Jag önskar jag kunde avsluta året med en snöängel...

... men gräsmattorna lyser gröna i Stockholmstrakt.

När det är nyfallen snö kan jag liksom inte låta bli att göra en ängel bland unika stjärnflingor. Jag får hoppas 2014 bjuder snöänglar och stjärnors förundran.  Det känns skönt att öppna upp ett nytt år efter ett vackert men intensivt 2013. Gott nytt år önskar jag er alla. 

I läsningen av en bok...

... så finner någon annans tankar plats i mitt inre.

Det mår jag bra av. I läsning vilar ofta inspirationskällor att dricka ur. Att finna något nytt eller något som är i samklang med mig eller som får mig att ruckas lite ur mina vanliga tankemönster. Likadant är det i bloggvärlden. Det är därför jag läser bloggar, för att berikas, lära mig saker, lyssna till en annans röst och möta någon på en annan plats och ibland nivå än i det vardagliga livet.

En morgon i juletid när jag stiger upp berättar pedagogiska mamman att hon fnissat och reflekterat när hon började läsa Klas Hallbergs bok" Hedra mysteriet" som jag lämnat liggande framme. Mindfullness på värmländska, helt underbart. Läsvärd om ni frågar mig, tror att det är bra att fundera kring hur samspelet sker mellan den inre indianen och projektledaren.

Min bror kommer med en inspirerande bok som heter "Stjäl som en konstnär" av Austin Kleon. Den handlar om kreativitet, komma igång, våga och bara gå rakt in i processen. Båda ovanstående böcker är perfekta presentböcker i min värld. Stjäl som en konstnär ska jag köpa som present till mig själv. Min musikaliske lillebror och jag möts i vissa böcker där vi delar tankar.

Pedagogiska mamman berättar att hon har vänner som läser min blogg. Detsamma har en annan väns mamma berättat. Det händer ibland också att vänner eller bekanta kommenterar något jag skrivit varav vilka jag inte hade en aning om att de läste min blogg. Så jag gläds åt de osynliga läsarna som finner något i mina reflektioner. Tack till er och tack även till er som gör er synliga.

Om ni vill att jag skriver mer om något visst ämne så kommentera gärna, jag har lite skrivtorka och det är roligt att skriva utifrån någon annans ord ibland. För ibland fastnar man i sina egna tankegångar och vad man tycker. Det känns som om jag upprepar mig i mitt skrivande.  Men egentligen är det i samspelet och i frågorna som det finns mer energi känner jag. Som Klas Hallberg uttrycker det:

Låt oss förenas i frågorna-snarare än att bråka om svaren.

Innan jag åker..

... så näckar jag vackre herr gran och tackar för mysiga stunder. Man ska göra saker för sin skull.Min vardagslycka i December består av grandoft och det mysiga med att ha en egen julgran. Så enkelt och så värdefullt samtidigt. Varför vänta på att njuta imorgon när man kan göra det idag om så bara för min egen skull.

När dan före dan har grytt så klär min systerdotter vår gran hemma i Dalarna. Precis som vi brukar göra. Att omge sig stora delar av familjen som är utspridd över hela Sverige är så mycket värt när man inte har dem i sin vardag. Jag visar systerdottern var Pippihuset ligger och berättar för henne att jag egentligen är en Pippi. Vilket hon förkunnar i matvaruaffären till vänner till familjen. Jag bara ler. Är gärna en Pippi så klart, om så bara i tanken.

Jag önskar er alla en God Jul och hoppas att ni firar den på det vis ni själva önskar oavsett om det är med bruna bönor, hyrfilm, i ensamhet eller tillsammans med några ni älskar. Ni är alla skimrande stjärnor på er egen unika himmel och med er egen unika strålglans. Minns det när kvällen skymmer.

Självmedkänsla..

... det vill säga medkänsla med sig själv. Self compassion på engelska men på svenska blir det självmedkänsla.

Ett ord som kommer i min väg flera gånger de senaste veckorna och som jag tycker är viktigt. Det är ett begrepp man arbetar mer och mer med.  Ibland ger jag i mitt arbete som coach en hemläxa att tilltala och behandla sig själv som en riktigt god vän. Det är en spegling av självmedkänsla. Istället för att försöka tänka positivt, annorlunda eller inte hitta nåt svar så vet man oftast vad en fin vän sagt eller vad man själv sagt till dem.

Medkänslan med oss själva glöms ofta bort i alla borden, måste och tankar om vad andra ska tycka och tänka om det man gjort eller det man gör. Många behandlar sig själva på ett sätt de inte skulle göra med andra medmänniskor. Om vi byter perspektiv tror jag vi kan ändra om det. Var varsam med dig själv, du förtjänar även det som du ger andra.

Det är grön barmark när jag anländer till Leksand..

.. så den vita julen finns fortfarande på önskelistan.

När jag skriver på facebook att jag är på väg hem så kommenterar min gudmor att hon sprang på min morfar igår. Då känns det i hjärtat lite. Vad jag önskar att jag kunde springa på honom och mormor sådär eller att vi åtminstone bodde närmre. Den här julen är de kvar i Gällivare medan större delen av familjen samlas i Dalarnas famn.

Ett varmt välkomnande av mammas man som följs av hunden Ronjas glädjeskutt. Jag landar med en kopp the i pedagogiska mammans kök. Där har muminfamiljen med sitt fina hus flyttat in för att fira jul med oss.

I skenet från herr gran..

... klappar jag katt, lyssnar på julmusik och slår in klappar i prickiga papper.

Det regnar ute men inne är det varmt och ombonat. I min gran hänger allt från traditionellt julpynt, Ylva Skarps poesiträdslappar, min mammas tovade väsen och sen mina glittriga hjärtan som vännen gjorde som adventskalender ett år. Tolv stycken hjärtan med påhängda lappar med egenskaper hos mig hon gillar. En gran klädd i kärlek med kärlek till julen, orden, familjen och vänskapen.

På en av lapparna står det: Vem vill du vara? Jag tror att många ibland känner att de vill vara vackrare, yngre, bättre, smalare eller någon annan som lever ett annat liv. Istället för att se vad det är vi har, många gånger tror jag man kanske vill förstärka sidor man har eller plocka fram nya. Jag vill vara någon som gör så gott jag kan att leva enligt mina värderingar och det jag tror på. Ibland är jag precis den jag vill vara och ibland är det svårare. Men jag tror på att låta den där frågan få virvla lite ibland, inte för att få oss att känna att vi borde vara något annat eller måste förändra oss men för att påminna oss om det vi verkligen tror på och det som är viktigt.

Underbarling...

... läser jag att någon skrivit i en kommentar till en vän.

Underbarling. Vilket underbart ord, en darling som är underbar. Det snor jag direkt utan tveksamhet. Alla dessa ordlekar som fångar mig. Alla dessa underbarlingar som finns i mitt liv och som gör mig rik. Inte i pengar men i livsvärdet. Jag önskar alla en riktigt god vän att lita på, det är den största av gåvor i juletid. Någon som valt att vara i ens liv för att de vill och som jag väljer att dela smått och stort med för att jag vill. Det är större än alla jordens julklappar.

Jag möter så många ensamma och det är något som går rakt in i hjärtat. Deras högsta önskan är ibland att finna en vän att dela sina tankar och lediga stunder med. Så i juletid om jag fick önska något så är det att 2014 blir ett år där de som behöver riktigt fina vänner finner just det. Det glädjer mig att det finns fina människor som ägnar så mycket kärlek, tid och omsorg att göra en bättre jul med sin medmänsklighet för de som är ensamma, utan pengar och utan hopp. Som alla de som anordnar alternativa jular eller gör andra goda saker i juletid. Tidningen metro uppmärksammar varje dag fram till jul olika julhjältar. Det tror jag på.  För det är medmänsklighet och inte motmänsklighet som stärker ett samhälle.

Ge från hjärtat om så bara med ett leende eller
ett snällt ord. Omtanke kan värma mer än
den varmaste halsduk. 

Ibland behöver man tid att landa..

.. i varandet och farandet.

Efter en lång resa med sinnesintryck, perspektiv och nya upplevelser så tar det ett tag för mig att landa. Likt en snöflinga som faller sakta från skyn och sedan lägger sig tillrätta för att blicka upp och spegla sig i stjärnorna. Det har tagit tid att vända dygnet rätt och fånga resan i ord när folk frågar. 

Det är mysigt att komma hem när December strax därefter gryr och vi tänder stjärnor och kokar glögg. Själv har jag fina vänner som kör hem min adventsgran. Finaste herr Gran som sörplar vatten och sprider ljus som väcker julefrid. Jag köper julkalender från Body Shop till mig själv och har lucköppning varje morgon. 

Jag landar i vardagsväven kantad av Decemberglans men med ett semesterlugn och nya insikter som kommit till mig. Jag känner att jag är på rätt väg i livet även när jag prövar nya stigar.

Nu längtar jag knarrande snö att göra änglar i. Snöstjärnor som faller över staden och gör den ljus i vintermörkret. Jag längtar även efter att öppna nya luckor i livets kalender och bjuda äventyr in. Men jag vill leva här och nu och tills snö och roliga äventyr dyker upp så dansar jag vidare i livet och möter det som möter mig.