Someone somewhere in nowhere land...

... är ett uttryck jag formulerar under söndagens coaching.

Jag finner det någonstans inom mig när min kloka coach frågar vem är "alla andra". För det är så att ibland fastnar jag i funderingar kring vad andra tycker om det ena eller det andra eller till och med vad jag TROR att de förväntar sig av mig.

Oftast bryr jag mig inte, men ibland dyker en liten rest upp som jag tror härstammar från att växa upp i ett mindre samhälle där jag själv upplevde att det var viktigt att inte sticka ut, tro att man var någon. Under en period var det viktigt att vara som "alla andra". För övrigt så är det en omöjlig uppgift eftersom alla andra inte på något vis är en homogen grupp.

Nu vill jag inte längre vara som alla andra och mina livsval uppfattas nog ibland som konstiga i den bygd jag växte upp. Det berör mig oftast inte, jag har följt min hjärtas röst som tagit mig jorden runt, fått mig att lägga pengar på upplevelser istället för prylar, jag har studerat det som intresserar mig och det som är roligt.

Men när sådana tankar trots allt dyker upp så får jag ibland påminna mig om mina grundläggande värderingar (som kommer såväl från uppfostran som från livet) om att vi alla är unika individer och vi har olika saker att bidra med. Det är allas individuella facetter som gör oss till en härligt skimrande enhet.

Livet är faktiskt för kort för att anpassa oss till vad andra vill, tycker, anser att vi borde göra etc. Ta hänsyn till din omgivning, trampa inte på någon men inte heller på dig själv. "Alla andra" kanske dessutom går omkring och tycker att vi är hur härliga som helst, det kan man ju också välja att tro. Vi duger alla som vi är oavsett vad den där "någon nånstans i ingemansland tycker" men det är bara vi själva som kan välja att sluta bry oss om vad vi tror att andra vill och börja lyssna inåt vad vi själva vill. Så lyssna inåt och agera därefter utåt. Det tror jag på.