Ibland behöver man klättra upp sitt klätterträd..

.. och ta en paus och fundera över nästa steg. Med kärlek kommer jag att sitta där och njuta livet.

Jag tänkte att jag skulle faktiskt ta en bloggpaus nu. Det är ett beslut som växt fram under den senaste tiden. Under de snart fem år som jag har skrivit här så har jag faktiskt inte pausat en enda gång. Det kan ha gått tid mellan inläggen men ett uttalat avbrott har jag inte känt att jag behöver. Men nu tänker jag ta det, kanske varar pausen bara några dagar eller så varar den längre än så.

Jag behöver en tankepaus för att fundera över i vilken riktning jag vill ta den här bloggen, vad mitt skrivande här ska handla om och för att hitta tillbaka till skrivlusten igen. Jag kommer fortsätta läsa era bloggar och om ni kommer in och kommenterar här så kommer jag att svara så kommunikationen finns kvar. För jag tycker om den här världen och de möten som sker här. Alla människors vackra, intressanta, utmanande tankar genom vilka man skymtar er skönhet och inre blomsterprakt, såväl hos ser bloggare som hos er som skriver hos mig. Tack till er alla för allt gott ni gör.

Beslutet om vad jag skriver och hur jag gör det vilar alltid i mig men för att finna inspirationen åter får ni gärna lämna er åsikt om vad ni vill läsa mer eller mindre om. Jag vill lämna er i ett regn av hjärtelycka och stjärnströssel. Vi tar inte farväl utan jag tänker att vi säger på återseende den dag skrivlusten spirar igen.

Med kärlek, mitt i livet.

Er Liv

Tack för att du är du..

.. står det på insidan av en liten tackbok fylld med vackra citat som dimper ner i min brevlåda och överraskar mig.

I brevet ligger även en hjärtesten upphittad på Siljans strand i närheten av där jag växt upp. Som en vän som inte är därifrån plockat upp för några år sedan och nu skickar till mig. Jag blir så glad.

Tack för att du är du. Det är något jag säger till mina vänner då och då och jag menar det verkligen. För de är ju så härliga, precis som de är. Med sina härliga sidor och sina mindre härliga sidor (ni vet, de där vi alla har för det är vad som gör oss mänskliga). Tack för att någon tycker att jag ska vara jag även när jag visat mina sårbarare lite skrövliga sidor.

Min hjärtesten hamnar i hallen bredvid mina hjärtformade stenar från Hawaii men handlingen och den fina boken fylld med klokord sparar jag framförallt i hjärtat. Så mycket gott det finns här i världen, så mycket generositet. Tack min vän, en hjärtesten i ordets land inklädd i tacksamhet. Det är en skatt för en hjärt- och ordletare mitt i livets äventyr.

När jag trycker på knappen boka..

.. så pirrar det till av förväntan inför det stundande äventyret.

I November så går resan till Hawaii för andra gången i mitt liv. HÄR hittar ni de gamla inläggen från den  förra resan. Det ska bli magiskt. Att upptäcka nya fantasiblommor, simma bland delfiner och njuta fascinerande landskap under solens takkrona i en annan del av världen.

Jag är den som reser med stor spontanitet och med upptäckarlusta i bagaget. I vardagen så följer dessa egenskaper mig längs med färden där jag följer livets karta på jakt mot nya upptäckter och gamla kända vägar. Jag ritar nya kartor över livet och trampar nya stigar för att hitta saker jag finner skönhet i, platser jag inte visste fanns och gläntor jag letat efter.

Jag är en vandrare i livets mitt som i mina promenader finner svaren. När November öppnar sin mörka kappa tänker jag vandra på vita, svarta och gröna stränder under palmers blad och till havets sång där delfiner leker för nöjes skull.

Vandrare, det finns inga stigar. 

Stigen föds i vandringen.

(Juan Manuel Serrat)

En karta för någon på den sanna skattjakten. 

Tänk vad många härliga lappar...

... som ligger i min årsburk konstaterar jag såhär i februaris mitt.

Det här är alltså den burk jag fyller med bra och härliga saker som kommer i min väg. Stunder, komplimanger, fina mail eller andra saker som händer som gör livet gott. Min vän K har dessutom gett mig extra fina lappar till de större glädjestunderna. Undra vad som kommer att stå på dem när jag tömmer den i årets slut?

Jag är lite förundrad över mängden lappar  med tanke på att året har inletts med en saknad efter något som inte blev vad vi hade tänkt att det skulle bli. Ett avsked för andra gången från någon som alltid kommer vara speciell för mig och jag för honom. Livets väv vävs vidare i nya färger och med andra mönster.

När jag tittar på min fina burk så inser jag att mängden lappar är resultatet av många års träning och arbete med mig själv. Frukter som skördas i livets träd. Att arbeta med tacksamhet och vara glädjeletare sker numera helt automatiskt och utan ansträngning för min del även när himlen är grå och regnet piskar mig i ansiktet. Forskning visar att de som är tacksamma också är lyckligare. Så om du vill hitta vägen till förhöjd lycka så kanta livet med tacksamhet.

Men lapparna handlar också om att jag numera vet vad jag mår bra av och vad jag mår mindre bra av. Jag väljer att införa det som jag behöver även om inramningen på livet inte kan förändras, jag målar bilden utifrån det jag kan och vet. För mig handlar det om att sänka krav på mig själv, umgås med människor jag tycker om, att låta kroppen få njuta dans och promenader och att vila när jag är trött men  även att unna mig saker som fyller mig med energi. Jag lutar mig mot värderingar, livsinsikter och det jag verkligen tror på.

Vägen hit har ibland varit knölig. Att arbeta med sig själv kan ge träningsvärk och kännas motigt. Men det var det värt tänker jag när jag skriver ännu en lapp och lägger i min burk.

Jag skrattar mig hes..

... på improvisationsteater.

Till alla er som inte hört mig skratta kan jag berätta att det inte är av det diskreta slaget utan ett gapskratt som ekar. Jag älskar att skratta, det sägs att när du skrattar så dansar din själ. Min själ dansade nog en dans av det vildaste, svettigaste och härligaste slaget och jag kliver ut efter föreställningen med stjärnströssel i hela bröstet.

I den mån jag kan fyller jag livets kulisser med det som gör mig glad, får mig att må bra och hitta balans. Ibland är det vila och eftertanke jag behöver, ibland explosiv dans, skratt så tårarna rinner eller total närvaro i en stadspromenad där staden tar andan ur mig. På scenen försiggår föreställningen som jag regisserat men där vad som helst kan hända.

I dagens akt så finner jag pippihusdrömmar, Hawaiiplanering, ettårskalas för finaste stjärnprinsessan och sen skrattet. Morgondagens akt vet jag inget om mer än att film och dans ingår i manuskriptet. Utöver det kan vadsomhelst hända.

Med kärlek..

... önskar jag er en alla hjärtans dag fylld med fina stunder och tankar på dem som fyller ert liv med kärlek.

Detta collage av hjärtan är ett axplock av hjärtan som vänner och familj gjort eller köpt till mig. De sitter på en stor tavla i mitt hem som gör att jag bär med mig deras kärlek i vardagen oavsett om de är nära eller långt bort.

Som singel känner jag att dagen på sitt sätt också sätter ensamheten på kartan. För oss som inte har någon att dela livet och dagen med. Samtidigt vet jag att de år jag levt i relationer har sällan den här dagen känts speciell. Man lever ju med kärleken varje dag. Men av denna orsak så väljer jag att se detta som en medmänsklig kärleksdag. Vissa år har jag därför skickat ut kort eller presenter till min familj och vänner. De som bor i mitt hjärta alla årets dagar. För egentligen är ju alla dagar kärlekens dag om vi väljer kärlek.

I måndags överraskades jag av en kärleksfull handling från någon jag aldrig mött, en bloggsyster som väljer att skicka ett kort fyllt med kärleken som gjorde en grå måndag till något magiskt och förunderligt. Då jag inte vet om hon vill att jag berättar vem hon är så länkar jag inte till henne. Men den handlingen hamnade definitivt i min årsburk för den lyste upp hela min dag.

Tack till alla er som finns i mitt glädjefyllda liv och följer med mig på färden även de dagar när himlen är grå. Tack till alla bloggare som med ord och bild förändrar och delar världen. Tack alla ni som läser men aldrig kommenterar. Tack för att just du finns.

Under svarta kappor, stora halsdukar och..

.. neddragna mössor döljer sig vardagsprinsessor och vardagsprinsar. Där finns även trollkarlar med magiska krafter och kloka häxor som kan koka soppa på en spik. Allt från de som sätter guldkant på vardagen till sig själva eller för någon annan. Som styr sina kungariken i sina familjer eller gör världen lite mer magisk i kungariket livet.

Under snöflingors glittertäcke gömmer sig frön som väntar på att få spira till våren. I människors hjärtan finns frön av drömmar som spirar om vi vattnar dem och vågar vandra i dess riktning. Man vet aldrig när man möter en prinsessa, vardagsmagiker eller lyckohäxa men om man håller ögonen öppna finns de överallt, med lekfullhet i blick och en bestämdhet att leva sitt liv på sitt vis.

Våga öppna upp för ett oväntat möte, så mycket spännande kan ske då. På den sista tiden har jag träffat  olika främlingar där det resulterat i en spontanfika efter att jag fått en väska jag beställt, ett intressant samtal kring livets dansvirvlar och att jag ska gå på en danskurs en av kvällarna nästa vecka. Vissa dagar är jag öppnare än andra för att möta blickar och leenden men det är ofta då nåt magiskt kan hända och för en stund får du ta del av någon annans kungarike.

Den härligaste av drottningar

.. nämligen Queen of Kammebornia har gett mig en utmärkelse som hon motiverar såhär: för att du inspirerar med ditt sätt att finna magin i vardagen, att hänföras och förundras av livets storhet.

Denna drottning som regerar i ett land fyllt med kärlek, vackra ting och där kreativitet smyckas med kloka tankar och modiga vägar. Jag blev så oerhört tacksam för denna fina utmärkelse och tar emot den med öppet hjärta och antar utmaningen att berätta 8 saker om mig själv innan jag skickar den vidare.

Det här är mina åtta mosaikbitar av mig som ger en skev men kanske mångfacetterad bild:

1. Jag älskar att ta mig en pyamasdag då och då. Då jag inte lämnar lägenheten utan stannar inne en hel dag i pyamasen och bara gör det som faller mig in som att ta en tupplur mitt på dan eller läser i timmar. Om det varit riktigt mycket så tar jag en hel helg. I mitt annars ganska intensiva liv där jag älskar intryck så blir det en skön kontrast.

2. Jag tycker att det godaste att dricka till chips, popcorn och ostbågar är MJÖLK vilket andra brukar rynka på näsan åt men samtidigt medger att de inte provat. De enda som håller med mig är min yngsta lillebror (möjligtvis indoktrinerad av mig) och en barndomskompis som faktiskt arbetat som kock på de finaste restaurangerna här i stora staden.. så jag brukar försöka intala mig att det är min förfinade smak som ligger bakom kärleken till denna udda kombination eftersom han gillar det.

3. Jag kan inte dyka. Det är sant. Jag försökte ett tag att lära mig i mellanstadiet och sen blev jag för gammal. Så när jag ska bada blir det inte med nån grace utan med ett stort plask eller genom att glida ner i vattnet. Men jag kan simma med delfiner i deras vikar när livet bjuder in mig. 

4. Ibland ser jag vissa sekvenser ur mitt liv eller andras som en tecknad serie och därför önskar jag att jag kunde teckna det jag ser  men jag är bättre att teckna i ord än att teckna. Ibland händer så konstiga saker mig så att det känns som om jag egentligen är en seriefigur som hamnat i fel värld och nånstans går det omkring en alldeles vanlig människa i seriefigursvärlden och undrar hur hon hamnade där.

5. Jag har en lekande liten flicka kvar i min vuxna kropp. Jag kan inte gå förbi en tecknad hage utan att hoppa i den, jag tycker att det är kul att åka gunglinbana bakom mitt hus och jag älskar att klättra i träd och ibland måste man ju bara lägga sig ner och göra en snöängel för att det är så roligt.

6. Jag är ingen huslig person men önskar ibland att jag var det. Jag är inte speciellt bra på att inreda, laga mat, se till att det alltid är ordning och reda eller laga saker som går sönder men jag kan däremot verkligen uppskatta god mat, vackra miljöer, människors händighet och sätt att ha en bra struktur hemma.

7. Jag är höger- och vänsterblind. Jag måste alltid igenom en tankeprocess för att räkna ut vilken sida någon menar genom att tänka vilken hand jag skriver med. De flesta andra verkar ha det automatiserat vilket jag alltid förundras över.

8. Jag har slutat använda kalender privat för jag minns datumen i huvudet har jag upptäckt även om de ligger månader bort. Det är som om jag kan lägga in dem och sen finns de där bildligt, allt från konserter, fikor, bokcirklar och andra saker. Men jag är dålig på födelsedagar, förmodligen för att jag inte lägger in dem mentalt i början av året.

Det finns så många vackra bloggar i vida bloggvärlden men de fem bloggare som jag vill stjärnströssla denna utmärkelse över när snöstjärnor faller över Svedmyraskogen blir följande.

Livsnjutaren- för hans förmåga att njuta livet till vardag och fest. För att han skriver vackert och klär bloggen i bilder som öppnar mitt hjärta.

Moi - En konstnär som fångar ögonblicket i bild och ord. Som öppnar mina världar för poesi, både den hon skriver och den hon finner åt mig.

Rainha - Som med sin nyfikenhet på livet och andligheten reflekterar över stort och smått. Från stora frågor till vardagsglimtar.

Lyckliga praliner - som gläntar på dörren till sitt vackra sovrum, sina innersta tankar och glödlampors skönhet.

Till dig! Du som läser och som inte är nämnd. För att du gör den här världen vackrare, klokare och att du är du med dina unika talanger. Om du har en blogg så ta emot utmärkelsen och skriv 8 saker om dig själv om du vill. Om du inte har en och vill dela så är du alltid välkommen att skriva det i en kommentar.

Ingen ska behöva komma till världen och kläs in i tidningspapper..

.. tyckte min vän Karolina och startade därför projektet Sticka till små.

Ett projekt helt utan mellanhänder och där de stickade plaggen går direkt till de som behöver det som mest. En medmänsklig gärning från en del av världen till en annan. Om man inte kan sticka så kan man sprida kunskap om projektet, skänka pengar till tygblöjor (som köps på plats), porto eller något annat som bidrar till livet.

Pedagogiska mamman och hennes vän är med. Jag får därför en skatt med mig att överlämna till projektet, en skatt stickad med en känsla av kärlek och medmänsklighet. I min värld är det små och stora handlingar av vänlighet, mod och kärlek som förändrar världen.

Att få inleda sitt liv iklädd i medmänsklig omtanke istället för gårdagens trycksvärta gör skillnad i någons liv. Jag brukar säga att om du förändrar en enda människas liv på ett positivt sätt så har du bidragit till en bättre värld. Det tror jag på.

Idag finns det magiska i de små små stunderna..

... som en kraftfull fråga! Ett sms, en god latte macchiato, att du har 2 barnbarn som undrar iaf det ena hur du hittade delfinerna!!! En magisk fredag döljer sig som iskristaller som gnistrar i sol ljuset , så koppla på framgångs vingarna och möt livet leende!

Det här mailet dimper in i min inkorg tidigt på fredagsmorgonen. Min vän K som peppar, påminner och delar många av mina tankar om livet.  Denna magiska fredag bjöd på 3 spännande coachingsessioner, en spontanfika hos Orkanlia när jag skulle kolla på kjoltyg, en utmaning som gjorde att jag tillsammans med två andra dansälskare klev fram och dansade inför alla deltagare på danspasset efter förfrågan från ledaren och ett intressant spontanmöte med en kvinna som hade mycket klokheter från livet att bjuda på.

Men visst har vännen rätt, för det är i ögonblicket och hänförelsen av vardagsmagin det händer stora saker. För ett tag sedan så hamnade jag och en vän i ett samtal om konsten att hänföras över små saker. Jag kan förundras, förälskas och hänföras av små och stora saker som bara fångar hela mig och det har jag sett som en gåva. Men konsten att hänföras ger utöver stundens närvarande lycka också en biologisk lyckoboost som förändrar hjärnan. 

I hänförelsen, tacksamheten och glädjens tecken så vandrar jag i livet på isiga vägar men med blicken mot stjärnhimlen. Ser du stjärnan i det blå? Allt du önskar kan du få.