torsdag 4 september 2008

Reseminne (Don Det, Laos, 2002)

De varma vindarna smeker min hud. Hängmattan gungar stilla och jag blickar ut över Mekongflodens orangea vatten som färgats av jordbädden den vilar i. En liten grön ö sticker upp mitt i floden och efter att ha tillbringat minst en stund varje dag i min hängmatta så känner jag igen varje träd. De vajar vilsamt i vinden och jag vaggar vilsamt i hängmattan och tar ytterligare en klunk ur flaskan med läsk. Den kostar lika mycket som jag betalar per natt för min bungalow, det vill säga 1 dollar.

En fjäril i storlek med en sparv svävar förbi och jag följer den med blicken och minns hur jag såg den ovanliga floddelfinen leka i vattnet. Den var synlig bara några sekunder men för mig var det en hel evighet eftersom en dröm gick i uppfyllelse. Drömmen väcktes när jag började planera resan i Sverige och läst om denna ovanliga delfin. Nu var jag där. I min dröm. I södra Laos på gränsen till Kambodia fann jag lugnet och hittade hem genom att åka bort. Jag kände mig lycklig och återvänder ofta i tanken. Till en liten ö där det varken fanns rinnande vatten, el eller telefon men där månen och stjärnorna lyser upp himlen om natten.

En ö där jag väcktes i gryningen av glad Lao-pop på hög musik, galande tuppar och motorerna som förde fiskarna mot nya fångster. Där flodbufflar spärrade gångvägen så att man fick gå runt dem. Där alla har en hängmatta på sin veranda för det är viktigt. God mat som tillagas av mödrar och döttrar i de familjer som byggt och hyrt ut bungalowerna. En dag köper jag hemmagjord rökelse som de själva gjort och använder i sina tempel. De är förvånade över att jag vill ha den. De tycker de gör en bra affär på de få kronor de får, jag tycker att jag gör en bra affär som kan ta med mig Don Det hem till Sverige och mitt hem. Det är flera år sedan jag var där men i tanken är jag där ofta. Jag blir lycklig av det.

18 kommentarer:

  1. jag hoppas att boken är bra, det ska bli spännande för det var länge sedan jag läste en bok på engelska för nöjes skull...

    "Hur man gör ett amerikanskt lapptäcke" heter filmen, kom jag på efter mycket om och men...
    bygger på en bok typ... konsten att sy ihop ett liv!?
    ska nog kolla upp det men ja jag vet inte...

    kram

    SvaraRadera
  2. Åh vilken vacker beskrivning. När jag läser dina ord så får jag en inre bild av allt. Jag älskar ditt sätt att skriva.
    Det låter verkligen helt underbart och harmoniskt.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Att komma in till dig och ta del av det du skriver är ofta en skön känsla. Nu fick jag en skön känsla i magen och fick liksom du i drömmen, en massa bilder framför mig.

    Skulle du vilja gästblogga hos mig? Jag skulle gärna vilja få något av dina inlägg publicerade på min blogg.

    SvaraRadera
  4. Dit skulle jag också vilja åka..:) härlig beskrivning!
    Kram och ha en underbar dag!

    SvaraRadera
  5. Jenny: Jag har den på svenska men har inte börjat läsa ännu men den står näst på tur.

    Chissra: Tack! Det var underbart och harmoniskt, jag blir det när jag återvänder i tanken.

    Peter: Tack snälla! Jag vill väldigt gärna gästblogga hos dig men jag har aldrig gjort det så jag vet inte hur det går till. Blir jätteglad över att du kan tänka dig det!

    Di: Laos välkomnade verkligen mig. Undra hur det är idag. Det har ju ändå gått några år.

    SvaraRadera
  6. Åh vilken härlig beskrivning.
    Det är precis vad man behöver höra en grådaskig dag som denna.
    Ha en skön helg vännen!
    Kram

    SvaraRadera
  7. Ibland behöver man verkligen fara iväg och hitta lugnet för att sedan kunna ta det med hem. Härligt minne och med min liviliga fantasi ser jag bilderna framför mig medan jag läser texten.

    SvaraRadera
  8. Det låter helt underbart:)

    SvaraRadera
  9. Jag kanske skulle köpa mig en hängmatta...

    SvaraRadera
  10. Du har ju verkligen lyckats med att hitta en plats att "gå till" och finna lugn. Så skönt att du kunde ta med dig det hem. kramar...

    SvaraRadera
  11. Helena: Varsågod! Brukar plocka fram de minnena när det känns grått.

    Maria: Då är du som jag. Ser också berättelser i bilder. Det var en livsavgörande resa på många sätt. Fantastiskt spännande.

    Matte: Det var det!

    Anonym: Får jag komma och hänga i den då (om du är den jag tror)?

    Gisan: Den platsen återvänder jag ofta till. Den är min lugna och harmoniska plats.

    Till er alla.. det kommer att komma fler reseminnen men av varierande karaktär.

    Ha en härlig dag!

    Vida

    SvaraRadera
  12. Dit skulle jag vilja åka... låter helt underbart!

    SvaraRadera
  13. Tack snälla du för ditt besök hos mig. Dina ord av värme bygger styrka...
    Sen... å vad mycket bra jag har suttit och läst här hos dig! Om livsväv och delfinmöten och... ja, nu kommer jag inte ihåg allt! Men du skriver verkligen bra!

    Å än om jag just nu inte är någon vidare bloggvän, med besök och kommentarer, så vill jag gärna komma tillbaka till dig, och läsa mer... och även följa med på dina äventyr i världen!

    Varm kram...

    SvaraRadera
  14. Men gissa om jag faktiskt blev sugen nu på en sådan resa till ett sådant underbart ställe! Och just en ovanlig delfin...jag älskar delfiner och skulle bli lycklig av att bara se en VANLIG delfin...

    Tack för dina, alltid så rara ord...du är så snäll!

    kram Linda

    SvaraRadera
  15. Nina: Jag med! Längtar dit.. OFTA! Laos har en speciell plats i mitt hjärta.

    Elisabeth: Tack snälla för snälla ord. Förstår helt klart att du inte har tid och ork att engagera dig i bloggvärlden.. du är välkommen tillbaka närhelst du önskar.

    Linda: Det var häftigt. Den såg ut som en liten val med trubbig nos. Det var verkligen ett magiskt ögonblick.

    Kramar

    Vida

    SvaraRadera
  16. Du ger mig bilder som får en "måbra känsla" inombords.Det låter helt vidunderligt och jag kan förstå vad du fått möta.
    Med innerligt varm hälsning och med hopp om att åter komma till din blogg/Lena lenjangel

    SvaraRadera
  17. Lena: Du är så välkommen att återvända närhelst du önskar!

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen