fredag 4 juli 2008

Möten på livsresan.


Igår vaknade jag hemma hos min vän och hans fru efter att ha sovit över hos dem i deras mysiga hus i Segersjö (Tumba). Jag startade dagen med att kliva ut i solen med en kopp thé i handen och hade ett samtal med min vän om allt och inget innan jag testade att klättra i ett av deras träd. Att vi blev vänner kan ses som en slump. Han lade märke till mig på pendeln då jag läste en bok som han läst. Året var 2000 och jag var nyinflyttad till Ösmo och kände ingen men pendelsträckan är lång och på så vis gjord för samtal för att korta restiden. Våra första samtal handlade om böcker och läsning. Sen flyttade jag men en vänskap växte fram genom åren och vi fortsatte att ses även om det ofta varit väldigt sporadiskt. Vår vänskap tog mig bland annat till hans bröllop på Cypern då han gifte sig med sin helt fantastiska fru som också blivit min vän. Detta möte har lett till att vi sitter på hans kommande altan och pratar om livet. Det trodde nog varken han eller jag den där dagen på ett rangligt pendeltåg som skakade fram i sin färd mot centrala Stockholm.

Jag har tänkt en del på möten under den senaste veckan och vilken betydelse de har i livet. Det är inte alltid vid mötet i sig själv man inser det utan det kan ta år att inse det och ibland så känner man det direkt. Jag gillar filmen Slidin' doors som illustrerar hur ett möte kan ha effekt på livet beroende på om man hinner med tunnelbanan eller inte... både en skrämmande men även spännande tanke tycker jag. Men enligt mig så har vissa möten i mitt liv varit av sån oerhörd betydelse.

En anledning till att jag började fundera över möten är att jag haft en japansk vän till min mamma på besök under veckan. Att han ens sitter i mitt kök beror på att han för över 35 år sedan träffade min mammas bästa vän när han reste i norra Sverige och hon sa att han kunde bo hos min mamma när han besökte Gällivare. Önskar att jag kunde sett min mamma och min mormors min då en helt okänd japan plingar på dörren i Gällivare någon gång i början av 70-talet! Han blev sedan vän med hela min mammas kompiskrets och har varit till Sverige på besök flera gånger. Jag hade dock inte träffat honom sen jag var i tolvårsåldern men det var en självklarhet att han skulle få komma på besök då han passerade Stockholm. Ett intressant möte där vi förundrats över olikheter och likheter i våra kulturer men vi har även fått ta del av varandras syn på livet. Han har dessutom bjudit mina vänner på japansk mat vilket har varit väldigt uppskattat (speciellt eftersom jag inte är så förtjust i att laga mat och mina vänner därför inte är så bortskämda med middagar hos mig av denna enkla anledning).

Jag tänker även på alla de möten i klasser, arbetsplatser och på kurser som lett till vänner som man tar med sig vidare i livet efter att man avslutat sin utbildning eller anställningar. I bloggvärlden så är ett sådant exempel min vän Carroline som skriver om hur det är få vardagspusslet att gå ihop men även hur det är att leva med sonen Calle som har fått en extra kärlekskromosom.

Men jag tänker även på de möten som skett under mina resor och som gjort att jag besökt nyfunna vänner i Holland, Tyskland, New York och på den lilla karibiska ön Curacao. Det var inte vad den lilla blyga, osäkra tjejen med dåligt självförtroende i 20-årsåldern trodde om sin framtid då hon packade sin vinröda Haglöfsryggsäck i Januari 1994 för att åka utanför Norden för första gången.. men möten kan förändra så mycket.

Igår hade jag ytterligare ett sådant möte som jag bär med mig. På väg hem från min vän så stoppas jag på Söder av en Rädda Barnen medarbetare som vill informera mig om trafficking och sexuella övergrepp mot barn. Plötsligt befinner vi oss i en intressant diskussion om lagstiftning, levnadsvillkor, utbildning, arbete och framtid. Efter att jag gått med på att stödja projektet (något som jag redan funderat på tidigare) så berättar han något personligt. Att han själv vid 13 års ålder räddades från Afghanistan tillsammans med sin övriga familj av just Rädda Barnen och att det är därför han arbetar där eftersom han vet av egen erfarenhet att de gör en skillnad. Det ger en perspektiv på min skyddade uppväxt men även att han verkligen gjort allt för att ta den här chansen då han nu läser till jurist. Det här mötet kanske varade 15 minuter men jag tror att delar av diskussionen kommer jag att bära med mig trots att det är troligt att vi kanske aldrig mer ses.

Man kan ju inte skriva om möten utan att beröra den nya mötesplatsen nätet. Här träffade jag min nuvarande kärlek (det gäller att vara öppen) men jag har även via bloggarnas värld fått fantastisk inblick i hur vindens melodi låter, vad maria tycker är värt att skriva en betraktelse om och hur malve har det mitt i livet. Tack för det! För det är ju genom varandra man lär och genom möten och nya erfarenheter man växer och utvecklas.

Så var öppen när du möter någon som verkar intressant,likasinnad, trevlig, snäll, rolig, spännande eller annorlunda. Du vet aldrig vart det kan leda.

17 kommentarer:

  1. Hej! Surfade förbi och läste lite - vill bara lämna ett avtryck.

    Mvh Jenny

    SvaraRadera
  2. Men hej Liv! Gud vilken överraskning! Här fanns det massor av läsa, vilken fin sida du har! Ska lusläsa imorgon..vi ska se en film nu-men jätteroligt att höra ifrån dig, lägger till dig bland favvisar så återkommer jag!

    Stor kram Linda

    SvaraRadera
  3. Visst är det så att alla möten i livet berikar oss. Ibland ser vi det inte själva men varje möte lämnar små frön hos oss. En del frön växer till sig och blommar ut medan andra förblir frön.

    SvaraRadera
  4. Jag brukar bli så fascinerad av människor som har så lätt att knyta kontakter, som du.

    Men så inser jag att det finns ju egentligen ingenting som hindrar mej, mer än jag själv. Jag har alltid varit för rädd att lämna min trygga lilla cirkel. Och inte förrän nu tänkt på att det varit just rädsla som styrt. Tur att jag har resten av livet på mej :)

    SvaraRadera
  5. jag trodde val att det var bobo!! hur ar det med honom? vad gjorde han i sverige? har du hort hela fantastiska historien om honom & karlek? jag vet inte hela men det ar haftigt. hvar tvungen att avbryta min lasning for att skriva nu, ska lasa klart resten av inlagget nu..

    SvaraRadera
  6. Lilla huset på prärien: Välkommen hit och tack för att du lämnade en rad!

    Linda:Tack! Roligt att mötas i bloggvärlden efter alla dessa år. Jag är så imponerad av din blogg och att du är så duktig på heminredning. Men som sagt, hoppas vi ses på en klassfest inom inte alltför lång tid

    Maria: Vad fint skrivet, du uttrycker precis det jag vill säga.

    Malve: Jag har tränat och övat och jag är också blyg i många situationer även om det kanske inte märks.. men som sagt det är inte försent att möta sina rädslor och om du gör det så är du supermodig.

    Ylva: Klart att det är Bobo! Det är bra med honom.. han har gått i pension och vilar upp sig. Han vill vara en längre period i Sverige och ska vara här i åtminstone tre månader så även du kanske träffar honom. Nej, jag har inte hört historien om kärleken och den vill jag höra!! Om du inte vill skriva den på bloggkommentar så kan du väl maila mig. Jag tycker om historier om kärlek..

    SvaraRadera
  7. du kan ju susa genom livet på en rosa vespa lilla du i stora världen, främlingar är vänner man inte redan känner kram K

    SvaraRadera
  8. Åh så fint,,, vad många möten, och vilka spännande sådana :-)
    Ja, visst är det så att man stiftar bekantskaper genom livet - en del för en stund och andra för evigt :-)
    Kul är det att möta nya människor.

    Kram på dig.

    SvaraRadera
  9. K: Jag tror nog att det är du som gör livsfärden på en råsa vespa :) Jag har en bild på vilket fordon som jag färdas i och det kanske kommer i ett senare blogginlägg vem vet?

    Vindens melodi: Möten förgyller livet helt enkelt, stora som små!

    SvaraRadera
  10. Hej Liv!
    Värst vad alla har koll på bloggvärlden, själv är jag helt blank. Såg din kommentar på Lindas blogg, kul att se vart folk finns i världen. Själv bor jag i Norge sen 14 år! Helt otroligt. Ser att du nämnt klassfest ett par gånger till Linda, det hade varit superkul. Var oxå inn på Ankans blogg, jag tror snart jag måste start något själv, men fattar inte hur ni har tid. Har som du kanske förstår fortfarande kontakt med Linda och Madde, hon är visst oxå på facebook. Har inte hittat dit än heller. Men nu kallar sängen.

    Mvh Annelie
    anneliel@online.no

    SvaraRadera
  11. Anneli: Det var verkligen en överraskning! Vad kul att du hittade hit. Jag vet inte heller hur jag hamnade i bloggvärlden, det är helt nytt för mig.. Klassfest vore superkul! Det är så många man inte sett på så många år.

    SvaraRadera
  12. Hallå gien Liv, nu har jag hunnit läsa igenom mer noggrannt...intressant det du skriver om livets möten...

    Ska absolut kika in till A...

    Roligt som sagt, att fått kontakt med dig här...jag träffade oxå min nuvarande sambo gnm internet..ska jag nog skriva om nästa gng kanske?

    Kram på dig//Linda

    SvaraRadera
  13. glömde...har inte varit in på facebook...kanske ska ta mig för det...såg Annelie skrivit-kul! Detta blir en liten mini-klass-träff då!!!

    Kram igen!

    SvaraRadera
  14. Här kommer min mailadress:
    sommar_o_solsken@hotmail.com

    Så ses/hörs vi!

    Kram Linda

    SvaraRadera
  15. Ja så sant. Alla möten är fantastiska på sitt eget vis. Men det finns alltid lärdomar.

    SvaraRadera
  16. Ja så sant. Alla möten är fantastiska på sitt eget vis. Men det finns alltid lärdomar.

    SvaraRadera
  17. jag mailar när jag får inspiration igen, är rätt trött nu. annars tar jag det nästa gång vi ses! :D

    har fortfarande inte läst klart inlägget helt, jag har nåt att se fram emot ikväll. :)

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen