Vårsolen skiner över Stockholm..

.. och snön smälter. Vattenpölar breder ut sig över staden samtidigt som fåglarna sjunger in våren. Livet känns skönt att leva.

Mitt i vårlyckan så tänker jag på den kloka fråga som Ellinor valde att ställa i en kommentar:

Jag vet inte varför, eller om det ens är så, men ibland verkar det som om människan är formad som så att vi aldrig ska vara för positiva. Vi kan aldrig säga att någonting är "bra" som svar på frågan "hur är det?". Inte utan att tillägga att man är trött, förkyld, stressad osv. Varför kan saker och ting inte få vara just bra?

Dels tror jag att det är den gamla jantelagen som slår till att vi inte ska ha det för bra men framförallt så tror jag att det handlar om att vi fortfarande är predisponerade att söka efter hot och faror. Det är inte så långt tillbaka vi levde mycket närmare naturen med helt andra hot än vad vi står inför idag, då måste man snabbt kunna läsa av en situation och vara medveten om sina och flockens svagheter.

Det är därför har vi lättare att fokusera på det som är negativt för att det helt enkelt har handlat om överlevnad. Vi behövde reagera snabbt och bli rädda för att undvika faror som djur eller andra angrepp. Vi har med andra ord lättare att att känna negativa tankar och känna negativa känslor.

MEN det är inte hela sanningen...

... vad man också kan behöva vara medveten om som forskningen visar är att vi har lätt att fastna i tankespår. Det kan bli en vana. Det vill säga att om vi tänker negativa tankar så underlättar vi för att tänka ännu fler negativa tankar. Om vi är ledsna kan vi lättare fastna i det ledsna tankespåret.. eller det lyckliga.

Det här innebär inte att man ska fly från känslorna utan man behöver våga uppleva och bearbeta känslorna och tankarna men det är viktigt att vara medveten om att det kan behöva balanseras upp med positiva känslor och tankar för att skifta fokus och få andra tankespår.

När jag läste och förstod det här så stödjer den forskningen min egen livsresa där affirmationer, meditation och tacksamhet har gjort och gör en enorm skillnad. Jag behövde (och behöver ibland fortfarande) säga stopp till vissa tankespår och bryta dem. Jag är numera oerhört noga med hur jag uttrycker mig och det är också viktigt i min värld.

Ta en minut eller två, finns det några tankespår som du följer av gammal vana? Det kanske är dags att säga STOPP till dem, kanske inte med en lika tydlig skylt som den nedan men med någon annan påminnelse som hjälper just dig. Vad är du tacksam över? Vad händer om du bestämmer att gå igenom dagens guldkorn på kvällen, för de finns ju där, även i de svåraste av tider. Jag avslutar med samma fråga till er (och ni får gärna svara) som Ellinor inledde med..

Varför kan saker och ting inte få vara just bra?