Idag är det nämligen årsdagen av en av de värsta dagarna i mitt liv. Ett år har passerat sedan min dåvarande pojkvän var med i en skärmflygarolycka. Tiden som följde därefter var fylld av operationer, oro, rehabilitering, fokus på det som är viktigt i livet och slutligen ett uppbrott från varandra. Om jag tänker på den tiden kan jag känna var spänningen satt i kroppen, hur ytlig min andning var stundtals och ändå denna oerhörda tacksamhet över att han klarade sig och allt livet innehåller. Mina vänner, familj och kollegor som fanns där och stöttade. Min egentid då jag promenerade på kvällarna genom staden blev ett av mina livsnödvändiga andningshål.
Det är tur att man inte vet innan vad som väntar innan det sker, när man väl står mitt i det så är det bara att följa med och ta ett steg i taget. Jag lärde mig mycket på resan, många känslor finns från de där månaderna och först nu börjar jag få perspektiv på året som gått.
På skärmflygarens profilbild på facebook så hoppar han studsmatta och jag grät en glädjetår när jag såg det första gången för jag vet att resan dit har varit lång. Vi har nästan ingen kontakt idag men jag skrev några rader till honom då jag såg den.
Det första året är passerat och jag hoppas verkligen att han blir fullt återställd och får ett bra liv. Ett uppbrott är aldrig lätt men jag hoppas och tror att vi båda finner kärleken igen, men det var tydligen inte meningen att vi skulle dela livet med varandra helt enkelt. Det känns ok nu. Olyckan förändrade oss båda och båda våra liv, sånt kan man aldrig förutse.
Efter ett tag tystnar regnet och som en påminnelse om sin existens efterlämnar det härlig luft, blöta gräsmattor och dofter från naturen. Ett år har passerat, fyra årstider lika så och det känns skönt att den här årsdagen blev en vacker vilsam dag. De senaste veckorna har jag reflekterat en del och på något vis väntat in den, nu går den mot sitt slut. Det känns skönt att vända blad , vi får se vad som väntar runt hörnet.
Jag blir berörd när jag läser dina rader men också imponerad av din förmåga att ha tillit till det som sker på ett underbart sätt. Hur du liksom går in i det onda och accepterar vilket (kan jag tänka mig) gjort att du idag kan förhålla dig det som varit på ett balanserat och lagom distanserat sätt (åh nu skriver jag LAGOM igen fast jag itne vill men ibland passar det så bra)
SvaraRaderaNåja nu svamlar jag förmodligen men det slog mig bara nör jag läste dina rader
Ha det bäst
kramar
Emma
Håller med föregående talare...
SvaraRaderaEtt helt år Vida...så fort det har passerat...för mig som står helt utanför det hela, men minns när det hände, via din blogg.
SvaraRaderaDet är precis som du säger; det är tur att vi inte vet i förväg vad som ska hända oss.
Varma morgon-hälsningar!
(och tack för att du tittar in till mig :)
Fint att det hela ordnade upp sig. Visst är det skönt med het sol å blå himmel, men ibland kan det vara befriande o svalkande med ett regn oxo..Kram/Eva
SvaraRaderaDu ÄR så klok! Det är så skönt att kika in och läsa dina rader, du har en så underbar livssyn och det inspirerar mig.
SvaraRaderaSTOR varm kram från Eva
ja den tiden minns jag. usch skönt att det är förbi ett år har gått. Ibland känns det som att när ett helt år har gått eller två år gör att man kan vända blad och lägga det bakom sig.
SvaraRaderaKram
ja tiden passerar sin revy vissa dagar, och du är alltid så klok i dina tankebanor, jag hoppas verkligen att det finns en kärlek som uppskattar allt du har som människa och att du hittar den snart :) det finns fler för alla sa min x sambo och han hade rätt, även om jag just då inte trodde det! Kramar och njut av dagen
SvaraRaderajag slår vad om att något väldans fint väntar på dig runt hörnet :)
SvaraRaderakramelikram
Ibland är det tur att vi inte vet vad som väntar oss. Trots att det ibland kan vara svårt att förstå, så tror jag att saker och ting händer av en anledning.
SvaraRaderaKram