Häxonster för praktiskt bruk...

av Malcolm Bird var en av mina absoluta favoritböcker när jag var yngre (bilden är tagen från internet).

Denna bok är nästan sönderbläddrad och var under en period min ständiga följeslagare, i somras hittade jag gulnade teckningar i sommarstugan där jag tecknat av en av häxorna i boken (vilket jag för övrigt mer eller mindre tvingade både mormor och morfar att göra). Jag var fascinerad av häxor helt enkelt, men bara de "snälla" brukade jag poängtera. Så en hel bok fylld med mattips (knot-kex, pudding med spindlar etc), stickbeskrivningar på häxhatt, halsduk med dödskalledekorationer och annat pyssel och knåp var en guldgruva för en häxälskande 11-åring.

Så idag då jag hittar spöken i trapphuset och flygande häxor i min älvträdgård på facebook så började jag tänka på min gamla häxbok och min fascination för just häxor. Kanske var det häxornas självständighet, deras frihet på en liten kvast, att de inte bryr sig om vad andra tycker och magin som fascinerade. För mig är de inte fula utan i sin egenhet vackra på sitt vis, alla behöver inte vara elaka utan om man kan sina häxkonster så väljer man ju själv hur man använder dom. Precis som vi alla gör med våra egna små häxkonster.. för visst finns det gott om dem i vardagen det gäller bara att se dem. För att kunna laga en vällagad sås, skapa något vackert med sina händer eller skriva en välskriven bok det kanske rent av är just häxkonster eller åtminstone vardagsmagi.

Upplysta pumpor, knastrande löv att sparka i och en stad fyll av gastar, häxor och andra märkliga väsen på väg mot festligheter avslutar kvällen tillsammans med en stilla undran om solrosen blommar i höstens famn den sista dagen i Oktober.