Vackra September sänker sina sista mörka timmar..

.. upplyst av fullmånen över Svedmyraskogen som imorgon vaknar i Oktobers gryning.

När lugnet sänker sig efter danskurs och vilsam söndag så tänker jag tillbaka på veckan som gått och varit fylld med gåvor, både stora som små. Väntade och oväntade.

Listskrivande och uppräkningar är något som jag ofta ägnar mig åt. Så i månens sken skrivs en tacksamhetslista över veckans gåvor så att jag minns dem en av livets gråa dagar:

Tack för:
... Klas Hallbergs finurligheter och att jag vann en gratiskväll som jag kommer minnas länge.
... Morgonyogalektion som en vän höll i till fågelkvitter och soluppgång.
... En oväntad present från en nyvunnen vän som nog vet att jag gillar kreativ insikt.
... Mysig fika på smultronstället Bellmanmuseet på Långholmen som jag inte känt till men kommer återvända till.
...En härlig kortlek jag kan använda i coachingen som en vän köpt till mig.
... En spontanfika med min brors flickvän som var i stan över helgen.
... En fin komplimang på ett danspass.
... Att få höra rösten av mamma, mormor och morfar som bor så långt borta men som egentligen bor nära i mitt hjärtas rum och som jag alltid bär med mig i tanken.
... Smörstekta kantareller på toast.
... Roliga coachingar, har verkligen världens roligaste arbete.
... Ny orkanliaklänning.
... Månadens glossybox.
... Å massa mer saker som jag inte kommer på nu.

Tänk vad rik jag känner mig efter den här listan, på allt gott som kommit till mig. Tack livet.

Dags att utvärdera Argi+

... och hur den har fungerat för mig. 

För cirka en månad sen så började jag ta produkten som testperson åt Fru Martinsson. Produkten beskrivs såhär: 

Det är ett tillskott av näringsämnen som medverkar till att bevara ett normalt fungerande immunförsvar efter att du tränat. ARGI+ består av en idealisk sammansättning av viktiga näringsämnen, nämligen ett högt innehåll av aminosyran L-arginin, i kombination med extrakt av vindruvor, granatäpplen och nyttiga bär. Dessutom får du ditt dagliga behov av värdefulla vitaminer som C, D, K, B6, B12 och folsyra.

Jag kan inte säga hur den påverkat immunförsvaret då jag sällan är sjuk. Under månaden hade jag dock snuva en vecka och det är ju svårt att veta om det var lindrigare än det skulle varit. I början märkte jag ingen skillnad alls men de sista tio dagarna märkte jag en avsevärd skillnad framförallt relaterat till träningen. Jag har testat att ta produkten på kvällen, morgonen inför träning och efter träning. 

För mig var den mest effektiv att ta en halvtimme innan träning (ett tips jag fick av en annan bloggare). Det som jag märkte är att jag hade mer ork under själva träningen (oavsett om det var styrketräning, intensivt danspass eller boxningspass) och jag återhämtade mig mycket snabbare efter träning. Under passet kände jag ett mindre behov av att dricka än vanligt. Mitt vatten brukar alltid ta slut och nu upptäckte jag att ungefär hälften var kvar. Jag kände mig starkare, piggare och med mer kraft helt enkelt. Till er som undrar hur mycket jag tränar så tränar och dansar jag mellan 5 och 10 timmar per vecka. 

Jag tillhör inte dem som tycker att det ska vara nödvändigt med tillskott vid träning utan om man äter som man ska så tycker jag det ska räcka. Men min kropp reagerar på träning och mitt blodvärde påverkas (dvs blir lägre) av det har det visat sig så det var en av orsakerna till varför jag ville pröva produkten. Nu är det ett tag innan jag ska lämna blod, annars hade det varit kul att se om det verkar vara opåverkat. 

En annan orsak var att jag ville se om jag var piggare överlag och det har jag nog varit nu när jag tänker efter.  Nu när produkten är slut ska det bli intressant att se om jag märker nån skillnad i motsatt riktning.  Jag blev positivt överraskad kan jag därför verkligen påverka. Stort tack till Fru Martinsson för att jag fick chansen.

Sorgen är en bit av livet..

.. den visar att man lever säger föreläsaren på föreläsningen om att möta människor i sorg.

Det är utbildning via jobbet men det blir ju en livskunskap att ta med sig. Jag möter i mitt arbete många gånger personer med mycket sorg. Sorg som såväl handlar om förluster men även om förlorade drömmar och avsaknad av något.  För sorg handlar om så mycket mer än enbart förluster och ingen kan värdera vad du har rätt att sörja eller hur länge.

Det kan vara avsaknaden av en trygg barndom, att inte ha några vänner, att varit mobbad och inte fått tillhöra ett sammanhang. Eller sorg över att drömmen om utbildning, arbete, kärleken eller att få barn inte införlivades. Men vi talar inte så ofta om sorg, vet inte vad vi ska säga. Ibland kanske vi försöker släta över eller trösta den vi möter. Men ofta tror jag dock att det handlar om att våga lyssna och finnas där. Det är inte klokord man kanske behöver utan snarare medmänsklighet.

Jag tror på att fråga personen om vad den behöver. Vill du prata så finns jag här, men ibland kanske man inte vill prata just då. Man kanske vill göra nåt helt annat och det är också ok. Vem ska tala om för en annan människa hur den ska sörja? Men att sorgen behöver ta den tid den behöver och att vi inte kan undvika den utan behöver gå rakt genom den det tror jag på.

Hur gör jag själv då? Jag är nog faktiskt inte alltid så bra på att släppa in människor i min sorg. Jag gör det med några få men jag funderar mycket, promenerar nästan ännu mer och känner inåt. Umgås bara med personer jag känner mig trygg med (i den utsträckning jag kan påverka det) och signalerar när jag behöver prata och när jag faktiskt kanske bara vill göra eller prata om nåt annat.

Vi bär alla våra sorger i livsryggsäcken, men kanske lättar bördan om du väljer att göra det som just du behöver. Dela den med nån, skriv av dig, ta hand om dig själv. Hitta din väg genom sorgen helt enkelt.

Förenas i frågan...

.. istället för att käbbla om svaret uppmanar Klas Hallberg.

Klas är en av mina absoluta favoritföreläsare och inspiratörer, både för att han väcker nya tankar och bekräftar andra som jag redan tänkt. Igår hade jag turen att få lyssna på en av hans testföreställningar som han höll i inför sina föreläsningar i april. Jag vann biljetten och blev jublande glad när jag fick veta det.

Konsten att med underfundighet, klokhet, skratt, seriositet och hjärta få fram sitt budskap tilltalar mig. Det är därför jag tycker om att lyssna till Klas och för att han verkligen HAR ett budskap. I mitt block landade många tankar, än har alla inte landat i mig.

Att inspireras och utmanas tankemässigt är så viktigt för mig. Att påminnas om det jag tror på eller ta ställning för mina egna värderingar gör mina konturer tydligare. Det får mig att må bra. Föreläsningen och skrattet som bubblade i mig under stora delar fyllde mig med energi. Ibland fastnar vi verkligen i käbblandet om svaren trots att våra svar kan vara olika, att diskutera frågorna och lyssna på någon annans svar och tankar kan ju vara långt så mycket intressantare.

Några timmars föreläsning kommer att ge långt mycket mer energi och inspiration än jag kan beskriva här. Tack för det!

Ingen kan vara nere med en ballong...

.. som Nalle Puh säger.

Så när jag i min skog springer på två ballonger under gårdagen så sprider sig ett leende. De senaste dagarna har jag haft stunder av vemod och funderingar över en del sidor av mitt liv. För mig är det viktigt av dagar med reflektion och eftertanke. Även om jag är optimist så tror jag inte på att trycka undan känslor som tvivel, vemod och  funderingar kring livet. Man ska acceptera dem, vara i dem och lyssna på vad de har att säga. Men ibland fastnar man lite.

Idag kände jag att nu får analyserandet vara över (min analytiska förmåga har en tendens att ibland fastna i överanalyserande) så jag försökte hitta ballonger att ta mig upp med. Jag messade en vän och bad om ett peppmail (ingen människa är en ö anser jag) och fick det finaste av peppmail som hjälpte med perspektivskifte och hitta tillbaka till tilliten. Sen dansade jag i två omgångar, när tankarna trasslar in sig tror jag på att antingen göra nåt med händerna eller låta kroppen arbeta så tanken får vila ett tag.

När jag kryper till kojs så känner jag att mina ballonger lyft mig en bit. Det känns gott att somna på.

Ett fint möte..

.. när man minst anar och som inte hänt om jag inte börjat blogga.

När fredagsmolnen sänker sig över solen under eftermiddagen så möts vi upp i vimlet på centralen. Den där sökande blicken när man inte riktigt vet vem man söker och det bekräftande leendet när man hittar rätt. Fyra timmar senare när vi skiljs åt  så sker det med en varm kram efter härliga timmar och ett samtal som lyft stora saker och små detaljer.

Att träffa någon i verkliga livet som bara följt bloggen har jag numera gjort några gånger, med ett sånt möte så finns alltid hos mig funderingar innan. Bloggen visar ju bara en sida av mig, den blir ganska tillrättalagd och med fina ord, i vanliga livet så har jag andra facetter och skiftningar. Är en ganska bubblig och spontan karaktär som inte alltid tänker innan jag talar.

Men tänk ändå, när jag började blogga för lite mer än fyra år sedan hade jag inte en aning att jag skulle möta så många härliga människor via mitt bloggande och få ta del av så många livsöden och tankar. Livet är rikare än man anar och kärleken finns överallt, akta så du inte trampar på den i din promenad genom livet.

Ännu blommar rosen..

... under morgonens frost som väcker hösten till liv.

I grönskans kant växlar färgen till guld och rött när hösten börjar veckla ut sin vackra kappa. Favorithalsduken värmer mig och mina kinder njuter krispig luft i solskensglans.

Hösten målar mitt liv i färger och stämningar som jag tycker om. Jag fyller dagar och kvällar med det som fyller mig med energi, lugn, tacksamhet, eftertanke och lycka.

Mina fötter dansar, mina händer boxas, min rygg stretchas i yogan, min mun fylls med varm choklad och mina ögon njuter ordens lek när jag läser. Så oändligt tacksam för kroppens ork, styrka och hur den bär mig genom livets växlingar såväl tunga dagar som fjärilslätta gryningar.

Äppellycka fyller mina sinnen. Skymningen målar himlen och sänker sig sedan över trädens toppar och taknockar i min stad. Likt ballonger som stiger mot skyn lyfts jag upp av vetskapen om allt fint som finns hos mig.

Mitt liv har blivit så långt mycket härligare, rikare och meningsfullt än jag kunde ana när jag växte upp i den lilla byn och tittade upp mot stjärnorna och undrade var livet skulle ta mig. Det tog mig hit och här har jag det bra bland höstblom, lövgolv och vackra dagar.

Vad kan jag lära av den här personen?

Är en fråga som dyker upp hos mig under veckan.

I mötet med en annan människa så finns ofta mycket att lära. En av mina mindre bra sidor är att när jag blir glad, ivrig, inspirerad, engagerad så blir jag väldigt bubblig och avbryter. Jag lyssnar men det kan verka som om jag inte gör det. Om jag ställer mig frågan så skiftar jag fokus. Det finns så mycket att lära.

I korta möten, långa vänskaper, andras kunskap finns så mycket lärdomar. Även när man möter något mindre trevligt så finns åtminstone något att lära där, om du har blivit dåligt bemött eller behandlad uppenbart felaktigt så kan du lära dig hur du inte vill behandla andra eller hur du själv vill agera om det händer. Mina egna tankar, erfarenheter och kunskaper känner jag väl men den skatt det kan vara att ta del av andras gör mitt liv rikare. Jag glömmer det ibland, men den här frågan tänker jag bära med mig som påminnelse.

Finaste vänner..

.. som delar med sig av sina världar, kunskaper, tankar, värderingar och sin fina vänskap är veckans guldkorn.

Mina vänner är mina mest glittrande juveler i min skattkista. Även de dagar när de själva känner att de inte bidrar eller har det tufft i livet. De ger så mycket av sig själv, på så många vis. En av mina juveler ger mig en yogalektion efter att ha utbildat sig på andra sidan världen. Nu är hon i Sverige en månad och i hennes lånade lägenhet så får jag en magisk yogastund som min kropp mår så bra av.

En guldklimp ringer från Piteå och vandrar med mig i tanken vid Årstavikens när vi pratar livets guldkorn men även besvikelser.  Rosaglittrande K som ger mig ett armband med lavaringar från magiska island och en kasse äppellycka får även följa med hem.

I mitt arbete möter jag ibland de som inte har en enda vän. För vissa är det en av deras livs största önskningar.  De har ingen att ringa när något roligt händer eller en axel att luta sig mot när livet är svårt. Ingen som säger jag tror på dig de dagar man själv inte gör det eller ber en ta sig i kragen när man fegar där man inte borde. Det gör ont i hjärtat när jag hör att det inte finns i deras liv.

Många gripande livsberättelser har jag lyssnat på genom åren där människor mött livet på ett sätt jag inte önskar någon. Ändå sitter de där och vill hitta en väg i livet som blir deras. Deras styrka och mod upphör aldrig att förundra mig. Men jag önskar att alla får ha minst en vän vid sin sida. Men det vackra är att de flesta av dem finner de där vännerna, kanske inte under vårt arbete tillsammans men längre fram när vi kontaktar dem för uppföljning.

I min värld finns det en vän för alla, men man vet aldrig när man finner en. Vännen kanske inte är speciellt lik dig, kanske inte befinner sig i samma ålder eller har samma intressen men jag har insett att desto mer berikande kan vänskapen bli. Jag önskar alla deras alldeles egna vänskapsskatt där inte storleken på skatten avgör dess värde utan juvelernas egna skimrande facetter.

Under kastanjen..

.. heter cafeet där jag och en vän tar en födelsedagsfika på hennes dag.

Jag är på jakt efter ett stammiscafé då mitt gamla bytt ägare och jag inte hittar hem där längre. Kanske blir det här, dock en önskan om skönare stolar eller till och med fåtöljer.

Kastanjeglitter och solströssel klär Stockholm i höstens tid. Älskade höst. Du som sveper in mig i färg, varma halsdukar, sköna skor och kryddad choklad. Du som tar mig med på promenader och får mig att njuta långfikor med rosiga kinder. Romantiska hösten som så många möter med bävan. Jag möter den med öppet hjärta och ett stort leende.

Ett lyckopiller...

... i dess sundaste form kom i form av ett mail till mig.

Jag har nämligen vunnit biljetter till en provföreställning med min egen favoritföreläsare Klas Hallberg. Jag jublade när jag fick reda på det. Att fylla livet med något som fyller mig med glädje är mina sanna lyckopiller. Den här veckan har det varit i form av dans, vänner och nu blir det med lite filmkväll med katten vid min sida.

Livets lyckopiller består för min del mycket av tacksamhet, vilket ger mig glädje. En studie visar att de som tränat sig i tacksamhet bland annat blir mer alerta, entusiastiska, energiska, beslutsamma och upplevde mindre stress och avundsjuka. Så tacksamhetspiller kan bli till lyckopiller vilket jag tror leder till mer glädje, både för mig själv och andra.

Ibland kan jag inte ändra livet men jag kan ändra hur jag ser på livet. Om ni inte testat att föra tacksamhetsdagbok så kanske det är dags att testa att göra det under en period. Skriv ner saker du är tacksam över, se vad som händer. För mig har det förändrat mycket av min livsyn och känsla inför dagen som kommer eller som gått.

Ett lyckopiller förpackat på det vis du önskar kan skänka mycket glädje, energi och skratt eller kanske bara stillhet och frid . Det gäller bara att hitta det som känns rätt, du själv vet vad du behöver. Om du inte vet vilka lyckopiller som fungerar för dig, håll ögonen öppna och känn efter när det dyker upp. Det kanske inte kommer i den form du tror. Om du vet hur dina lyckopiller ser ut, se om du kan få mer av dem i ditt liv.

I mitt liv är det härliga stunder, vackra vänner och tacksamhetsögonblick kryddat med förundran och hänförelse. Ett stänk av inspiration och återhämtning i balans skapar en perfekt glasyr. Ibland kommer det till en när man minst anar och ibland efter noggrann planering.

Vardagslycka är...

... att dricka champagne med vänner man tycker om medan regnet slår mot rutan.
... att ha ett paraply som gör mig glad och som får andra att le och mig själv att gnola.
... att hitta ett litet paradis i form av en drömkåk när man minst anar.
... att hitta den finaste av rosor och unna sig själv dess prakt. Den har skänkt mig glädje i över en vecka nu.
... att doppa fötterna i en tjärns varma vatten en dag i augusti.
... att få en fin förfrågan om man inte ska leda danspass av en väldigt duktig ledare. Oavsett svaret behåller jag komplimangen i hjärtat.

Klokord där man minst anar...

... dyker under dagen upp på en godispåse.

Tänk om vi var styrkeletare, möjlighetsletare och medmänniskor så väl i mötet med oss själva som andra.
Tänk om vi valde att vara kärleksfulla, toleranta och medkännande i samma möte.

Någon bestämde sig för att även en godispåse kan bjuda på gott såväl till det yttre som till dess innehåll. Det gläder mig. Det gläder mig också att den kan inbjuda till diskussion såväl hos små som vuxenstora barn långt efter innehållet tagit slut.

Bevara mig från...

.. visdom som inte gråter,
filosofi som inte skrattar
och storhet som inte
böjer sig för barnet.

(Kahli Gibran)

Vilka vackra ord och så mycket klokskap. Jag tror på ödmjukhet och att fortsätta vara nyfiken.Hur många dörrar du öppnat, så kan du inte veta vad som finns bakom dem. Hur många människor du än mött innebär inte att du förstår allt om alla.

Så öppna din dörr, låt nya tankar komma in. Ta inte dig själv på för stort allvar och lär av barnet. Det finns ofta glädje i sorgen och ett stråk av sorg i glädjen. Lär av andra men lita på din egen vishet. Andas djupt och möt solens blick och regnets smekningar.

I kyrkstugans gångjärn finner jag kärleken.