Ibland behöver man klättra upp sitt klätterträd..

.. och ta en paus och fundera över nästa steg. Med kärlek kommer jag att sitta där och njuta livet.

Jag tänkte att jag skulle faktiskt ta en bloggpaus nu. Det är ett beslut som växt fram under den senaste tiden. Under de snart fem år som jag har skrivit här så har jag faktiskt inte pausat en enda gång. Det kan ha gått tid mellan inläggen men ett uttalat avbrott har jag inte känt att jag behöver. Men nu tänker jag ta det, kanske varar pausen bara några dagar eller så varar den längre än så.

Jag behöver en tankepaus för att fundera över i vilken riktning jag vill ta den här bloggen, vad mitt skrivande här ska handla om och för att hitta tillbaka till skrivlusten igen. Jag kommer fortsätta läsa era bloggar och om ni kommer in och kommenterar här så kommer jag att svara så kommunikationen finns kvar. För jag tycker om den här världen och de möten som sker här. Alla människors vackra, intressanta, utmanande tankar genom vilka man skymtar er skönhet och inre blomsterprakt, såväl hos ser bloggare som hos er som skriver hos mig. Tack till er alla för allt gott ni gör.

Beslutet om vad jag skriver och hur jag gör det vilar alltid i mig men för att finna inspirationen åter får ni gärna lämna er åsikt om vad ni vill läsa mer eller mindre om. Jag vill lämna er i ett regn av hjärtelycka och stjärnströssel. Vi tar inte farväl utan jag tänker att vi säger på återseende den dag skrivlusten spirar igen.

Med kärlek, mitt i livet.

Er Liv

Tack för att du är du..

.. står det på insidan av en liten tackbok fylld med vackra citat som dimper ner i min brevlåda och överraskar mig.

I brevet ligger även en hjärtesten upphittad på Siljans strand i närheten av där jag växt upp. Som en vän som inte är därifrån plockat upp för några år sedan och nu skickar till mig. Jag blir så glad.

Tack för att du är du. Det är något jag säger till mina vänner då och då och jag menar det verkligen. För de är ju så härliga, precis som de är. Med sina härliga sidor och sina mindre härliga sidor (ni vet, de där vi alla har för det är vad som gör oss mänskliga). Tack för att någon tycker att jag ska vara jag även när jag visat mina sårbarare lite skrövliga sidor.

Min hjärtesten hamnar i hallen bredvid mina hjärtformade stenar från Hawaii men handlingen och den fina boken fylld med klokord sparar jag framförallt i hjärtat. Så mycket gott det finns här i världen, så mycket generositet. Tack min vän, en hjärtesten i ordets land inklädd i tacksamhet. Det är en skatt för en hjärt- och ordletare mitt i livets äventyr.

När jag trycker på knappen boka..

.. så pirrar det till av förväntan inför det stundande äventyret.

I November så går resan till Hawaii för andra gången i mitt liv. HÄR hittar ni de gamla inläggen från den  förra resan. Det ska bli magiskt. Att upptäcka nya fantasiblommor, simma bland delfiner och njuta fascinerande landskap under solens takkrona i en annan del av världen.

Jag är den som reser med stor spontanitet och med upptäckarlusta i bagaget. I vardagen så följer dessa egenskaper mig längs med färden där jag följer livets karta på jakt mot nya upptäckter och gamla kända vägar. Jag ritar nya kartor över livet och trampar nya stigar för att hitta saker jag finner skönhet i, platser jag inte visste fanns och gläntor jag letat efter.

Jag är en vandrare i livets mitt som i mina promenader finner svaren. När November öppnar sin mörka kappa tänker jag vandra på vita, svarta och gröna stränder under palmers blad och till havets sång där delfiner leker för nöjes skull.

Vandrare, det finns inga stigar. 

Stigen föds i vandringen.

(Juan Manuel Serrat)

En karta för någon på den sanna skattjakten. 

Tänk vad många härliga lappar...

... som ligger i min årsburk konstaterar jag såhär i februaris mitt.

Det här är alltså den burk jag fyller med bra och härliga saker som kommer i min väg. Stunder, komplimanger, fina mail eller andra saker som händer som gör livet gott. Min vän K har dessutom gett mig extra fina lappar till de större glädjestunderna. Undra vad som kommer att stå på dem när jag tömmer den i årets slut?

Jag är lite förundrad över mängden lappar  med tanke på att året har inletts med en saknad efter något som inte blev vad vi hade tänkt att det skulle bli. Ett avsked för andra gången från någon som alltid kommer vara speciell för mig och jag för honom. Livets väv vävs vidare i nya färger och med andra mönster.

När jag tittar på min fina burk så inser jag att mängden lappar är resultatet av många års träning och arbete med mig själv. Frukter som skördas i livets träd. Att arbeta med tacksamhet och vara glädjeletare sker numera helt automatiskt och utan ansträngning för min del även när himlen är grå och regnet piskar mig i ansiktet. Forskning visar att de som är tacksamma också är lyckligare. Så om du vill hitta vägen till förhöjd lycka så kanta livet med tacksamhet.

Men lapparna handlar också om att jag numera vet vad jag mår bra av och vad jag mår mindre bra av. Jag väljer att införa det som jag behöver även om inramningen på livet inte kan förändras, jag målar bilden utifrån det jag kan och vet. För mig handlar det om att sänka krav på mig själv, umgås med människor jag tycker om, att låta kroppen få njuta dans och promenader och att vila när jag är trött men  även att unna mig saker som fyller mig med energi. Jag lutar mig mot värderingar, livsinsikter och det jag verkligen tror på.

Vägen hit har ibland varit knölig. Att arbeta med sig själv kan ge träningsvärk och kännas motigt. Men det var det värt tänker jag när jag skriver ännu en lapp och lägger i min burk.

Jag skrattar mig hes..

... på improvisationsteater.

Till alla er som inte hört mig skratta kan jag berätta att det inte är av det diskreta slaget utan ett gapskratt som ekar. Jag älskar att skratta, det sägs att när du skrattar så dansar din själ. Min själ dansade nog en dans av det vildaste, svettigaste och härligaste slaget och jag kliver ut efter föreställningen med stjärnströssel i hela bröstet.

I den mån jag kan fyller jag livets kulisser med det som gör mig glad, får mig att må bra och hitta balans. Ibland är det vila och eftertanke jag behöver, ibland explosiv dans, skratt så tårarna rinner eller total närvaro i en stadspromenad där staden tar andan ur mig. På scenen försiggår föreställningen som jag regisserat men där vad som helst kan hända.

I dagens akt så finner jag pippihusdrömmar, Hawaiiplanering, ettårskalas för finaste stjärnprinsessan och sen skrattet. Morgondagens akt vet jag inget om mer än att film och dans ingår i manuskriptet. Utöver det kan vadsomhelst hända.

Med kärlek..

... önskar jag er en alla hjärtans dag fylld med fina stunder och tankar på dem som fyller ert liv med kärlek.

Detta collage av hjärtan är ett axplock av hjärtan som vänner och familj gjort eller köpt till mig. De sitter på en stor tavla i mitt hem som gör att jag bär med mig deras kärlek i vardagen oavsett om de är nära eller långt bort.

Som singel känner jag att dagen på sitt sätt också sätter ensamheten på kartan. För oss som inte har någon att dela livet och dagen med. Samtidigt vet jag att de år jag levt i relationer har sällan den här dagen känts speciell. Man lever ju med kärleken varje dag. Men av denna orsak så väljer jag att se detta som en medmänsklig kärleksdag. Vissa år har jag därför skickat ut kort eller presenter till min familj och vänner. De som bor i mitt hjärta alla årets dagar. För egentligen är ju alla dagar kärlekens dag om vi väljer kärlek.

I måndags överraskades jag av en kärleksfull handling från någon jag aldrig mött, en bloggsyster som väljer att skicka ett kort fyllt med kärleken som gjorde en grå måndag till något magiskt och förunderligt. Då jag inte vet om hon vill att jag berättar vem hon är så länkar jag inte till henne. Men den handlingen hamnade definitivt i min årsburk för den lyste upp hela min dag.

Tack till alla er som finns i mitt glädjefyllda liv och följer med mig på färden även de dagar när himlen är grå. Tack till alla bloggare som med ord och bild förändrar och delar världen. Tack alla ni som läser men aldrig kommenterar. Tack för att just du finns.

Under svarta kappor, stora halsdukar och..

.. neddragna mössor döljer sig vardagsprinsessor och vardagsprinsar. Där finns även trollkarlar med magiska krafter och kloka häxor som kan koka soppa på en spik. Allt från de som sätter guldkant på vardagen till sig själva eller för någon annan. Som styr sina kungariken i sina familjer eller gör världen lite mer magisk i kungariket livet.

Under snöflingors glittertäcke gömmer sig frön som väntar på att få spira till våren. I människors hjärtan finns frön av drömmar som spirar om vi vattnar dem och vågar vandra i dess riktning. Man vet aldrig när man möter en prinsessa, vardagsmagiker eller lyckohäxa men om man håller ögonen öppna finns de överallt, med lekfullhet i blick och en bestämdhet att leva sitt liv på sitt vis.

Våga öppna upp för ett oväntat möte, så mycket spännande kan ske då. På den sista tiden har jag träffat  olika främlingar där det resulterat i en spontanfika efter att jag fått en väska jag beställt, ett intressant samtal kring livets dansvirvlar och att jag ska gå på en danskurs en av kvällarna nästa vecka. Vissa dagar är jag öppnare än andra för att möta blickar och leenden men det är ofta då nåt magiskt kan hända och för en stund får du ta del av någon annans kungarike.