Och nu till det jag egentligen ville säga..

Jag tänker på dig mycket, ditt stöd genom åren och ditt stora engagemang för andra människors värde. Det största behovet jag har i livet är humor och att få skratta och jag minns att jag ofta tänkte i ätlabben att ''Jo, den här Liv, hon är faktiskt rolig''. Jag vill tacka dig för att du räddade mig ur den situationen jag befann mig i.

Det här är några avslutande rader ur ett väldigt långt mail som kom till mig på jobbet idag. Hon syftar på den tid jag var hennes behandlare på en ätstörningsklinik och sen har våra vägar korsats även efter det.  En människa som åratals efter att vi skilts åt bara ville skriva och berätta om hur bra hon har det och allt roligt som har hänt i hennes liv och alla de förändringar som skett. Hon ville visa sin tacksamhet. Jag blev berörd och det kom glädjetårar. Det här mailet gjorde hela min dag. Hon har förändrat hela sitt liv och hittat sin väg tillbaka in i livet. Det är stort.

Hennes tacksamhet skänkte mig tacksamhet över att jag är just där jag är och de människor som jag fått följa på vägen. Ville bara minnas det och påminna mig själv om att man inte vet hur man når en människa, ibland är det genom skrattet mitt i det svåra.