Det glittrar jul runt hörnet..

... och snällkalendern uppmanar till att bjuda in någon som är ensam till julfirandet.

Det är fint, jag hoppas ingen som inte vill det behöver sitta ensam. I storstäderna finns alternativa julfiranden men att bli inbjuden till en familj är mer personligt. En av mina vänner har en stor familj och där är det alltid nån med på jul som inte tillhör familjen. Det började redan hennes farmor med och sen dess är det en självklarhet.

Jag önskar att du som läser firar en jul precis som du önskar eller kanske låter bli att fira överhuvudtaget om det är vad du önskar. Men oavsett vad så hoppas jag att du inte behöver göra det ensam om du inte har valt det själv. Jag hoppas ditt nyår blir glittrande på det vis som får dig att skimra lite extra. På en grafittivägg fann jag i somras denna tomteflicka som blickade ner på mig. Minns att när man minst anar kan man möta tomtar, generösa människor, jordänglar och oväntade välgörare. Det är inte alltid de gör så mycket väsen av sig utan många arbetar i det tysta. Vissa gör det varje dag utan att förvänta sig ett tack och andra gör det utan att kanske förstå vilket skillnad det gör. Men det är vackert och gör vårt samhälle, vår jord och vår vardag bättre.

Så från mig till just dig: En önskan om en riktigt God Jul och ett Glittrande Nytt År fyllt med allt det du önskar.

Snön vilar över träden...

... och lyser upp. Det är så vackert så det tar andan ur mig.

Jag har längtat snö sen November och jag är nog inte den enda. När jag la upp ovanstående bild är den en av mina mest gillade någonsin. Jag tycker om att ha fyra årstider, att se den ena glida över i den andra. Var årstid har sina styrkor och njutbarheter. Jag tycker om den utskällda vintern och att njuta ljuset från vit snö när dagen är kort. Det känns som att vandra i ett sagolandskap där de snötäckta träden är naturens egna konstverk som kan förändras i nästa ögonblick. Det gäller att njuta dem i stunden.

Snön skapar ett inre lugn inom mig, det tystar ljud och klär in allt i vitt. Många tror att Norrland innebär mörker men de glömmer snön, norrsken och klara kvällar där stjärnhimlen lyser upp så även om vintrarna är långa så är de inte så mörka som många tror. Det är vackert här men så är det också ett av mina landskap.

Jag har sedan barnsben älskat julen och gör det än. Att få umgås med familjen, ta tid till lättja och att bara vara i några dagar tillsammans blir så mycket värt när vi är utspridda över Sverige. Jag klär granen med min lillebror med de kulor som vi hängt upp så många gånger förr. Det doftar gran och ett måste i vårt familj är änglahår över ljusen, det är det som skapar det magiska skenet som får den att glimma till lite extra. 

Jag trodde det skulle ta tid att varva ner efter en intensiv höst både privat och på jobbet men jag kopplar av direkt när jag kommit hit. Jag tappar tiden, går in i närvaro och härvaro och njuter av varandet. Morfar kokar julkolan som också hör julen till. Det är gott att vara här i vinterland. Det är frid, återhämtning och vardagslycka på riktigt. 

Jag drar på min vätteluva..

.. och tar semester från vardag, arbete och Stockholm.

Jag far till snön, mormorföräldrarna och en av mina hemorter. När jag kliver av tåget i Gällivare så kommer jag hem i en mening även om jag nästan inte känner någon här. Jag passerar en skylt där det står "Öströms begravningsbyrå". Begravningsfirman har behållit vårt efternamn i firmanamnet även om det var länge sen vi sålde den och den inte är kvar i lokalen som var min lekplats när jag var liten. Själv minns jag barndomsminnen av att smyga ner och titta på alla kistorna som stod i källaren i mjuk belysning så att man skulle kunna göra ett val vilken kista man ville ha. På ovanvåningen fanns det lilla kontoret vägg i vägg med färghandeln.

Men den lokalen står tom idag. Den vars doft jag fortfarande förnimmer och där jag har lekt bland tapethyllor, dansat framför speglarna som gjorde så man såg hur hela rummet skulle se ut med en viss tapet men som blev min scen. Där jag klättrat inuti vaxdukställ för att sedan sitta däruppe och blicka ut över butiken. Än idag så blir jag lugn och glad när jag kliver in  en färghandel med alla dess dofter. Jag känner mig helt enkelt hemma i den miljön och kommer så alltid att göra. Men det känns lite sorgligt att det inte är någon affärsverksamhet där idag.

Det är skönt att komma hem men inte ha några måsten utan njuta möten, läsning, lösa korsord med mormor och vackra bland snötyngda träd i ett sagolandskap där livets saga tog sin början för min del. En intensiv höst har tagit ut sin rätt och jag behöver det här så himla mycket. Både att komma bort men även att komma hem. Att få umgås med större delen av familjen är också något ovanligt för mig då vi är utspridda över Sverige och det känns desto viktigare när vi möts. Det är det viktigaste med julen numera, att mötas och spendera tid ihop.

Men det fanns en spännande dörr jag bara gläntade på, ett "sliding doors" ögonblick som kanske hade lett till ett spännande samtal. En varm ung kvinna som satt i min kupé skulle till Jokkmokk, det var svindlande nära att jag frågade om hon kände min gudmor med familj men tänkte att jag låter det vara. Men jag konstaterade för mig själv att hon var en person med en sån oerhörd varm och öppen utstrålning som för mig kännetecknar många norrifrån och inte den ordkarghet som ofta beskrivs. Jag önskar henne god jul när hon kliver av i Murjek. Nu på eftermiddagen i en kommentar på instagram så skriver en av mammas barndomsvänner att hon just insett att jag delat kupe med hennes dotter. Världen är ibland sådär svindlande liten men det gäller att glänta lite mer på dörrarna för att inse det. Jag brukar alltid fråga om någon känner nån av de jag känner om det är en bekant ort, den här gången lät jag bli men jag inser att jag ska fortsätta göra det.

I livets väv kan oväntade möten öppna nya dörrar. Min vän Karo uppmärksammar  min blogg men framförallt att vi tillsammans har förmågan att göra skillnad i ett blogginlägg i "Sticka till små". Det är fint, att vi tillsammans är starka och att alla kan vara viktig för någon annan. Generositet, medmänsklighet och vänlighet skapar snöänglar som flyger högre  och längre än vi kan tänka oss. Forskning inom lyckopsykologi stödjer den liknelsen eftersom generositet, medmänsklighet och vänlighet smittar nämligen. Så gå ut och strössla världen med detta så får vi en vänligare värld tillbaka.

Innan jag åker..

... så näckar jag vackre herr gran och tackar för mysiga stunder. Man ska göra saker för sin skull.Min vardagslycka i December består av grandoft och det mysiga med att ha en egen julgran. Så enkelt och så värdefullt samtidigt. Varför vänta på att njuta imorgon när man kan göra det idag om så bara för min egen skull.

När dan före dan har grytt så klär min systerdotter vår gran hemma i Dalarna. Precis som vi brukar göra. Att omge sig stora delar av familjen som är utspridd över hela Sverige är så mycket värt när man inte har dem i sin vardag. Jag visar systerdottern var Pippihuset ligger och berättar för henne att jag egentligen är en Pippi. Vilket hon förkunnar i matvaruaffären till vänner till familjen. Jag bara ler. Är gärna en Pippi så klart, om så bara i tanken.

Jag önskar er alla en God Jul och hoppas att ni firar den på det vis ni själva önskar oavsett om det är med bruna bönor, hyrfilm, i ensamhet eller tillsammans med några ni älskar. Ni är alla skimrande stjärnor på er egen unika himmel och med er egen unika strålglans. Minns det när kvällen skymmer.

Det är grön barmark när jag anländer till Leksand..

.. så den vita julen finns fortfarande på önskelistan.

När jag skriver på facebook att jag är på väg hem så kommenterar min gudmor att hon sprang på min morfar igår. Då känns det i hjärtat lite. Vad jag önskar att jag kunde springa på honom och mormor sådär eller att vi åtminstone bodde närmre. Den här julen är de kvar i Gällivare medan större delen av familjen samlas i Dalarnas famn.

Ett varmt välkomnande av mammas man som följs av hunden Ronjas glädjeskutt. Jag landar med en kopp the i pedagogiska mammans kök. Där har muminfamiljen med sitt fina hus flyttat in för att fira jul med oss.

Underbarling...

... läser jag att någon skrivit i en kommentar till en vän.

Underbarling. Vilket underbart ord, en darling som är underbar. Det snor jag direkt utan tveksamhet. Alla dessa ordlekar som fångar mig. Alla dessa underbarlingar som finns i mitt liv och som gör mig rik. Inte i pengar men i livsvärdet. Jag önskar alla en riktigt god vän att lita på, det är den största av gåvor i juletid. Någon som valt att vara i ens liv för att de vill och som jag väljer att dela smått och stort med för att jag vill. Det är större än alla jordens julklappar.

Jag möter så många ensamma och det är något som går rakt in i hjärtat. Deras högsta önskan är ibland att finna en vän att dela sina tankar och lediga stunder med. Så i juletid om jag fick önska något så är det att 2014 blir ett år där de som behöver riktigt fina vänner finner just det. Det glädjer mig att det finns fina människor som ägnar så mycket kärlek, tid och omsorg att göra en bättre jul med sin medmänsklighet för de som är ensamma, utan pengar och utan hopp. Som alla de som anordnar alternativa jular eller gör andra goda saker i juletid. Tidningen metro uppmärksammar varje dag fram till jul olika julhjältar. Det tror jag på.  För det är medmänsklighet och inte motmänsklighet som stärker ett samhälle.

Ge från hjärtat om så bara med ett leende eller
ett snällt ord. Omtanke kan värma mer än
den varmaste halsduk. 

Jag kliver på tåget..

.. och lämnar en del av mitt hjärta och en stor portion av min kärlek i Gällivare.

För det är så jag tänker mig, att hjärtat är oändligt och att det blir större av delad kärlek. En bit av det finns alltid hos de som inte delar min vardag men alltid finns nära i tanken. Jag tar med mig minnen av en fin jul, glada skratt och vackra skyar men lämnar mormor och morfar på den plats där jag såg livets ljus första gången. En plats där jag känner mig hemma även om jag är en främling för de som bor där.

Min syster och jag får sällskap en bit på färden men sen är det jag och katten Marilyn som ensamma stiger av tåget i Stockholm kl 6,30 söndag morgon. Då har vi varit på väg sedan tretiden dagen  dessförinnan. En resa mellan två världar jag gjort många gånger.

Söndagens regn färgar himlen grå men i skenet av tända ljus så fikar och samtalar jag med en vän i timtal i en vrå av Gamla stan. Vi pratar drömmar, erfarenheter, livet, svårigheter och lättsamheter. Mina vänner blir mina stöttepelare i vardagen när större delen av familjen bor på annan ort.

Livets resa fortsätter och jag vet att även de jag inte träffar dagligen omfamnar mig i sin kärlek året om under en rosaskimrande himmel. Det känns tryggt.

Morfar och mormor sida vid sida på sin stig i livet.
(Bilden är tagen av min lillebror)

I skenet från Herr Grans tindrande ljus..

... läser jag böcker och tittar på snön som faller.

I mörkrets månad strålar ljusen som mest och tidigare under kvällen har tonerna av en julkonsert öppnat hjärtat på glänt. När kören sjunger gläns över sjö och strand så tåras alltid mina ögon.

I läsandet möter jag andra världar, känslor och tankar som förstärks, förundras och förfasar. Att kunna resa genom tid och rum genom fantasins gränder är människan förunnat.

I mörkret vilar ljuset. I ljuset finns mörkrets skugga. Vissa dagar och nätter är svårare att möta än andra. Sådant är livet. I ljuset från granen finns stillsam frid.

Nu har en ny dag klivit in i livet, med blidväder som hotar Kung Bores vita mantel som vilar över marken. Vännen bjuder på glögg och plötsligt krymper världen då en av de inbjudna personerna är uppvuxen 200 meter från mitt barndomshem i den lilla byn i Dalarna. Vi har bott där samtidigt men tack vare åldersskillnaden på fem år så minns vi inte varandra men hon har gått i samma klass som barndomsvännens lillasyster.

I herr gran så hänger finaste hänget som jag minns från min barndom och som pedagogiska mamman minns från sin. Minnet från barndomens jular fyller mig med glädje och gör granen och dagarna lite mer skimrande.

God Jul

... alla mina vänner, läsare och alla ni jag inte känner.

Själv har jag landat i Dalarnas famn i den lilla byn och med stora delar av familjen samlad (och de som inte finns med oss finns i våra tankar). Jag hoppas er jul innehåller allt det ni önskar och till er som tycker att denna dag är tuff skickar jag lite extra kraft och kärlek.

GOD JUL!

Cloudberry...

.. betyder hjortron på engelska. Molnbär. Visst är det vackert när man tänker efter.

Cloudberrie är också en bloggare från Gällivare som jag följt i flera år. Idag överraskar hon mig med en julepresent som gör att jag blir så glad så jag gråter en skvätt. Både av glädje över oväntad generositet men även för att hon hittat något som jag letat efter.

Utan min vetskap har hon letat reda på min adress och klätt in ett paket i julskepnad som väcker glädje där det ligger bland fönsterkuvert på hallgolvet när jag kommer in från ett vintervitt Stockholm.

Men det är när jag öppnar det och finner en dvd jag blir andlös. Det är en julkonsert från Gällivare kyrka som är så vacker att den öppnar hela mitt hjärta och fyller mig med julkänslor. Det sjungs både på samiska och svenska. Fantastiska Sofia Jannok som jag tycker så mycket om är också med. Jag har velat ha denna dvd sen jag tittade på den hemma hos pedagogiska mamman som fått den i present av mina morföräldrar. Men när jag har letat vid besök i Gällivare så har den varit slut eftersom den är några år gammal.

Cloudberrie vet hur mycket jag tycker om den här konserten tack vare att jag nämnde den i en kommentar kring luciastämning. Jag vet inte hur hon lyckades få tag på den och hur hon fann tiden i julvimlet. Jag kan inte med ord beskriva min tacksamhet för denna gåva som jag kommer att vårda ömt och titta på i juletid varje år.

När jag får tag på Cloudberrie via mail så säger hon att hon ville ge den som tack för det jag ger henne via bloggvärlden och den vänskap som har växt fram där. Vi har aldrig lyckats träffas även om vi i efterhand har konstaterat att hon sett mig på stationen när jag lämnade Gällivare för 3 år sedan. En vacker dag hoppas jag vi gör det i verkligheten också.

I läsandet av Cloudberries blogg då jag ser alla fina bilder från Gällivare så längtar jag hem. För Gällivare är hemma. Jag är född där och mina morföräldrar bor där och jag har tillbringat så mycket tid där. Själv har jag inte bott där sedan jag var en mycket liten bebis. Jag har flera hemorter som är mina i hjärtat. Det är dels Gällivare, Leksand, Gammelstad (Luleå) som är min historia men även städerna Göteborg och Stockholm som jag själv valt.

I min introduktion skriver jag att jag bär min hemkänsla med mig men det innebär också att det alltid finns platser som saknas i mig och som jag besöker i tanken. Ibland fyller det mig med vemod. Jag är en nomad i livet och jag vet inte hur det blev så. Jag tror jag är född som en livsresenär med en viss rastlöshet, rotlöshet men samtidigt en känsla av frihet.

Tänk att någon i en annan del av landet som aldrig träffat mig har ett hjärta så stort att hon valde att skänka glädje som för mig inte kan mätas i ett ekonomiskt värde. Jag tror att vi alla kan välja om vi gör det här till en bättre eller sämre värld och jag tror att handlingar från hjärtat gör hela skillnaden.

Jag tar med mig en bit av Lappland då morfar packar väskan...

.. full med norrländsk mat. Pitepalt, torkat renkött, jokkmokkskorv och löjrom får följa med på färden tillbaka till hufvudstaden.

Mina dagar här har gått snabbt och samtidigt så har det varit vilsamt och det känns som om jag varit här länge. Men man kan ju inte stanna tiden trots att man vill ibland och inte kan man packa ner mormor och morfar i väskan heller, skulle bli väldigt knöligt och tungt. Men minnen från en skön, avkopplande julhelg tar jag med mig. Den innehöll allt jag någonsin önskat.

Det är alltid med vemod jag lämnar min familj eller andra människor som jag älskar men samtidigt åker jag ju tillbaka till mitt vardagsliv där jag också omges av vänner som bor i mitt hjärta . Jag är lyckligt lottad som har alla dessa fina människor i min vardag. Avsked är inte min starka sida men är ju oundvikligt i livet.

Sista dagen innan avfärd så har jag dansat till Sofia Jannok med min mormor i hennes kök. Vi har gjort händerna mjuka och lena genom att gnida in dem med kaffesump och sen sköljt dem i kallt vatten (ett av de bättre husmorsknep jag vet även om det doftar kaffe om dem ett tag sen). Promenaden genom vintervackert Gällivare och min morfar som packar min ryggsäck lika väl som vanligt är andra stunder från årets näst sista dag.

Inatt ska jag vaggas till sömns på nattåget på min 120 mil långa färd tillbaka till Stockholm som tar lite mer än 15 timmar. Jag brukar säga att jag är uppvuxen på tåg efter alla resor hit jag gjorde som barn och sover nästan lika gott där som hemma i min säng.

10,02 anländer jag i min nuvarande hemstad imorgon om tåget är i tid. Då har 2010 inte många timmar kvar. Avståndet till de jag älskar är ibland långt men i mitt hjärta finns de alltid nära och jag vet ju att vi ses nästa gång nästa år. Dit är det inte långt.

Julönskan med vita drömmar..

Snön ligger över skog och mark som ett hav av stjärnstoft. Det gnistrar och glimmar i gatlyktans sken. Jag kliver ut på det knarrande snötäcket, går några steg in i taxin och sen far vi genom stora staden. Färden går till centralstationen och väskan är fylld med böcker, kläder, klappar och champagne till det nya året. Katterna i sina burar och undrande vart härnäst?

Tåget åker genom vintervackert Sverige och anländer på sena kvällen till Leksands lilla gula stationshus. Pedagogiska mamman som välkomnar med varm kram. Hunden Ronja som hoppar högt av glädje. Somnar gott med kattvärme vid min sida.

Vintervit morgon med familjen. Böcker som packas upp och nystan av garn inhandlas. Min musikaliske bror kommer med värme, nya insikter och skaparlusta. Min kreativa syster nålbinder mössa som nog själva gårdstomten önskar sig. Skinkan griljeras, tryfflarna rullas och köttbullar steks under prat, skratt och gitarrspel. Saknad efter dem som inte är med oss i julstöket men glädje över dem som är det.

Jag gläds åt all den stjärnglans som jag ser hos många av de jag mött under året. Nu knackar julen på dörren dan före dan och uppmanar: önska, dröm, lek och älska de som bor i era hjärtan. EN RIKTIGT GOD OCH FRIDEFULL JUL tillönskar jag er alla från vårt röda hus inbäddat i vintervit snö mitt i Dalarnas famn. Kom ihåg att universum vore inte detsamma utan er.

Potpurri i bilder av de senaste dagarna..

Om det finns något som ska finnas i granen så är det denna prydnad. Jag minns den från min barndom och pedagogiska mamman från sin. Vida med lätt till orden kommer framförallt att låta bilderna tala i detta bildpotpurri så att hon kan minnas men så även världens underbaraste mormor och morfar men även den söta skärmflygaren ska få ta del av min familjs senaste dagar men även så klart alla sköna bloggläsare om de vill se lite mer av vad som hänt.

Saknar min mormor och morfar så mycket men det känns som om Gällivare har delat med sig av snön och kylan till julen här i år vilket känns fantastiskt. För en jul i vinterskrud blir extra gnistrande för en julälskare.



Här är en bild på årets julnybörjare nämligen Alma som nu har klarat av sin första jul i en stor högljudd och stundtals färgstark familj. Hon har automatiskt hamnat i centrum och har klarat det bra. Roliga miner har hon lärt sig också som ni alla kan se.

Årets julklappar till barnen i familjen resulterade att vi numera är getfarmare av klass via action aid där man kan köpa getter till ett projekt i Mocambique vilket verkligen är en human present som passar mig alldeles utmärkt. Hade själv funderat på att köpa detta till familjen men det blev inte av. Julklappar som gör något för mänskligheten gör mig gladare och hoppfullare inför framtiden.

Vi byter egentligen inte julklappar mellan de vuxna men ibland fuskas det lite och det här kändes som ett bra fusk. Själv hade jag fuskat lite också och gett pedagogiska mamman min blogg i bokform.

Min pedagogiska mamma har nämligen sen i somras sagt att hon vill ha den i pappersform med bilderna (på bilden ser det ut som att den har ringpärm men det har den inte utan den ligger på ett album, fjärilen är ditlagd för att täcka mitt namn och är inte en del av bilden). Boken är 18x18 cm och kvalitén är bra enligt mina krav och förväntningar.

Jag hittade inget svenskt företag som kunde ombesörja det men Blurb i USA hade lösningen. Där kunde jag enkelt logga in på min blogg och bara hämta över alla bilder och texter i den ordning jag önskade. Sedan var det bara att sätta sig och redigera tills det blev som jag ville vilket tog ganska många timmar innan jag var klar med allt. Dessutom visade det sig att den senaste version av Blurbs program inte längre hade åtkomst till Blogger men jag letade (med skärmflygarens hjälp) upp en tidigare version där det fungerade. Enligt deras forum så arbetar de på att få tillgång till Blogger (och andra bloggportaler) igen vilket jag hoppas de lyckas med då jag kommer att fortsätta att få ut min blogg i bokform så att den kan sparas och läsas om flera år. Här kommer lite flera bilder från min bloggbok....

De julklappar som jag fick var oerhört uppskattade, jag har tex numera ett turkost rese-schack, en 50-talskalender och sen MASSOR av saker från Gorjuss som skärmflygaren bland annat överraskade med (ni ser ett axplock nedan). Han har en fantastisk förmåga att överraska och komma med presenter som värmer Vidas hjärta och får henne att häpna.

Mitt bildpotpurri kommer även att prydas av mat och inte julmat direkt (även om jag kan förtälja att vi definitivt ätit sådant i stora mängder) nämligen först lite mexikansk mat som min mexikanska vän Cris bjöd familjen på under annandagen. Fantastiskt gott och fräscht och till detta så fanns tomat och löksallad, mexikansk guaccamolle, tortillabröd och ris kokt i passerade tomater. Kycklingen var dessutom marinerad i öl.
Gottgottegottgott!



Å sen idag så blev det min systers smörgåstårta som tog slut i ett nafs trots sin storlek. Men så var vi ju 11 hungriga familjemedlemmar med respektive också. Jag ÄLSKAR verkligen smörgåstårta så jag var mer än nöjd. Men framförallt så är jag så tacksam över min familj och deras kärlekar (som alla är supertrevliga och har översikt med de stundtals katastrofdåliga skämten som haglar).

Som en sista bild så kan jag inte låta bli att infoga lite vinterskönhet från Tällberg där vi fikade på juldagen. Vyn över Siljan i vinterskrud är verkligen något alldeles extra för mig.