Det kom ett mail....

.... från en av mina läsare som ville ställa lite frågor.

När jag skrivit svaren kom jag på att om hon undrar över detta så kanske det är fler så jag frågade om jag fick ta svaren och lägga ut i ett inlägg vilket hon tyckte var ok...

Hon undrade:

* hur gör du för att följa din magkänsla?

Jag lyssnar inåt. Det här har inte alltid varit så lätt. I en period av livet hade jag nämligen slutat lyssna på min "inre röst". Jag känner också efter hur det känns i kroppen. Blir jag tom eller fylld av energi efter att ha träffat någon privat. Ett ja ska kännas i hela kroppen hörde jag nångång och det brukar jag tänka på. Sen är det inte alltid det lättaste för rädslor, logik och tankar om vad andra skulle gjort eller tycker om beslutet kan sätta käppar i hjulet. Mitt råd är att börja träna på det i mindre allvarliga situationer som vilken glass är jag sugen på, alla beslut räknas brukar jag säga. Meditation har också hjälpt mig när jag behöver landa. Jag är en social eremit och behöver ensamtid likväl som inspiration, båda sakerna hjälper mig att följa min magkänsla.

* hur vet du "vad du vill"?

Övning på att känna efter men även att jag låter ett beslut ta den tid det tar men när det väl är fattat så står jag för det och blickar inte tillbaka och ångrar mig (ok, det händer i enstaka fall). Jag hörde en gång nån säga att du gjorde då vad du kunde utifrån den du var, dina erfarenheter och situationen. Du kanske skulle göra annorlunda idag men då gjorde du det du kunde. Det där tror jag på.

Coaching handlar också väldigt mycket om vad man själv villl och känner och har hjälpt mig att lyssna bättre på mig själv. Bloggandet var från början ett sätt att återuppta mina egna tankar. Om du inte har råd med coaching men vill testa, kontakta gärna en utbildare.. eleverna där coachar ofta pro-bono under sin utbildning.

Kom också ihåg att människor runtomkring dig kommer alltid att ha åsikter om det du gör och ge råd men de utgår från sina erfarenheter, värderingar och livssyner och det är bara du i slutändan som vet hur du vill leva ditt liv. Du kommer aldrig att kunna göra alla nöjda och min erfarenhet är att om du inte följer det du själv vill så är risken att du ångrar dig.

* hur har du kommit dit du är med dina underbara tankar?

Oj, vad svarar man på det. För det första kul att du tycker om mitt sätt att tänka men minns att de finns många som inte alls håller med om min livssyn och mina tankegångar och det är helt ok. Jag tror att jag alltid varit en tänkare som funderat mycket, en av mina kompisar som känt mig sen jag var tre säger att jag alltid varit en drömmare. Sen har jag läst mycket, funderat mycket, diskuterat mycket och försökt att lära mig av mina livserfarenheter och känna efter vilka sanningar som jag vill tro på.

Men jag ska säga att jag har mött så många visa människor och anser att alla har sin egen visdom och det är tur att vi inte alla tycker likadant för jag lär mig väldigt mycket av de som inte gör det. Både om mig själv och om andra och jag har förändrat min syn under livet och hoppas jag fortsätter göra det. Böcker som har påverkat mig är bland annat Hångla mer av Klas Hallberg, Att välja glädje av Kay Pollack, Hetsa inte upp dig över småsaker av Richard Carlson, Du kan hela ditt liv av Louise L Hay och Döden är livsviktig av Elisabeth Kuhler Ross men även många skönlitterära böcker.

* har utbildningen betydelse för denna lärdomen?

Jag är ju både beteendevetare och coach vilket har gett mig en stadig grund att stå på och har lärt mig oerhört mycket såväl praktiskt som teoretiskt. Jag skulle ändå säga att det framförallt är mina erfarenheter och tankar som gett mig mina åsikter, sen stöds en del av dem av forskning och självklart har min utbildning lagts till min kunskaps- och erfarenhetsbank. Men jag skulle snarare säga att det är livet med sin vardag, möten, resor och mitt arbetsliv men även mina egna "misstag" (även om jag inte gillar ordet). Däremot kan jag läsa studier som är gjorda och avgöra hur pass välgjorda de är och funder över vilka fallgropar som funnits och hur det kan ha påverkat resultatet. Psykologi är dock ingen exakt vetenskap så det kan mycket väl finnas forskare med motsägelsefulla resultat som har stöd för sina teser. Många av de verktyg jag använder kommer dock från arbetslivserfarenhet och från mina studier. Jag är en person som aktivt söker fortsatt utveckling och vill lära mig mer.

* Om Du var helt ensam!! Inga vänner, bodde i en lite by, inte visste vad du vill jobba med och osäker på om du har utbildat dig till det du vill jobba med! Men du vill vidare, vill finna dig själv, vill få social kontakt, vill få livserfarenhet....Hur hade du gjort? Vilka åtgärder? Hur hade du tänkt och hur hade du tagit första steget och i vilken riktning?

Jag hade kastat mig ut åt nåt håll. Många gånger ångrar vi det vi inte gjorde mer än det vi gör. Lätt att säga men mycket svårare att göra. Jag tror man innerst inne vet vilket steg man känner är det viktigaste, om det är vänner, flytt eller personlig utveckling etc. och då får man hitta sin väg dit. Livserfarenheten bär du redan med dig även om du inte ser det. Du har saker som gör dig unik och du duger som du är. Livet lämnar inga garantier och man vet inte alltid när man står i vägskälet vad saker kommer att leda till men om man inte väljer så blir man stående i vägskälet. Jag brukar säga att när man inte väljer så är det också ett val (fungerar även på handling). Det är passivare men det är fortfarande ett val. Välj själv hur du vill agera.

Jag åkte till Spanien när jag var 19 och kände ingen, kunde inte ett ord spanska och hade aldrig rest utanför norden och definitivt inte själv. Jag var uppvuxen i en liten by utanför ett litet samhälle och var inte alls erfaren. Jag kände att jag bara fick lov att pröva och om jag inte tyckt om det så var det väl bara att åka hem igen. Sen dess har jag flyttat till Göteborg utan att känna någon och till Stockholm där jag hade 2 vänner. Jag var från början utbildad barnskötare och även om jag inte arbetat med det på 20 år och inte vill arbeta med det igen så anser jag att all kunskap/erfarenhet har man användning för.

Det är självklart att jag varit rädd och orolig över att jag inte ska träffa nya vänner men det har alltid löst sig. Att plugga kan vara ett sätt, på jobbet ett annat men man måste våga vara modig och haka på när nån föreslår nåt. Många av de jag idag kallar mina bästa vänner var bekanta från början och sen växte vänskapen fram och idag kan jag inte föreställa mig ett liv utan dem. Något många inte vet som kanske bara läser bloggen och inte känner mig personligen är att jag har jobbat jättemycket med mig själv, med både mitt självförtroende, min självkänsla men framförallt min självkritik. Jag skulle beskriva mig själv som väldigt osäker när jag var yngre, ibland slår gamla rester av det till ännu idag men jag har verkligen arbetat på det och fortsätter att göra det.

Phu... vet inte om ni blev nåt klokare av de här svaren eller om de bara låter klyschiga.. men om ni har några andra frågor som ni undrar över så får ni gärna ställa dem och så svarar jag.. men minns att era egna svar på era livsfrågor är de viktigaste för det är de som ger er riktning.

Visdom dricks bäst ur egen källa.