Höstregn faller över måndagen..

.. och jag får använda mitt prickiga paraply som jag tycker så mycket om.

Dropparna som faller gör inte min måndag grå till sinnes även om den är det till färgen. För jag blir bjuden på smaskig lunch av någon som följer sin dröm, tar en promenad med en vän som gör mig uppmärksam på solen som skiner bakom molnen och sedan avslutas dagen med min underbara bokcirkel i ett fik inrett i rött.

Vi har läst "En himmel för Elliot" av Katarina Danielsson och vi var enade om att det var en bra bok och flera av oss kommer nog att läsa om den så det blir ett boktips till er läsare från oss i den softa bokcirkeln. Själv både grät och skrattade jag under läsningen. Jag går alltid med en förväntan till bokcirkeln...vad ska diskussionen handla om? vad tyckte de om boken? vilken bok ska vi läsa härnäst? Jag har aldrig blivit besviken. Dessutom är det sådana fantastiska personer som är med i cirkeln, är väldigt glad över att deras livsstigar korsat mina och jag har fått chansen att sitta här.

Det är en grå måndag i början av September för många men för mig är det en dag med snälla ord, kloka tankar och varma vänner.

Lyssnar du?

Har du lyssnat på någon på sistone? Blir du lyssnad på?

I coachkursen tränar vi på aktivt lyssnande eftersom det är en oerhört viktig kompetens i coachningen. En person nämnde till mig nyligen att hon inte minns sist någon lyssnade på henne. Jag häpnade. Jag är antagligen oerhört lyckligt lottad för jag känner verkligen att jag har människor omkring mig som lyssnar på mig. Det är värdefullt eftersom det handlar att bli sedd som den individ och person man är.

Ibland är det inte lätt för vi har alla våra egna agendor, problem och lyckoämnen som snurrar i bakhuvudet samtidigt som ett samtal pågår. Men det är viktigt att inte bara ställa frågor utan att faktiskt lyssna på svaren också. Det här är något jag själv behöver träna på framförallt privat där jag har en tendens att avbryta när jag blir ivrig. Men kanske det spiller över till det privata livet när det kommer att vara en del av min profession.. framförallt gäller det ju att skifta fokus och faktiskt vara närvarande där man är. Och när man verkligen lyssnar på någon så blir samtalet så mycket intressantare och helt annorlunda. Vi känner ju alla när någon verkligen lyssnar. Det är kanske det bloggningen handlar om i många fall, att känna att någon lyssnar på det just du och jag har att säga. I utbyte får jag lyssna på andras tankar, livserfarenheter, kreativitet och dagliga liv via de bloggar jag följer.

Livet blir mer spännande om vi väljer att lyssna och i det så menar jag att vi även ska lyssna på oss själva och det vi har att säga. För inom oss bor mycket klokhet anser jag men det krävs att du tar dig tid att lyssna.

Reseminne (Don Det, Laos, 2002)

De varma vindarna smeker min hud. Hängmattan gungar stilla och jag blickar ut över Mekongflodens orangea vatten som färgats av jordbädden den vilar i. En liten grön ö sticker upp mitt i floden och efter att ha tillbringat minst en stund varje dag i min hängmatta så känner jag igen varje träd. De vajar vilsamt i vinden och jag vaggar vilsamt i hängmattan och tar ytterligare en klunk ur flaskan med läsk. Den kostar lika mycket som jag betalar per natt för min bungalow, det vill säga 1 dollar.

En fjäril i storlek med en sparv svävar förbi och jag följer den med blicken och minns hur jag såg den ovanliga floddelfinen leka i vattnet. Den var synlig bara några sekunder men för mig var det en hel evighet eftersom en dröm gick i uppfyllelse. Drömmen väcktes när jag började planera resan i Sverige och läst om denna ovanliga delfin. Nu var jag där. I min dröm. I södra Laos på gränsen till Kambodia fann jag lugnet och hittade hem genom att åka bort. Jag kände mig lycklig och återvänder ofta i tanken. Till en liten ö där det varken fanns rinnande vatten, el eller telefon men där månen och stjärnorna lyser upp himlen om natten.

En ö där jag väcktes i gryningen av glad Lao-pop på hög musik, galande tuppar och motorerna som förde fiskarna mot nya fångster. Där flodbufflar spärrade gångvägen så att man fick gå runt dem. Där alla har en hängmatta på sin veranda för det är viktigt. God mat som tillagas av mödrar och döttrar i de familjer som byggt och hyrt ut bungalowerna. En dag köper jag hemmagjord rökelse som de själva gjort och använder i sina tempel. De är förvånade över att jag vill ha den. De tycker de gör en bra affär på de få kronor de får, jag tycker att jag gör en bra affär som kan ta med mig Don Det hem till Sverige och mitt hem. Det är flera år sedan jag var där men i tanken är jag där ofta. Jag blir lycklig av det.

Livets mönster...

Jag har ett favoritcitat ur boken "Winonas Väv" (Priscilla Cogan) som jag ofta tänker på (fast i förkortad mening). Hela citatet lyder så här:

... Linnet eller mattan med dess vävda bilder används ofta som symbol för livets komplexa symboliska mönster och ödets hemliga avsikter. De representerar det mer övergripande i våra liv, som vi inte vet något om så länger vi lever ...det är inte förrän i ålderdomen när man ser tillbaka som man ser att det fanns ett mönster i alltsammans.

(Marie Louise Von Franz - Sagotolkning)

Jag tror inte att det krävs att vi blir gamla innan vi kan se mönstret. Men i mitt liv så har jag märkt att jag ibland när jag befinner mig mitt i en process inte se syftet i det som händer. Men helt plötsligt ser jag den röda tråden och att jag kanske behövde just den erfarenheten för att få något annat eller utvecklas i någon riktning. Så väljer jag att se livet, inte som ett virrvarr utan som en väv, matta eller kanske ett vackert lapptäcke med bitar av turkost som lyser upp.

Krokiga vägar på livsresan..

Idag har vädret varit förunderligt märkligt, det har regnat, blåst hårda vindar och nu skiner höstsolen över lönnens skimrande löv. Nu känns det som en typisk höstdag.

Mitt humör har varit som vädret med tvära kast och oväntade svängar. Efter att ha sträckläst bokcirkelboken (En himmel för Elliot av Katarina Danielsson) så var det dags för dagens jobbsökande.. där fastnade jag i tankar om vad jag verkligen vill i jobbsökarprocessen. Ska jag bara söka jobb jag verkligen vill ha eller allt som dyker upp så att försörjningen är säkrad? Det finns tjänster som jag är säker att jag skulle kunna få ganska omgående. Är det så jag ska göra och bara fokusera på coachkursen och fortsätta vänta in drömjobbet.. jag vet inte vad som blir rätt för mig.

Min lillasyster säger: ha tålamod och lyssna på intutionen! Hon är klok min lillasyster och hon ger mig samma svar som jag hade gett henne.. så vi är nog kloka båda två. Men just nu känner jag mig mest förvirrad, men det hör ju till i livsprocessen. Ibland är jag bara så himla OTÅLIG!!! Just det, tålamod var det ja....

Ännu blommar luktärten..

.. i pedagogiska mammans underbara trädgård. Men nu trängs den med glasäpplen, saftiga vindruvor och underbart goda björnbär.

Regnet strilar ner och jag läser i mina coachböcker. Ska snart börja coacha övningsklienter och det ska bli så roligt. Fastän jag har haft mängder av samtal under mitt yrkesverksamma liv så känns det här annorlunda på ett bra vis. Livet rullar vidare mot nya äventyr.

Ni som vet var pedagogiska mamman har sin hemvist har förstått att jag åkt hem till Dalarna. Jag ska vara här i några dagar och en roadtrip med en syster på upp- och nedresan känns verkligen som en skön bonus. Skönt att ha flera timmar ostörd tid tillsammans. Sen är man ju nyfiken på det lilla miraklet i magen. Eftersom jag tror det är en skön liten pirat med bus i benen och glimten i ögat så har miraklet fått en piratmössa av mig.

Nu sitter jag i mammas kök och dricker gott thé samtidigt som jag bevittnar min mammas syprojekt och min syster som stickar samtidigt som min andra syster lagar lunch. Det är vardagslyx. Mitt skapande med händerna handlar mer om att jag ibland gör något smycke medan jag (åtminstone inte ännu) syr och stickar på det viset förundras över deras kreativitet och allt de skapar.

Ibland kliar det i fingrarna och jag gör något mindre stickprojekt i liten skala men det finns en sjal gjord av virkade stjärnor som jag drömmer om att göra.. kanske blir något för höstmörkret. Det är vilsamt att skapa och att skapa stjärnor som jag sedan kan bre över mina axlar känns verkligen lockande. Tills dess sveper jag in mig i mina vänners sjalar och den som min syster gjort. Det känns som om man bär deras värme och kärlek, fast det gör man ju egentligen hela tiden.. men sjalarna påminner mig om det.

Sen kan man ju visa kärlek mot naturen med sina sjalar genom att använda någon av de olika japanska packningstekniker som jag fått som tips av skärmflygaren. Man kan ju även använda det för att slå in ett vackert paket... för sjalar sprider glädje och värme.

Åtminstone i min värld.

September

Septembers första dag.

Vi vänder blad i almanackorna och tänker att nu är höstmånaden här. Snart så dignar träden av svenska äpplen (som är det godaste jag vet) och äppelpajer bakas som aldrig förr. Några ser fram emot det som kommer medan andra blickar längtansfullt tillbaka på den sommar som var. Själv så myser jag, men det har jag ju redan berättat.

Något som är viktigt för mig är vardagslyx. Att göra det där lilla extra som får vardagen att glimma till. Det kan vara att lyxa med ett gott pålägg, köpa en god latte macchiato att läppja på under en promenad eller att göra något ännu lite lyxigare som att ta en massage eller göra en ansiktsbehandling. Det sistnämnda är verkligen balsam för själen för mig och sedan jag hittade världens bästa hudterapeut och massör vid namn Christel så har jag blivit så smått beroende av att unna mig det med jämna mellanrum. Hennes ansiktsbehandlingar (och rekommendation av produkter) har nämligen förändrat min hy totalt. Jag trodde inte att min hy kunde förändras och känner mig fortfarande förundrad över det. Dessutom blir jag alltid på bra humör efter att ha varit där. Hon är helt enkelt så fantastiskt trevlig och duktig. Det är total avkoppling och man mår så bra.

Så om ni bor i Stockholmsområdet så rekommenderar jag verkligen ett besök till Christels hudvård. Ni hittar henne i Gamla Enskede (Sandsborg) på Nynäsvägen 323. Hon har telefonnummer 070-6658865 om ni vill boka in ett besök hos henne. Om ni vill läsa mer om hennes behandlingar så besök hennes hemsida (www.christelshudvard.com) Det känns som om man svävar när man är på väg hem efter en behandling. Den känslan gillar jag! Men så bär vi ju alla på ett par vingar som vi kanske glömmer bort i vardagen, men med vardagslyxen så lyfter de åtminstone mig och får mig att känna mig nöjdare och gladare.