Enligt mormor och morfars kort...

.. så föddes jag en vacker vårdag i Gällivare av en helt underbar mamma.

Jag kommer faktiskt inte ihåg att jag nånsin har frågat varken dem eller mamma om hur vädret var den där marsdagen för dryga 36 år sedan. I år så var det lite blåsigt men fantastiskt vackert med sol från klarblå himmel och dagen bjöd på såväl på brunch, promenad, fika, dans och middag. Det var en fantastisk dag och tack för alla era gratulationer via bloggen.

Dansen var en utmaning då jag bytte till en högre nivå men som min mormor sa, du skriver ju jämt om att anta utmaningar på din blogg så det är bara att göra det. Ja, vad svarar man på det, hon har ju alldeles rätt. Det var faktiskt väldigt kul även om jag nog får träna lite innan nästa gång.

Tillsammans med kortet så skickade mormor med ett utdrag ur en artikel som trollband mig. Den handlade om vår familjehistoria och inleddes med min morfar och hans föräldrars historia. Jag är faktiskt så lyckligt lottad att jag minns dem eftersom jag är äldsta barnet. Jag kan fortfarande höra min gammelfarfars bullrande skratt och höra min gammelfarmors röst trots att det är många år sedan de dog. Jag kan fortfarande känna doften som fanns i deras hem om jag sluter ögonen.

Historien som berättas i artikeln har jag till stor del hört förut. Jag imponeras av gammelfarfars drivkraft och målsättningar när han som "oäkting" (verkligen ett ord jag ogillar) har bestämt sig för att bli affärsman och äga flera egna verksamheter vilket han också uppnår. Min gammelfarmor bemötande gentemot sörjande (då hon arbetade på begravningsbyrån vi ägde) beskrivs som vänligt och mjukt. Jag skrattar åt delen där det står om min gammelfarfars bilkörning med likbilen. Vad jag har hört körde han hellre än bra även om det inte står det uttryckligen.

Sen står det om branden. Eld har jag varit rädd för länge av just den orsaken, att min familj faktiskt hade kunnat brinna inne. Min mamma står inte omnämnd vid branden (hon var tre) så mormor har korrigerat och skrivit in hennes namn för hand. Rätt ska vara rätt.

Färghandeln (som låg på bottenplan) var oförsäkrad. Försäkringen hade just gått ut och skulle betalas om jag minns historien rättt så de förlorar allt, men min gammelfarfar ger sig inte utan bygger upp hela verksamheten igen. Samhället ställer upp med kläder och förnödenheter. Han lånar pengar och bygger upp verksamheten igen. Mormor som är den enda som har inkomst så hon försörjer 5 personer på sin lön.

I artikeln står det även omnämnt min morfars musikerbakgrund och hur han och hans vänner som 15-17 åringar hade spelningar. Då tänker jag på min musikaliske lillebror som även han har musiken som passion och drivkraft.

När jag läst hela artikeln flera gånger så tänker jag att jag älskar verkligen att höra livshistorier, min egen släkts fascinerar såklart mer än andra. Vad jag önskar att de som inte finns här längre hade fått nedteckna sina. Tänk om de funnits som böcker att läsa och begrunda. Vad drömde de om? Vad lärde de sig av livet? Vilka råd skulle de ge mig?

Jag önskar också att jag fick tala om för dem med hur mycket kärlek jag minns dem och att min gammelfarfar nog någonstans inspirerat mig med sin strävan och med sin målmedvetenhet och hur mycket jag än idag kan sakna min gammelfarmors småkakor och hennes skratt. Jag tänker då och då på dem (och även min gammelmormor) i min vardag så nånstans lever de ju ändå vidare.

Jag tror vi bär vår historia med oss och delar av vad vi har med oss är ett arv som vi själv väljer hur vi förvaltar. Om vi vill göra saker annorlunda eller på samma vis. Finns det värderingar som vi bär med oss som vi vill värna om eller ifrågasätta. En skriven text med delar av min historia blir en av de viktigare födelsedagspresenterna, ett tips från morfar ett annat men framförallt all den kärlek jag får från vänner och familj men även från er bloggare (varav de flesta jag inte ens träffat). Det gör mig rik på riktigt.