Happiness.  Någon mer som vill haka på och dela lycka i 100 dagar?

Kloka citat ger mig vardagslycka, tröst och insikter. Men
så är jag ju en ordälskare också. 

Nalu..

... är namnet för våg på Hawaiianska.

Nalu handlar även om att vara i flödet. Go with the flow. Att vara närvarande i det som sker. Ibland tänker jag att många av oss ständigt försöker gå emot flödet istället för att vara i det eller byta hav, sjö, älv eller tjärn. Ibland när vi ber om saker så kommer de till oss istället för att vi behöver simma motströms för att jaga efter dem.

Ett sms från en vän bekräftar detta, när en av hennes drömmar kommer ett steg närmare då hon oväntat möter någon som delar samma dröm att förändra världen. Men det gäller ju inte att bara fånga vågen utan att ta chansen att göra det men vill av den om man så surfar i den, lyssnar på den eller leker i den.

I min livsvåg bland bloggtips finner jag en möjlighet ni andra kan dela, att i höst gratis studera vad lyckoforskningen säger. Mer information om det finner ni HÄR. Jag tänker bli en lyckostudent, nån annan som vill haka på?

I livets flöde så väljer jag att njuta vågors brus, deras smekning över mina fötter när jag står i strandkanten och deras kraft en stormig dag. Att följa flödet och låta sig varsamt se vart det leder och fånga det man möter på vägen.

Tänk om livet var lika tydligt som skylten på en strand på Kaui,
att man helt enkelt visste när det bara är att ta ett steg tillbaka
och invänta en annan våg eller byta till en annan strand.