Ja, det stämmer men jag ser dem inte som halvsyskon utan som syskon punkt slut svarar jag.
Men egentligen är ni alltså bara halvsyskon framhärdar personen. Ja det stämmer svarar jag. De som känner mig väl skulle säga att när jag svarar låter jag aningen trött och irriterad. Det är precis så jag känner mig för det jag ville säga med mitt första svar är att de är mina syskon, de är inte halva på något vis och min kärlek till dem är gränslös. Jag förstår att personen bara försöker få en positionsbestämning och utreda det biologiska släktskapet men för mig är det ganska irrelevant om vi är "hel" eller "halv" syskon.
Jag har haft den här diskussionen många gånger och ofta har de som ställer frågan bara helsyskon och de verkar tro att det är nån skillnad. För mig är det inte det och ska jag vara ärlig så har jag en bättre relation med mina så kallade halvsyskon än en del har med sina helsyskon. En av mina systrar är jag dessutom ihopgift med (och vi har 3 gemensamma syskon) så vi har inte ens biologiska band. Men hon uttryckte det så fint på sin möhippa: Jag minns inte ett liv utan dig, du har alltid funnits i mitt liv. Vi var barn när våra föräldrar träffades och hon var yngre än mig, så i hennes värld har jag alltid funnits. Likadant antar jag att det är för våra yngre syskon.
Kärlek går inte att mäta i biologiska band, antal år man varit tillsammans eller hur nära varandra man bor. Kärlek bara är. Så nu vill jag tillägga en gång för alla att mina syskon är mina syskon och den kärleken är hel. Alltså är de i den bemärkelsen mina helsyskon.
Ja, syskon är väl just någon som FINNS i ens liv.
SvaraRaderaJag har en "hel" syster som jag inte haft någon kontakt med på mååånga år. Inte ens som barn hade vi något gemensamt.
Sen har jag två halvbröder som är betydligt yngre och som jag aldrig bott tillsammans med. Därför känns de inte heller direkt som syskon, men vi träffas nån gång ibland hos vår gemensamma pappa. Och de två har väldigt bra kontakt med varandra, trots att även de "bara" ;-) är halvsyskon.
Jag tror faktiskt att det där beror mycket på de vuxna som finns omkring syskonen när de är barn. Det var t.ex. aldrig någon som berättade för mig att jag skulle få/hade fått (halv)-syskon, trots att jag vid något tillfälle frågade rakt ut. Jag fick helt enkelt räkna ut det själv... och det lägger kanske inte direkt grunden för någon närmare kontakt.
Ett viktigt ämne!!
Så klokt och varmt du formulerar dig och jag förstår precis hur du menar. Jag har själv två systrar och vi har samma mamma och pappa men jag skulle förmodligen känna likadant för dom även om vi bara hade en gemensam förälder eller var ingifta syskon. Band byggs av kärlek och av kärlek knyts vi samman och vem bryr sig då om vi har samma föräldrar. Jag menar i slutänden är vi ju alla en stor enhet. Ellehur?" Jag har dessutom vänner som känns som syskon eller i alla fall en väninna som alltid kommer att kännas om en syster och vi är inte ens släkt...eller blodssläkt om jag säger så :)och en man som jag är helt övertygad om att jag har en osynlig connection och ett märkligt intensivt band med som förmodligen kommer att vara livslångt. Vi har itne ens valt det - det bara är så ändå.Sen har jag släktingar som jag är både ledsen och besviken på och som jag INTE alls har samma känsla för...det handlar om andra band än gener och blod för mig...Tack för att jag fick igång de här tankarna
SvaraRaderaKramar till dig denna lördag
Emma
Blod är inte alltid (snarare sällan) tjockare än vatten.
SvaraRaderaDet viktiga är inte de biologiska förklaringarna, utan de emotionella.
Kram
Intressant. Min sambo har fyra systrar varav en är "hel". För henne är alla "systrar", punkt slut. Jag har en halvbror. För mig är han "halvbror", punkt slut. Konstigt.
SvaraRaderavilken fin illustration :) jag har ju 2 halvsyskon eller 3 sägs det, vilka jag aldrig träffat, och tyvärr, kanske aldrig kommer att träffa heller så...ja det är som det är. Men syskon oavsett vem dom nu är är fint tycker jag! kraaam
SvaraRaderaGillar bilden du har som illustration till din fina förklaring. Det är helt sant att det spelar absolut ingen roll egentligen med om nån är hel eller halv. För sen kan man ju även hitta sina tvillingsjälar, kindered spirits som betyder tusen gånger mer i ens liv än alla hela syskon i världen :)
SvaraRaderaKram från Eva
mmm jag du syskon är en känsla tycker jag. att hålla på med hel och halv osv är inte relevant. det är kärleken och banden emellan som räknas och som är fina. du är klok som alltid. kram
SvaraRaderaSå sant! Jag har tre syskon, varav två är "halva". Dock ser jag dem alla som mina syskon, hela eller inte. Har dessutom en halvmoster och två halvmorbröder, som jag aldrig för mitt liv skulle kalla just det, halva. Tur att vi får välja själva hur vi ser på familjen... Kram på dig!
SvaraRadera