Min vän kommer med Pippis krummelurpiller...

.. till mig. Jo, det är sant... såna krumelurpiller som gör att man kan leka till man blir hundra år. Passar mig perfekt. Så vill jag leva.

Några timmar tidigare har jag fikat med Chissra som köpt blommiga skor och läser Pippi-power boken (av Gitte Jörgensen) för andra gången och stryker under de meningar som tilltalar henne. Vi fikar härliga biskvier och samtalar om att tänk om vi alla kunde välja att lyfta fram det vi tycker är positivt med de vi möter istället för att leta fel?

Jag undrar fortfarande vad som skulle hända om alla la lika mycket tid på att acceptera sig själva och tycka att de duger som de är istället för att försöka förändra utseende, personlighet eller anpassa sig efter hur de TROR omgivningen vill att de ska vara. För övrigt en omöjlig uppgift ens om man har svaret eftersom det blir så många olika förväntningar och man alltid gör fel i någons ögon. En lite trött söndag fyller jag med fina vänner, kloka tankar, krumelurpiller och en hemmagjord fiskväska till mina coachkort som min vän K har sytt. Mina vänner skämmer bort mig, både med kloka tankar, fina stunder och härliga presenter.

Min garderob fylls på med nya färgglada kläder och jag talar om förl mina vänner att jag har förändrats inuti, jag vill att det ska synas utanpå. Jag åker ut till Djurgården, sitter i Rosendahls vackra trädgård och läser en bok under ett träd, luktar på blommor, njuter av dagen och vandrar sen bort till mitt favoritklätterträd. Kryper upp på en gren, lutar mig mot stammen. Jag syns knappt där jag sitter inbäddad i lövverket och tycker att det är en särdeles härlig dag denna måndag i augusti. Sen går jag och shoppar höstskor och äter sushi med en god vän. Vi skrattar så det ekar på den lilla restaurangen, de ser nästan (men bara nästan) lättade ut när vi går.

Tisdagen fyller jag med mahogny och båtskvalp. Jag och min kattälskande vän tar en lunchkryssning ut i skärgården. Mina ögon letar pippihus med torn som jag vill bo i. Måste ju drömma lite. Vinden virvlar, regnet ligger i luften och mitt hår lockar sig. En fika i gamla stan under valv som funnits i hundratals år men blåbärspajen är dagsfärsk. Regnet studsar glatt mot mitt rutiga tantparaply och kittlar mina rosa converse. Jag åker hem.

Tre dagar fyllda med sköna stunder, vacker natur och fina vänner. Pippipowern sprider sig och det känns gott, min inre prussiluska kommer på besök ibland men hon får aldrig stanna över natten. Jag har inte öppnat min krummelurpillerask ännu, tror jag behöver dem en av de där grå dagarna när man tar sig själv och vissa saker i livet på för stort allvar. Då ska jag sätta in min krummelurkur så jag börjar leka igen. Men nu har dagen lidit mot sitt slut och jag är trött efter dess äventyr. Nu tänker jag stiga in i drömmens värld och sova gott under augustimånen och när jag vaknar upp så får vi se vad morgondagen har att erbjuda.