Jabbadabbadooo...

Jag klarade det.

Igår fick jag beskedet att jag blir godkänd som Certifierad coach av ICF. Jag fick också feedback på respektive kompetens och sen utmaningar på områden där jag kan bli bättre. För man kan alltid utvecklas och för en rastlös, utvecklingssugen person som jag så passar det bra. Jag kan bli uttråkad utan utmaningar och att växa. Även om man får växtvärk ibland och blir lite trött på sig själv.

Så nu dansar jag vidare både i livet, coachingen och i dansen. Stort tack till er alla som trodde på mig (även de dagar jag inte själv gjorde det) och till all ert stöd och support. Det betyder allt.

Den är runt 16 minuter...

... och alldeles underbar.

En kortfilm som legat i min inbox länge och som jag inte tagit mig tiden att se. Det säger väl en del. När jag väl tittar på den idag så fyller den mig med värme. En fantastisk liten kortfilm och historia. Kanske har ni inte 17 minuter just nu men jag kan säga att det kan vara värt det och om en enda tittar på den och ler så har världen blivit lite härligare när det händer.

Alla i väntrummet skrattar högt...

.. åt mitt jubel då jag på SL's hittegodsavdelning får tillbaka min bortappade påse.

Det är tredje gången jag är där och det har gått två veckor sedan jag en tidig morgon på tunnelbanan glömde påsen som glidit in under sätet. En påse med ett stort värde för mig även om det ekonomiska värdet var ganska ringa. Inuti fanns ett kort med pepp inför examinationen som mina vänner fyllt i, en bok signerad av författaren och ett brev från mormor. Jag har verkligen hoppats att det skulle återvända till mig och det gjorde det. När jag blir glad visade jag det, jag insåg inte hur mycket förrän jag hörde skratten bakom min rygg.

Med min påse hängande på armen och ett brett leende så vandrade jag vidare på livets stig och glad över att det jag verkligen värdesätter återvände till mig, för vad kan vara mer värt än vänners stöd, inspiration i en bok och en mormors kärlek i brevform?

(bilden är inte min egen utan från en Iphone-applikation)

Ordletare, ordläsare, ordsmakare, ordälskare...

... alla dessa är beteckningar på mig.

Jag samlar ord, leker med ord, tappar ord och hittar nya. Jag älskar ordspråk, tvetydigheter och när någon skriver riktigt bra så att jag någonstans tappar andan. Jag gillar när ord smeker fram en berättelse. Romantikern i mig har lättare för sagor, skirt skrivna meningar men ordälskaren fascineras även av motsatsen. Kontrasterna i livet är det som gör det extra levande. Som en krispig höstmorgon fylld av sol som värmer.

Skrivna ord vinner kraft när de blir lästa. Människor växer när de blir sedda (antingen av sig själva eller någon annan som ser med acceptans). I tidningen LevaPS blir ordens kraft tydlig när de utlyser en tävling där du ska  skriva en novell i sex ord.  Det skapar kreativitet, utrymme och begränsning samtidigt. Jag ska leka lite med mina först innan jag  lämnar ett bidrag.

Det dyker upp meningar och ord i min stad tillsammans med utmärkta kram-platser och annat spännande. Jag ser och ler. Plockar fram kameran och stannar upp, vet att dagen efter kan det vara borta. Jag vet inte vem som sprider det men jag blir glad och läser dem om och om igen.

Blickar upp mot stjärnhimlen från rymdskeppet jorden och är glad över att jag är just här just nu.

Septembersol och stilla lycka...

... förenas en eftermiddag i September.

När solkatterna leker över gatsten och lövprakt så samtalar jag och en vän om små och stora livsämnen. Hon bor inte i Sverige längre så det är lyxigt att sitta tillsammans i vattenglitter och äta lunch i Årstaviken. I mötet med vänner så växer man. Hon får mig att tänka nytt.

Intensiv men rolig vecka och träningsvärkande kropp gör att när jag kommer hem och kryper upp i soffhörnet är jag mer än nöjd över att bara vara hemma. Kvällen faller över Stockholmstaken, solen går ner och  Kramplatsen som någon märkt ut på Söder göms i mörkret. Men den finns där även om man inte ser den precis som så mycket annat i livet som finns där om vi bara tar oss tid att uppmärksamma det.

Ljusfest i Vinterviken...

.. blir en afton i samklang med själen.

En vän tog med mig hit och det är fantastiskt. Ljus, facklor, lyktor, ljusslingor i hela trädgården. Musik och röster klingar mot stjärnhimlen. Det går rakt in i hjärtat. En eldjonglör som leker med elden till toner av en tvärflöjt. Ren vardagsmagi.

Ljuskronor i växthus, lusthus och livet. Om vi skulle tända ljusen lite oftare såväl inom oss som utom oss. De lyser upp, värmer och inger hopp. Ljusfester i liten skala i våra hem sprider gnister under hösten och vintern och det tror jag inte är en slump. Vi behöver alla ljus och när solen gått ner skapar vi våra egna solar och eldar.

Jag återvänder hem med en känsla av lycka och frid. En kväll som är en gåva och innehöll så mycket mer än jag förväntat mig. En fredag i September där äppeldoft och höstens längtan fick mig att känna mig så oändligt lyckligt lottad.

Efterlängtad examinationsdag

I ett halvår har jag väntat på denna dagen. Idag var det dags för min uppcoaching för att kunna bli certifierad Coach via ICF (international coach federation).  Det innebar 30 min coaching med en för mig okänd svensktalande professionell coach som agerar examinator och bedömer min kompetens. Jag coachade henne i ett ämne i hennes liv. Det var väldigt roligt och jag blev återigen påmind om varför jag älskar coaching.

För att ens kunna bli certifierad så måste man ha coachat minst 100 timmar (varav 75 betalda).. När jag väl tog mig i kragen och ansökte hade jag mer än det dubbla. Eftersom det är sekretess kring våra deltagare krävdes även ett intyg från min chef att jag coachar under såna förutsättningar och de får kontakta henne. Sedan 2 rekommendationsbrev från professionella certifierade ICF-coacher som har sett mig coacha och en logg över 10 mentorstimmar av en mentorcoach. Det kostar några tusenlappar att ansöka om det. Mycket att tänka på och fixa fram men det gillar jag, det visar på seriositet och att de ställer krav.

Hur gick det då? Det vet jag inte förrän om 4-6 veckor då jag får skriftlig feedback. Jag hoppas jag blir godkänd men om jag får göra om det så kommer jag att vara lugnare för nu vet jag mer hur det går till. Men det var roligt och det är nästan det viktigaste. Men jag hoppas ju det går vägen, just nu behöver jag inte den högre titeln men det känns viktigt och för mitt företag är det ett bevis för min erfarenhet. Så nu andas jag ut men släpper taget kring vad som kommer att hända.

Under min coaching hade jag tänkt att ha två kort framme med pepp från vänner (och några mail) men det ena kortet var bortglömt på tunnelbanan så det blev ett men jag vet ju vad mina andra vänner skrivit och jag hoppas det återvänder till mig. För pepp och kärlek kan man behöva och det fyller mig med styrka och tillit.. och jag vet att de står vid min sida oavsett hur det går.

Det här kortet som fylldes med pepp från vänner har Vildaella skapat.

Imorgon så får en av de bästaste av vänner...

... motta ett stipendium ur drottningens hand.

Hon har även blivit tillfrågad om hon kan hålla ett kort anförande om den forskning hon är delaktig i. Så imorgon gör hon just det. Inför ett 60-tal åhörare inklusive drottning Silvia berättar hon om vad det är hon forskar i. Min  vän är beteendevetare och utvecklar ett uppföljningsprogram som omfattar för tidigt födda barn och smärtlindring. Utan att snurra in mig i ett forskningsområde jag inte har så stor kunskap om så är jag stolt över min vän. Hon brinner för det hon gör och är en visionär och praktisk utförare på samma gång. Det där stipendiumet hamnar i rätta händer för det hamnar också hos nån som någonstans vill göra den här världen till en bättre plats.

Så imorgon vid en viss tid kommer mina tankar att vara hos henne och eftersom vi alltid brukar fira våra utmaningar tillsammans så är jag säker på att vi kommer att göra just det en vacker dag. Tack min vän, framförallt för att du är en vän men även för det du gör för världen. Du är en inspiratör, kreatör av drömmar och med stort mod vågar du gå din egen väg. Varmt lycka till imorgon och fortsätt göra det du tror på och tro på det du gör. Universum vore inte detsamma utan dig.

Att äta en härlig helgfrukost..

... och sedan gå och lägga sig och vila lite i sängen efteråt är bland det mest avkopplande jag vet.

Dagen har börjat men jag väljer att vila lite till, kanske läsa något eller bara blicka ut över Svedmyraskogen och fundera lite. En härlig men intensiv vecka har avslutat augusti och inlett vackra September.

Igår kom en av de finaste av vänner hem till mig tillsammans med sin son vars ögon glittrar som stjärnor. Vi lagade en rawfood middag tillsammans. Sen drack vi thé och pratade om stora saker och små saker. Båda var vi ganska trötta efter veckan som gått men jag var mer fylld av energi efter att vi skilts åt än innan. För ett tag sedan läste jag i en bok av Stefan Einhorn ett uttryck jag tagit till mig och det är energigivare. Det är såna som ger av sin kraft utan att försvagas. Men det finns också energitagare som stjäl vår kraft utan att bli starkare.

Mina vänner är så, jag känner mig ofta piggare och påfylld med ny kraft och insikter efter att vi skilts åt. När hon tar en trött stjärnpojke i sin hand och går ut i augustikvällen lämnar hon inte bara kvar ätbara trädgårdsgåvor, varsitt ritblock till mig och katten men även en känsla av lugn, glädje och inspiration. Vi har båda spännande dagar nästa vecka av olika slag. Livet ger oss utmaningar och då krävs återhämtning, men jag har insett att det inte alltid handlar om vila utan det kan också handla om ett stilla samtal med en vän eller att dansa så svetten lackar och vara  mitt i glädjen fullt närvarande.

Men just nu så väljer jag att vila lite till och bara njuta av en ledig lördagsförmiddag.

Sammanfattning av Augusti 2011 och även lästa böcker..

Augusti, älskade augusti.

Månaden inleddes i mitt paradis vid Luleälven där solen omfamnade oss. Den envisa förkylningen ville inte riktigt släppa sitt grepp utan följde mig in i Augusti. Den sista semesterveckan handlade därmed mest om återhämtning i härliga Stockholms famn och spännande möten. Jag var också på en oerhört spännande heldag med fantastiska Laura Bushnell. Sen återvände jag till världens bästa jobb.

Augusti var också månaden då jag kom igång med att socialdansa Lindy hop ordentligt och min träning blev intensifierad. Båda två av orsaken att ha roligt, roligt och återigen roligt.

Jonas Gardell väckte sannerligen min glädje till liv en kväll i Vitabergsparkens härliga grönska.

Läslustan och tiden fanns så jag läste följande böcker:

Den farliga leken av Mari Jungstedt

En deckare för att läsa och koppla av med var tanken när jag spontant köpte den. Med förvåning inser jag snabbt att en av berättelserna beskriver min gamla arbetsplats. Jag har arbetat med ätstörningsbehandling tidigare och den beskriver alltså det företag jag arbetade för och en patient som är svårt sjuk i anorexia. I det stora hela så tycker jag hon har lyckats med beskrivningen av behandlingen ur en mycket sjuk patients perspektiv (bortsett från nåt mindre faktafel). Framförallt har hon verkligen gestaltat en anorektikers tankesätt och beteende på ett mycket autentiskt sätt. En tidigare kollega berättar att hon intervjuat personal och patienter och vistats mycket där jag jobbat innan hon skrivit boken. När min första förvåning lagt sig så kan jag säga att jag tycker att den här boken är riktigt bra, hon kan skriva lättlästa och sköna kriminalromaner eller vad man nu ska kalla dem.

Nattfåk av Johan Theorin

Har velat läsa hans böcker länge och jag blev inte besviken. Välskriven men med sorg fångade den mig och jag kommer att läsa mer av honom. Perfekt sommarläsning och under tågresan.

Vänner och älskande av Theodore Kalifatides

Jag har faktiskt inte läst något av honom tidigare, trots att jag blivit tipsad upprepade gånger. Jag tycker om han sätt att skriva. Utan att avslöja för mycket så kan jag väl känna att delar av intrigen som att en medelålders man blir förälskad i en ung kvinna tycker jag är sådär. Det skrivs så få böcker om när det är tvärtom. Men jag tyckte om boken och berättarstilen i det stora hela.

Gamla stan morden av Lars Bill Lundholm
Jag gillar hans böcker i olika Stockholmsstadsdelar. Tycker om hans berättarsätt och hans karaktärer. Har läst tre av hans fyra böcker i serien om jag räknat rätt.

Everyday counts , the simple (and effective) way to achieve outrageously big goals av Don Stayley

En gratisbok jag fick som pdf-fil som handlar om att varje dag ha målet i sikte och att göra ändringar som riktar sig ditåt. Att varje dag räknas helt enkelt. Kanske har jag jobbat målstyrt för länge eller läst för mkt för jag tyckte mest det var en påminnelse. Dock en bra och lättläst sådan och en bra text att läsa som igångsättare om man kommit av sig med sin strävan.

Kraften av Rhonda Byrne

En fortsättning eller snarare kanske en fördjupning i teorin om law of attraction från The Secret. Om du läst the secret så tycker jag egentligen att den här mer är ett komplement som man inte behöver läsa. Jag behövde dock bli påmind om kärlekens starka kraft och om saker jag redan tror på. Kommer att läsa den igen.

Boktjuven av Markus Zusak

Sommarens bokcirkelbok. Oj, vilken bok. En bok om döden och om livet som utspelar sig i Tyskland delvis under andra världskriget. Jag tyckte mycket om den även om den ibland var rent ut sagt jobbig att läsa. Men en bok som inte liknar något annat jag läst och som jag bär med mig och som jag nog kommer att läsa om. Helt klart ett boktips.

Bygg upp ditt självförtroende av Sue Atkinson

Den här boken köpte jag med mitt arbete i åtanke eftersom jag ofta arbetar med självbilder och tänkte att den kanske skulle vara inspirerande och innehålla övningar som var bra att ha. Boken blev dock en besvikelse och jag rekommenderar den inte. Orsaken till det är hon själv fortfarande är i en process där hon letar efter att hitta det där självförtroendet. Det i sig kan ha en poäng och göra boken mer trovärdig och att man känner igen sig MEN i mina ögon är det lite som om nån som skåpsuper skriver tips hur nån ska sluta dricka. Det blir lite märkligt och inger kanske inte det hopp jag skulle vilja. Kanske är jag hård nu och vissa finner säkert boken bra men för min del så var det inte vad jag hoppats på.