måndag 15 september 2008

Berörd..

..blir jag när jag kommer hem efter en mysig fika i gamla stan med Chissra och läser det här inlägget.

Det finns inga ord kvar efter det. Bara ledsamhet.

8 kommentarer:

  1. Mmmm, visst är det fruktansvärt,,,jag har heller inga ord - men hon lärde oss mycket,,,,

    SvaraRadera
  2. ibland finns inte någon högre rättvisa, åtminstonne är den så svår att förstå.

    När jag tittade in på hennes blogg som vanligt idag kunde jag inte utläsa vem som förmedlat det tragiska. För ett ögonblick tänkte jag att det bara är ett ont elakt rykte som nu föder sig själv....

    Någonstans hoppas jag det fortfarande.

    SvaraRadera
  3. Hej!

    Jag skulle gärna vilja att du antar en utmaning från mig :-) Jo denna ligger jag bakom och hoppas att du vill fortsätta att skriva en historia som jag startar idag.

    Temat för historien är Humor (idag kan man ju tro att det är svart humor, men det kommer en morgondag också):

    Enbart en viskning!
    Enbart en viskning var allt som hördes, i övrigt var det helt tyst. Hennes ögon glänste när hon stilla lutade sig fram för att höra de svaga orden. "Snälla ge mig din hand, ge mig en chans. Jag lovar, ja, jag lovar allt vad du vill, vad som helst bara du ger mig din hand, så snälla, snälla, ge mig din hand!"

    Läs hur du skall göra på min blogg!

    http://enbart.blogg.se/2008/september/enbart-en-viskning.html

    SvaraRadera
  4. Mmmmm, tänk att våra Liv kan släckas, in a blink of an eye.
    Det är spelreglerna som är så svåra att acceptera då vi är kapabla att även släcka någon annans liv. Vi får försöka att älska i en allt mörkare värld.

    Blev förälskad i ditt uttryck om kärleken på min blogg:

    "Kanske en höstdag under skimrande löv eller en vinterdag då slasket står en upp till fotknölarna."

    / Miss Lyckad -Skickar evig kärlek i en cirkel runt jorden -

    SvaraRadera
  5. Vad tristd et där med Madde.
    Tack för igår dock, det var lika mysigt som alltid.
    Kram

    SvaraRadera
  6. Vindens melodi: Det gjorde hon verkligen. Men jag önskar att det inte behövt sluta så här.

    Enbart: Ja, vad ska man säga. Hoppades också att det inte var sant men det är det ju. och du... utmaningen antas självklart!

    Miss Lyckad: Så sant. Kul att du gillade min formulering :)

    Anonyma jag: Verkligen och tack själv. Det är alltid roligt att träffa dig.

    /Vida

    SvaraRadera
  7. Finner inte ord. Men ville ändå ge mig till känna... Kramar...

    SvaraRadera
  8. Svar: Kul att du antagit utmaningen.
    Jag vill också passa på att säga att jag antagit en utmaning för egen del, jag har påbörjat en insamling till minne av Madde och målet är att samla in 100.000 kr för Barncancerfonden till Lucia.

    Det kommer att gå, med Maddeanda och bloggvärldens hjälp.

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen