fredag 22 maj 2009

Total kortslutning...

... drabbades min hjärna av igår. Snygg tajming hjärnan, för det är klart att jag under de minuterna efter kortslutningen gjorde bort mig.

Mitt ansiktsminne är något jag brukar kunna lita på (långt mycket mer än mitt namnminne) så jag ifrågasätter inte ens vem det är som hälsar på mig på tunnelbanan. Jag var i och för sig på lite tjurigt humör efter att ha glömt min bok hemma (en bokmissbrukare med abstinens med andra ord) men jag hade full koll på vem jag pratade med... eller inte?!

I fem minuter så pratar jag med en person och tror att det är en helt annan person. Jag ställde nog en del märkliga frågor (men inte hälften så märkliga som en del av de jag var på väg att ställa eftersom jag tyckte hans svar inte riktigt stämde.. blir kallsvettig när jag tänker på det). Så när jag lämnar tunnelbanan med ett glatt att hoppas vi ses snart igen och han något konfunderad säger att det gör vi alldeles säkert.. DÅ först DÅ trillar poletten ner. Jag blir först illröd som en tomat och sen ringer jag fnissande mina vänner som skrattar så de gråter.

Personen jag pratat med är någon jag ofta springer på i hans yrkesutövande och inte den bekanta som jag har en privatare relation med. Jag är mig själv evigt tacksam för att jag inte vräkte ur mig att hoppas man får smaka dina drinkar och kanske ses över ett parti "spank the monkey" (ett kortspel som inte är så dirty som det låter) tillsammans med bitcharna för då hade nog han trott att jag var ännu märkligare än vad han nu tror.

Jag är superbäst på att göra konstiga saker men jag tror aldrig att jag tagit fel på två personer på det viset. Dessutom kommer jag att springa på den här personen igen och då måste jag play-it-cool och agera som vanligt (samtidigt som jag gapfnissar hysteriskt inombords).

Resten av dagen var fylld av vänskap och vardagslyx. Jag och min kickboxande vän tog en långpromenad från Gröndal till Sätra. Vi pausade och åt äppelkaka på klipporna blickandes ut över vattnet och var ute i 3,5 timme. Vi passerade vackra ängar, stränder, massor av pippihus (önskelistans första punkt) och vyer som många nog inte förknippar med Stockholm. Balsam för själen att se vackra saker, umgås med en vän och promenera under blommande träd.

Konditoriet Lyran i Bredäng är en ny kärlek. Skärmflygaren har pratat om det och jag förstår varför, det är alldeles, alldeles underbart. Ett pippihus med högt i tak och mycket originalinredning och goda bakverk. Dit kommer jag att komma tillbaka. Vi åt glass i trädgården och drömde om härliga sommarkvällar.

När vi skildes åt så åkte jag direkt till min goa vän K som bor där solen alltid skiner. Där bjöds grillade revbensspjäll, med massor av gott till och värme i stora mängder. Hon, hennes sambo och pojken med stjärnögonen är härliga människor att tillbringa en kväll med. Det är vardagslyx.

Idag var det en magisk dag, på ett personligt plan. Jag har inte i bloggandet gått in på min icke existerande relation till min (numera avlidne) pappa. Någon gång på bloggen blev jag tillfrågad hur många syskon jag hade och nämnde då de på min mammas sida. Men det är faktiskt så att jag även har två äldre syskon på min pappas sida. Min bror och jag har träffades första gången 2000 men min syster har jag ingen kontakt med.

Idag träffade jag för första gången i hela mitt liv min brorsdotter som var på besök i Stockholm. En äventyrlig och mysig toppentjej visade det sig vara och jag är glad över att jag fick chansen att träffa henne. Så denna dag var en dag med pirr i magen men framförallt en dag jag kommer att minnas länge och vara oerhört tacksam över.

Min vandring på livsstigen fortsätter och just nu är min favoritskor dessa rosa converse. Jag blir glad när jag ser dem och mina fötter blir glada av sköna skor vid långpromenader. Glad i hjärtat blir jag av vänskap, fina vyer, mysiga fik, goda måltider och magiska möten.


12 kommentarer:

  1. Åh vilken skön promenad det där lät som.....
    Skönt att det finns fler som kan göra bort sig!!
    Snygga dojjor...jag vill åxå ha!!

    Och jo Liv jag har bilringar.....ska bara lära mig att gilla dem.......
    Kram kram Anki

    SvaraRadera
  2. Helt underbart! Och du, din talang ligger på ett annat plan än mitt flåbusande, hetsiga och stressade sätt att vara på. Avundas dig!

    SvaraRadera
  3. Först vill jag säga SNYGGA SKOR ! ! Sen låter det som om du haft en helt härlig dag med äppelkakestopp i naturmiljö och långa stärkande promenader...mmmm... Din kärlek till livet smittar av sig och det tackar jag så klart för
    kram och var rädd om dig
    Emma

    SvaraRadera
  4. Vilket härligt inlägg...roligt och...vackert.
    Tänkte samma tankar imorse när jag var på promenad...hur underbart det var att få gå där under träden och bara andas. Trots regn så kände jag mig bara lycklig - underbar känsla!
    Ha en fin lördag.

    SvaraRadera
  5. livet blir ju såklart bättre i ett par rosa converse..eftersom jag har ett par i en annan nyans av rosa så "vet" jag det redan!!! kram K

    SvaraRadera
  6. Det låter härligt, och vet du vad, det här inlägget förklarar ganska tydligt vad jag menar med mitt eget. :) Njut av det magiska omkring dig!

    SvaraRadera
  7. Haha... Vad roligt VIda. Du får helt enkelt låtsas som ingenting när du ser honom igen. Jag har motsatt problem egentligen. Ord och namn minns jag väldigt väl, men ansikten har jag inget minne alls för så jag råkar ofta ut för dylika situationer. Det märkligaste var när en tjej satte sig bredvid mig på bussen och började prata som om vi var gamla bekanta. Hade ingen aning om vem hon var, men höll god min eftersom jag vet med mig att jag inte minns ansikten. Tänkte liksom att jag känner nog henne. Så vi pratade på och jag låtsades mer än brukligt känna henne och var lika vänskaplig jag. Tills hon plötsligt började prata om hur kul vi hade haft det kvällen innan. Då blev jag allt lite perplex eftersom jag var helt säker på att jag definitivt inte umgåtts med henne kvällen innan. Jag fortsatte prata hela bussresan, men förstod där och då att hon var av samma skrot och korn som jag och inte mindes ansikten och att hon faktiskt tagit fel på person. Vilken situation liksom!

    SvaraRadera
  8. Men det kunde ju gått värre med hjärnan och kortslutningen...;.))

    SvaraRadera
  9. *ler*
    Ja, men man får liksom göra bort sig ibland. Har gjort liknande för något tag sedan. Känns ju lite..märkligt kan kan säga;)

    Och du snygga! Skor!
    Kram Lallis

    SvaraRadera
  10. jösses vad jag skrattar nu, tänker mig liksom in i situationen och kan riktigt känna hur jag skulle frysa till is haha... har faktiskt varit med om något liknande fast det var på telefonen så det var nog inte så jobbigt som att sitta med personen...
    sköt om dig nu!

    kram

    SvaraRadera
  11. *fniss*
    Ja det kan bli lite "så" ibland ;)

    Läckra skor, jag vill med ha!

    KRAM från Eva

    SvaraRadera
  12. Ibland tar hjärnan bara semester men som tur är blir det ett minne att skratta åt.

    Det låter som om ditt liv just nu är rosen- och stjärnbestrött. Jag är så glad för din skull att det händer så mycket bra för dig.

    Kram

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen