Med frost i ögonfransarna...

... så når jag Högdalen efter en halvtimmes promenad. En av vinterns kallaste dagar och med en lokaltrafik som är kaosartad. På vägen passerar jag en stor grupp som inväntar ersättningsbussarna för tunnelbanan. De påminner om pingviner där de står och trampar för att behålla värmen. Med en temperatur under -20 så kändes det i kinderna.

När till och med SL uppmanar alla att stanna hemma då förstår man att det kommer att vara rörigt. Men jag har haft tur under dagen och har inte fått vänta speciellt länge medan andra inte ens tog sig fram. Men solen sken och trots inställd bokcirkel så var jag ändå på ganska gott humör när jag vandrade hem under stjärnorna.

Men så har ju jag också kortat min vinter med de magiska veckorna på Hawaii och jag bär med mig känslan under alla lager av kläder och trots min röda nästipp. Jag halkar vidare i livet på väg mot nya äventyr och varmare tider. För vinterns kallaste dag kommer bara en gång och jag är ganska övertygad om att det var just idag. Imorgon är det nog varmare, om inte här så garanterat på Hawaii.

Kalla vindar blåser in hårda små snökorn..

.. i mitt ansikte men inom mig bor ett frö som inväntar våren.

Ibland i snöstormars tid när vassa, vackra istappar klamrar sig fast i hustak och vinande isvindar leker runt land och skog så glömmer jag att vårda det där lilla fröet. Jag virvlar med och fokuserar på saker som jag inte har kontroll över eller som jag inte kan inverka på. Men för att ta hand om mitt lilla frö som längtar efter vårsolens värme och takdropp så måste jag ge det den näring det behöver.

Solen som väcker fröet till liv har strålar av glädje och lust. Jorden som får det att gro är fylld av mina värderingar, min sanning och min inre röst. Jag vattnar det med inspiration, drömmar, meditation, kreativitet och kärlek. Under de förutsättningarna kan även ett litet frö spira mitt under den kallaste av vinterstormar. Så nu vårdar jag mitt lilla frö och har tillit till att det som spirar under ytan kommer att slå ut i full prakt till fåglars kvitter en vacker dag om våren. Jag längtar dit.

Plötsligt tittar alla misstänksamt...

.. på varandra på pendeltåget samtidigt som de sniffar i luften. Det luktar nämligen ruttet ägg.

Tidigare hade jag hört ett poff och en medresenär såg att det låg nåt på golvet. Det var alltså några busungar som kastat ombord en stinkbomb på pendeltåget. Där satt vi instängda i denna doft.. efter ett tag börjar vi alla fnissa, vad ska man göra? Den unga tjejen som sitter brevid mig säger till sin kompis att hon trodde det var hon. En annan medresenär säger skrattande på mobilen att hon inte kan diskutera middag just nu eftersom hon inte kan tänka på mat.

Det blir ännu roligare när det kliver på nya resenärer som inte har en aning om vad doften kommer ifrån. Vi fnissar vidare. När jag kliver av i Karlberg så känner jag inte lukten längre men fnisset det kittlar fortfarande i magen. Jag tycker nog trots allt att det var ett ganska bra skämt en grå torsdag i rusningstrafiken.

För exakt ett år sedan...

.... började jag arbeta på mitt nuvarande jobb. Jag har varit tacksam för det varje dag sen dess.

Många viktiga (och en del svåra) beslut ledde fram till att jag hamnade just där. Själv tror jag att det helt enkelt var meningen. Att säga upp sig från en fast tjänst utan att ha ett nytt arbete, satsa stor del av sparkapitalet på att läsa till coach och slutligen stå med två jobberbjudanden samma dag varav det jag inte valde hade en högre lön var några av alla de beslut som gör att jag är där jag är idag.

Dessutom var det en del sammanträffanden som ledde fram till att jag är på den plats jag är idag. En tjänst som jag inte fick men där chefen var den som rekommenderade min nuvarande chef att kontakta mig. En av mina bästa vänner hade just börjat arbeta inom samma organisation och rekommenderade mig (men de hade inte fått mitt namn av henne när de kontaktade mig).

Jag brukar säga att jag har världens bästa jobb och när jag gör det så menar jag det. Jag får arbeta med professionell coaching, vara en del av när människor använder allt sitt mod, sina resurser för att finna sina drömmar och börjar förverkliga dem. Det är stort. Alla mina samlade erfarenheter, utbildningar och drömmar tog mig dit där jag är idag men det var magkänslan som visade riktningen. Det är därför jag uppmanar de jag möter att våga hitta och följa sina drömmar.

Så här vandrar jag på livets stig bland istappar, snömodd och krispigt vita träd och vet att varje resa startar med ett enda steg frågan är bara vad som är målet.

Du vet väl om att vi älskar dig?

Avslutar min mormor morgonens samtal när hon ringer för att önska mig en fin alla hjärtans dag.

Det vet jag och det är en skön känsla. Dessutom påminner mig min Claddagh ring om deras kärlek dagligen, morfar köpte den till mig för många år sedan då han besökte Irland. Det är det enda smycke som jag aldrig tar av mig och det har blivit slitet genom åren. Det sitter just nu på höger hand med hjärtat utåt för att signalera "my heart is open".

Alla hjärtans dag. En dag som för mig symboliserar kärlek och vänskap. Under åren har jag haft en kluven känsla kring just denna dag med tankar om kommersialism och att borde inte alla dagar vara en alla hjärtans dag. Dessutom är det för många en påminnelse om att just de inte befinner sig i en relation just nu. Min erfarenhet är att just när man befinner sig i en relation är den inte heller så märkvärdig. Men som den romantiker jag är så kan jag någonstans inte låta bli att ändå tycka om den här dagen men tycker man kan fira den med en skön promenad, bjuda på frukost på sängen, skriva ett fint kort eller bara messa de man tycker om. Det är inte alltid det storslagna som öppnar hjärtats dörr, inte för mig i alla fall.

Idag blir det middag med 3 vackra, härliga, roliga vänner för att fira dagen. Det känns som att bättre dejt kunde jag inte få. Men hur gör ni som läser... Firar ni? Hur firar ni? Vad tycker ni?

Jag önskar er en fin dag med sköna stunder oavsett vad ni tycker om den. Till er jag känner personligen och till min familj så vill jag ställa samma fråga som min mormor gjorde nyss: Ni vet väl om att jag älskar er? För det vill jag att ni ska veta och att ni bor i mitt hjärta hela året om och inte bara idag, eller som en av ordspråken kring Claddagh ringen sägs vara:

With my two hands I give you my heart, and crown it with my loyalty

Du kan inte förändra det förflutna...

... men du kan förändra framtiden.

Detta är ett uttryck jag använt ofta de senaste åren framförallt i mitt arbete.

Det förflutna bär vi med oss, det gör oss till dem vi är idag. Det rymmer erfarenheter, roliga minnen, lärdomar och smärtsamma upplevelser. Det finns där och det går inte att förändra. Kanske behöver det bearbetas, kanske behöver du lära om, kanske du vill bryta gamla mönster eller be om ursäkt för något som hände där men det är vad det är. Ibland måste man få ta tid och gå igenom det som har hänt, känna alla känslor som finns där och reflektera över det som var. Det tycker jag är klokt. Jag tror inte man ska fly från något men jag vill passa mig för att fastna i det förgångna och leva där. Det här är självklart lättare sagt än gjort och jag lyckas såklart inte alltid. Det finns saker som man kanske inte ens minns men som fortfarande påverkar mig emotionellt och beteendemässigt.

Framtiden däremot är just den som är föränderlig, det är där vi kan sträva efter att använda det vi lärt oss, agera annorlunda i liknande situationer, förverkliga nya drömmar och använda allt det vi har med oss. Hitta en riktning och målsättningar vart vi vill ta vägen. Där kan vi förändra det som vi känner att vi behöver MEN det viktigaste av allt, vi måste leva i nuet. Det är ju där vi befinner oss just nu.

Så min livsfilosofi är att jag bär med mig mina erfarenheter, minnen och lärdomar i livets ryggsäck. Min kompass tar ut riktningen men det är jag själv som bestämmer vart jag vill gå. Men för att njuta fullt ut av resan så kan jag inte bara gräva i ryggsäcken eller ha fokus på kompassen. Jag måste lyfta blicken och titta på himlen, lyssna på fåglars sång och vindens sus och stanna upp och lukta på blommorna.

Sammanfattning av Januari 2010..

... nytt år, så oerhört skönt att vända blad kändes det när det blev 2010. En vintervit och kall månad med försenade bussar och pulsning på snötäckta gator. Mys med vänner.

Månaden gick fort:

* Den inleddes i Göteborg för att fira min älvlika vän. Härliga dagar med mysiga vänner.
* Fortfarande kameralös vilket känns eftersom jag är van att kunna ta spontanfoton. Bilden i inlägget är tagen av min älvlika vän vid en härlig fika.
* Röjning och rensning av lyan inleddes, efter en höst där jag knappt varit hemma så var det mer än välbehövligt.
* Jag träffade bloggaren Gisan i verkliga livet för första gången och det var verkligen supertrevligt.
* Jag dansade Lindy för första gången på ett halvår. Underbart kul!!
* Uppgradering av mig på olika plan påbörjades
* Jag och K skapade varsin visionboard.
* Jag var på en magisk konsert med Depeche Mode, blir lycklig när jag tänker på den.

Böcker lästa i januari 2010

Den onda viljan av Karin Fossum
Lättläst kriminalroman som inte stannar hos mig speciellt utan mer blev ett tidsfördriv.

Inlärningsrevolutionen av Gordon Dryden och Jeanette Vos
Boken har över 15 år på nacken men har definitivt sina poänger och jag tycker den (eller kanske dess efterträdare) borde vara obligatorisk på lärarutbildningar. Snacka om att lyfta fram andra sätt att lära eller till pedagoger att våga vara annorlunda. Väldigt bra bok enligt mig.

Hemligheten - Från ögonkast till varaktig relation av Dan Josefsson och Egil Linge
Pedagogiska mamman lånade ut den till mig, hon hade själv glömt avbeställa den i en bokklubb. Lättläst och för mig tankeväckande angående vissa saker och jag tar med mig saker från den som jag redan nu applicerar. Minst 2 i min bekantskapskrets läste den på inrådan från mig och båda tog med sig olika saker. Mycket kändes igen, vissa saker kände jag redan till men för mig blev det en pusselbit att ta med mig i livspusslet. Oerhört lättläst.

En plats i solen Lisa Marklund
Bra och välskriven kriminalroman (eller vad man nu ska kalla det). Fastnade snabbt och sträcklästes.

Mig äger ingen av Åsa Linderborg
Ett boktips från flera och jag tyckte jättemycket om den. Smärtsam och utlämnande stundtals och verkligen en inblick i ett liv jag inte levt. Boktips som skickas vidare.

Picasso valde inte Kristinehamn av Marcus Grahn
Bokcirkelbok vald av mig efter tips från bokhandel. En ung författare och språket är stundtals jättebra. Besviken på slutet och inte en bok jag kommer att läsa om. Men det följde en oerhört intressant diskussion efter att vi läst den.

Ganesha...

... påminner mig dagligen om att det är inte de alltid de dyraste gåvorna som är de värdefullaste.

Ganesha fick jag som julklapp av min nyfunna vän Katrin från Tyskland på min jorden runt resa 2002. Denna lilla Ganesha knappt 2 cm hög hade varit hennes resemaskot under många resor eftersom hon var fäst vid honom och såg honom som sin beskyddare. Ganesha symboliserar välstånd och framgång. Denna skatt ville hon ge mig och jag kunde knappt ta emot den men hon ville verkligen att jag skulle ha den. Sedan dess så står han i vardagen på mitt nattduksbord och följer alltid med på resor (bilden är från Hawaii). En gåva inte värd mycket i ekonomiskt värde men den är en av de saker jag värderar oerhört högt i mitt liv.

För de vackraste gåvorna kan vara en påse hembakt bröd när du är fattig student, ett leende från någon på bussen, mammas vinbärsmarmelad på en rostad smörgås och en varm kram när du som mest behöver det. Andra gåvor kan vara en ärligt menad komplimang, en handvirkad blombrosch eller krusbär från en trädgård där solen alltid skiner. Det här är exempel på gåvor vars värde för mig är ovärderliga. Det påminner mig också om att det stora finns ofta i det som på ytan kanske inte värderas högt.

I feel you.....

.. sjunger Dave Gahan i Depeche Mode.

Jag och min magiska vän tittar på varandra. Vi har fantastiska platser och ser hur bra som helst men vi sitter ner. Nästan ingen i vår sektion har rest sig. Men nu kan vi inte sitta längre, vi måste få dansa, vi vet att vi inte borde skymma så mycket eftersom vi är korta men jag tvekar ändå men sen reser vi oss upp.

Showen är magisk! De håller på närmare 1 timme och 45 minuter och det är enbart glädje. Låten efter vi rest oss sätter vi oss men då reser sig tjejerna brevid och sen står hela vår sektion upp. På extranumrena så står alla i hela globen, över 28000 personer och höjer sina händer. Det är ren glädje och jag och min vän dansar och sjunger och önskar att det aldrig ska ta slut.

I feel you står det på t-shirten jag köper efter showen. Den påminner om mod, dansglädje och ren lycka.

Till er som inte var där så spelar jag nu.. I feel you men även personal jesus för min magiska vän. Jag tror de är filmade i samma sektion som där vi satt men vi satt på första raden!






(Bilden i början av inlägget är från internet, klicka på den så ser ni varifrån)