... jag har läst är "Den odödliga Henrietta Lacks" av Rebecca Skloot. Ikväll träffades softa bokcirkeln och diskuterade den. Det blev en intressant diskussion.
En sann berättelse om en bortglömd svart kvinna som än idag lever vidare genom sina världsberömda celler HeLa. Själv visste varken hon eller hennes man och barn om att de tagit celler av henne och inget medgivande fanns. Hon dog kort efter att de tagit cellerna men det tog många år innan det uppdagades för hennes familj vad som hänt.
Det är en fascinerande bok som speglar människoöden, fattigdom, amerikansk historia, människosyn, forskning och framsteg, pengar och läkemedelsbranschen. Många tankar väcktes om etik och moral. Borde vara obligatorisk på samtliga vårdutbildningar.
Jag är en aktiv person som tränar flera gånger i veckan (varav minst 2 morgnar) och är mycket på språng generellt i livet. Jag tänker inte att produkten ska ändra på hur mycket jag gör saker för jag behöver min vila och stillhet också, men att känna att man inte blir lika trött eller orkar mer vid träningen. Så nu ska jag pröva det en månad och se om jag märker nån skillnad. Ska bli intressant.
Att använda ARGI+ kostar ca 20 kr/dag och produkten beskrivs såhär: Det är ett tillskott av näringsämnen som medverkar till att bevara ett normalt fungerande immunförsvar efter att du tränat. ARGI+ består av en idealisk sammansättning av viktiga näringsämnen, nämligen ett högt innehåll av aminosyran L-arginin, i kombination med extrakt av vindruvor, granatäpplen och nyttiga bär. Dessutom får du ditt dagliga behov av värdefulla vitaminer som C, D, K, B6, B12 och folsyra.
Så nu är det lite upp till bevis, ska bli spännande att se om jag märker nån effekt. Jag ska pröva om jag märker nån skillnad om jag tar den på morgonen, kvällen eller i samband med träning (direkt innan eller efter). Återkommer när min burk är slut. Ska bli spännande att se vad som händer.
.. tänker jag när jag köper en av de finaste rosor jag sett på länge. Nästan skimrande i lila och så kraftfull så jag inte kan minnas att jag sett något liknande. Den fyller ett helt rum med sin prakt.
Jag gör så ibland. Köper presenter till mig själv (och kan till och med be att få dem inslagna), lyxar till det med en riktigt fin ros eller bara sätter mig på ett cafe och njuter en latte i mitt eget sällskap. Jag mår bra av det. För mig har det blivit ett sätt att ge mig själv det jag behöver. Sen kan jag njuta den där rosen och bara glädjas varje gång jag ser den. Det är värt mycket.
... skriver jag som bildtext på Instagram till denna bild. Det låter som en boktitel skriver en vän. Det har hon faktiskt rätt i, tar och behåller den titeln i fantasin så länge.
Bilden togs för att jag skulle minnas startskottet till något viktigt på min personliga resa. Jag och vännen K bestämde nämligen för ett tag sedan att vi ska ha "personlig utvecklings träffar". Vi är båda coacher och beteendevetare med samma syn på mycket i livet och framför allt är vi vänner. Så vi bestämde oss för att träffas var 3-4:e vecka för att stötta varandra i det vi vill ha fokus på i livet. Idag var första träffen och det känns spännande att få ta del av hennes process och ha henne med på min resa.
"Alla bra coacher har en coach" sa mina lärare när jag läste till coach. Det där har jag anammat och bytt tjänster med en gammal kursare vilket varit oerhört nyttigt. Tanken med det här är detsamma men med vänskapsinslaget och inte strikt coaching. Effekten av att man vet att någon kommer att kolla hur det gått med det man lovat utföra, tänka på, hålla i fokus etc. kan vara större än vad man tror.
Detta är ett billigt och roligt sätt om man vill arbeta med sig själv men inte har lust, tid, råd att gå till en utomstående för att göra det.Så om du lockas av något liknande, leta då reda på en vän som har samma behov, intresse, lust. Skapa era egna ramar och kör igång. Vem vet var ni hamnar?
Life is compared to a voyage står det på boken jag valt att använda till våra träffar. Den texten passar ytterligt såväl min livssyn som våra träffar.
... över personer som påverkat mitt liv i positiv riktning så skulle den bli väldigt lång.
Vissa personer är självklara som min familj, vänner som jag mött och där vissa finns kvar. Andra är mindre uppenbara, någon som sagt något som jag behövde höra/fundera på just då. En sommarpratare som breddade min syn på något, en författare som gav mig en insikt, musik som tröstat eller peppat mig. Någon kan ha inspirerat mig eller influerat mig.Ibland kan det varit en utmanande person som lärt mig att stå upp för mig själv, att behandla människor annorlunda än vad de gör eller välja en annan väg eller synsätt än vad de gjort.
De senaste veckorna har jag inom kort tid fått motta tacksamhet från människor jag mött i mitt arbete som har förändrat sina liv. Det gör mig så klart oerhört glad, tacksam och ödmjuk men jag har också tänkt på alla de som inte vet hur mycket deras handlingar, tankar, råd, lyssnande, leende, engagemang, rättframhet och omtanke har betytt. Kanske är det en lärare, en främling, en föreläsare, en bloggare, en läkare, en vän, en kollega eller någon annan som inte vet hur stor betydelse de har haft.
För några veckor sedan skrev jag om Lori Portka som målade 100 tacksamhetstavlor. Själv funderar jag på att skriva en tacksamhetslista. Kanske väljer jag sen att kontakta någon av de som på något vis hjälpt mig vidare på livets stig, än så länge bara en tanke. I tacksamhet kliver jag in i dagen, ut i regnet och på väg mot nya möten. Du vet aldrig när du möter en jordängel.
behöver ditt arbete inte vara förgäves. Det är ju i luften de hör hemma! Bygg nu grunden under dem.
(Henry David Thoreau)
Ibland bygger jag luftslott, ibland flyttar jag in i dem. I fantasin väcks tanken, i verkligheten lösningen. Innanför ramen finns förutsättningarna, men det är upp till dig hur du betraktar dem eller om du vill titta utanför ramen. Ramen byts ut ibland, konstverket också. Men vi målar alla i livet och dagen. I livets palett uppstår nya färger och motiv.
Mina luftslott och Pippihus som byggs i tanken behöver inspiration, lugn, intryck, vila för att kunna växa. Idag har en promenad över söders höjder där historiska miljöer ligger vägg i vägg med nya byggnader skapat rum för mina drömmar. Vi hamnar i ett prunkande koloniområde där blomprakten slår emot oss och små stugor lockar till nyfikenhet. Ett vackert staffli med en ram som fångar naturen och enkel skönhet finner mig i en trädgård.
När tankar, visshet, insikter har landat i mig kan jag bygga grunden till det som jag vill ha i mitt liv. Jag kan måla tavlan i tanken för att sedan hitta den i verkligheten och jag leker med orden tills de spelar över tangentbordet och når just dig.
Naturens skönhet är vacker oavsett årstid, så är även våra luftslott. Ta ett första steg idag för att bygga grunden om så bara i tanken så är du ett steg närmare din dröm. Måla din dröm i färger och hitta dina egna vindlande vägar genom livet. Lita på att de leder dig rätt.
.. med saker som påminner mig om viktigheter och oviktigheter i livet.
Make my day..
.. står det på min skylt innanför dörren, det är det sista jag ser innan jag kliver ut i livet och i dagen. En påminnelse om att jag ska göra det bästa av dagen. Med morgonpromenaden under mina fötter så kliver jag i skogen, njuter dess dofter och låter kropp och tanke vakna i lugn och ro.
Bland tomtar och körsbärsblom...
.. arbetar jag. De står på mitt skrivbord. Körsbärsblomstavlan köpte jag under min arbetslöshet i syfte att ha den på mitt jobb skrivbord när jag fick jobb, som en påminnelse om vilken känsla jag ville ha på jobbet. Nu påminner den mig om hur viktigt det var för mig att våga lita på mitt beslut, säga nej, följa en dröm och sen säga ja till magkänslan. Trollet fanns på mitt jobb och jag tyckte bara att det med sin fulsnygghet passade bra hos mig.
Förlängd Emil-lycka kryddad med lite First Aid Kit...
.. sprider sig i min kropp när jag får tipset om denna härliga video från en gemytlig person på facebook. Konserten och mellansnacket i tisdags kan fortfarande fylla mig med en härlig känsla. Nu har jag hans skiva med mellansnack på spotify för att kunna lyssna på hans ordkonst.
Den största av gåvor..
.. får jag vid arbetsdagens slut då någon vi arbetat med kommer in och berättar om sitt liv. Bjuder på en stund där han visar att det han själv trodde var omöjligt är möjligt. Hur han lyser upp ett rum. En stund där jag påminns om storheten om att det du gör verkligen kan betyda något för en annan människa. Jag tror att vi alla kan göra en skillnad, oavsett om vi inser det i stunden eller ej. Jag gör det i mitt arbete, men jag tror likväl du kan göra det för en främling, en vän, en förälder, ett barn eller kanske dig själv.
I väntan på en försenad buss hittar jag en trio i rosa...
... som jag tycker om. Skor som får mig att stå stadigt i livet och på jorden, en älva som påminner om lekfullhet, natur och vardagsmagi.. sen naglarna, bara för att det är snyggt.
Jag älskar dig..
.. skriker han till mig när han kommer studsande över gräsmattan. Den lilla pojken med stjärnögonen vars blick jag mötte första gången när han var fyra dagar. Han som frågar, undrar och filosoferar. Han berättar historier, plockar några hallon och leker samtidigt som jag plockar krusbär från generösa vännens K's buske för att frysa in och njuta i smoothies om morgonen. Jag älskar dig. Han uttalar orden så lätt och jag uttalar dem lika lätt tillbaka.
Du vet aldrig när du möter något oväntat..
.. som en rastafarikiosk med försäljning. Där reagge leker bland näckrosblad och pilens löv vid årstaviken.
Insvept i en sommarkväll..
.. äter jag middag med vännen. Sen promenerar vi i två och en halv timme. Längs med årstaviken, över långholmen, genom rålambshovsparken, över broar och avslutar sedan promenaden i Abrahamsberg. Många tankar, skratt och steg hinner vi lägga bakom oss. Vår kärlek till livet, tankar, samtal, promenader och naturen förenade i en stund en fredag i augusti.
Under stjärnorna..
.. lämnar jag tunnelbanan och återvänder hem till Svedmyralyan och gammelkatten som väntar med kärlek. Idag gjorde jag dagen. Imorgon väntar en annan dag.
Klokheter, musikaliteter och härligheter i sommarkvällsfamn. Gratis som parkteaterkonsert men ovärderlig enligt hjärtats värdering. Förundrad undrar jag hur jag kunnat missa denna artist vars uttryckssätt öppnar rum inom mig. Han klär meningarna i ord och orden i meningar som vindlar längs vägar i ett grönskande landskap.
Vardagsmagi kantad med vänskap, värme, lycka, sommarblom och texter (såväl sjungna som talade) som öppnar upp dörren till stjärnornas palats där drömmar bor.
.. det var precis så det gick till när jag och min dansande vän av en slump upptäckte Drömkåken (som ni kan följa på facebook HÄR).
På vår tripp mot Herräng upptäckte vi plötsligt en rosa skylt som fick oss att vända bilen utan tvekan. Det var ett litet paradis inbäddat i grönska. Jag och min vän började studsa av iver och upptäckarlusta, vad var det för fantastisk drömkåk vi upptäckt på landsbygden där vi minst anade det?
Ett helt fantastiskt café med liten butik inbäddat i grönska och inrett med kreativitet och känsla för detaljer. Ett tidigare missionshus som nu bytt skepnad och där de allra smaskigaste bakverken samsades med fina saker och rolig inredning. En sån plats som jag kan bli inspirerad av och samla kraft ur. Det fanns till och med ett torn på baksidan men det tillhörde privatbostaden. Här skulle jag kunna tänka mig att ha en fest eller bjuda in till kalas om jag bara kan lösa hur gästerna ska komma dit, det är en bit utanför Stockholm. Men vilken plats.
I trädgården fanns en husvagnsglasskiosk, mysiga sittplatser och en gungstol som jag vilsamt gungade i. Det fanns hammock, lyktor och härliga detaljer som ett klädstreck med kläder som vajjade i vinden. I en liten by fann vi en skatt som jag längtar efter att återvända till. Mina bilder gör inte denna drömkåk rättvisa utan titta på hemsidans galleri eller ta en tur och åk dit. Jag tror inte du kommer att ångra dig.
... vilar jag på en pilstam invid Årstaviken. Vatten och grönska fyller min horisont och låter nuet ta plats. Det som vi alltid bär med oss även de dagar det känns borttappat.
Sommardagen fyller sin bukett med energi, lättja och enkla nöjen. Det bilar sol i människors ögon och fjärilar leker mellan de stunder på vilka dagen bär.
För mig är det viktigt att hämta energi och kraft med det som fyller mig, ibland i ett intensivt danspass och ibland i långsam vila. Jag har människor i mitt liv som vill mig väl och tycker om mig för den jag är även i mina förvirrade stunder. Egentid i kombination med social interaktion gör mig balanserad.
Ljud av vågor som möter stenars kant, trafiken i fjärran möter människors stilla samtal. Gnisslande cyklar, springande fötter och skrattande barn fyller min blick.
Livets himmel och dess grentak fångar min blick när jag vilar på rygg och låter livet fylla mig med stillsam lycka.
.. för ni trodde väl inte att JAG den store oberoende bloggreporten hade tänkt att försvinna? För er som missat mina eminenta reportage om vad som egentligen pågår, klicka på etiketten bloggpiraten så kommer ni till det bästa bloggen har att erbjuda. Ånej, inte har jag tänkt att pensionera mig! Men med tre harpaltar så är man väl en modern man och tar sitt ansvar i hemmet tillsammans med Tea. Nu börjar harpaltarna dock bli så pass mogna att vi inte behöver vara två hela tiden. Dalkullan och Vida, de passar dock på att baktala mig när de får chansen. Följande sms-konversation utspelade nämligen sig när Dalkullan lånade Vidas lägenhet: Dalkullan:Vi har det jättebra här! Har dock sett bloggpiraten med familj. Har funderat på att lägga dem i en låda så att de inte dokumenterar :-). Vida:Oroa er inte för bloggpiraten, han är helt försoffad numera och glömde till och med att hoppa ned i väskan. Dalkullan: Du verkar ha rätt. Bloggpiraten är nog riktigt avdankad. HA! Nu är det dags att ta tag i livet igen. Avdankad? Snickelisnack, jag tror jag får dåndimpen i virkningen av såna påståenden. Här ska återgås till tätare rapporter. Tea är också redo för att bli min fullfjädrade trainee som nu ska läras upp av den bästa det vill säga högst ärade jag. En sån traineeplats som andra slåss för på tv-program men som vissa lyckligt lottade kan lyckas få tag på, men sen är hon ju osedvanligt söt. Men för att hon ska få mjukstarta så är tanken att hon får göra lite mindre reportage som kommer att handla om intervjuer med Vida angående favoritböcker, sommarpratare eller om ni läsare har nån fråga ni vill ställa till henne. Tea kommer även att ansvara för en artikelserie som kommer att heta "Stockholm i min stoppning", Vida kan ju aldrig hålla sig hemma så vi kan ju likaväl passa på att tipsa om de platser som faktiskt är nåt att ha som hon besöker. Inte för att det händer så mycket just nu. Under semestern bara slappade hon och storkonsumerade böcker och lata stunder. Nu jobbar hon och hon verkar lika gla för det. Sen så besöker hon märkliga platser där de har loppisar där man kan köpa gubbar och gummor (?!).
Kanske Vida borde göra, som kan renovera, laga mat och städa och sånt där annat som Vida tycker är störttråkigt. Men kanske även en gammal Vida kan lära sig sitta, jag har hört henne säga att hon ska måla om sovrummet nu till hösten.. det tror jag när jag ser det. Ett bra initiativ dock som jag tycker Vida lyckats med är att stötta "Sticka till små". Hantverksglädje som värmer de som inte har nåt är ju bra. Det är ju inget som hindrar en att virka något istället för stickning heller. Vad Vida inte vet är dessutom att jag skaffat mig en allierad i Dalkullans hem så jag kan hålla koll på dem båda. En liten söt och listig sak men man får passa sig lite så man inte får dregel i frisyren eller bett i benet när hon är i farten. Men hon har lovat att hålla koll på konstigheterna i Falun. Nu ska här bli andra bullar!
Jag tänker på dig mycket, ditt stöd genom åren och ditt stora engagemang för andra människors värde. Det största behovet jag har i livet är humor och att få skratta och jag minns att jag ofta tänkte i ätlabben att ''Jo, den här Liv, hon är faktiskt rolig''. Jag vill tacka dig för att du räddade mig ur den situationen jag befann mig i.
Det här är några avslutande rader ur ett väldigt långt mail som kom till mig på jobbet idag. Hon syftar på den tid jag var hennes behandlare på en ätstörningsklinik och sen har våra vägar korsats även efter det. En människa som åratals efter att vi skilts åt bara ville skriva och berätta om hur bra hon har det och allt roligt som har hänt i hennes liv och alla de förändringar som skett. Hon ville visa sin tacksamhet. Jag blev berörd och det kom glädjetårar. Det här mailet gjorde hela min dag. Hon har förändrat hela sitt liv och hittat sin väg tillbaka in i livet. Det är stort.
Hennes tacksamhet skänkte mig tacksamhet över att jag är just där jag är och de människor som jag fått följa på vägen. Ville bara minnas det och påminna mig själv om att man inte vet hur man når en människa, ibland är det genom skrattet mitt i det svåra.
.. och arbetsveckans början så har jag den härligaste av söndagar med vännen K.
På café pungpinan, ett litet rött torp med hembakt fikabröd och personlig service ses vi efter att inte ha setts på en månad. Pojken med stjärnögonen studsar fram över gräsmattan och lillasyster stjärnsessan skrattar och tar in livet med stora ögon. Det är en skön stund i trädgårdens grönska och med solen lekande ovanför oss.
K beskriver sin son som generös och jag vet att det har han fått från båda sina föräldrar som alltid bjuder in. Idag bjuder de med mig hem på grillkväll i deras trädgård där solen alltid skiner. När vi anländer så hänger bären dignande från buskar och jag får plocka mängder. K gillar inte krusbären och vinbären så jag plockar lådor fulla för att kunna njuta till frukostlycka.
Jag känner mig så fylld av energi efter tre veckors semester, det känns roligt att gå tillbaka till mitt jobb igen och se vad hösten kommer att bjuda på. Det har inte alltid känts så efter semestrar så jag är glad och tacksam över den känslan. Just nu känns det som om jag behöver utmaning i form av utbildning eller utveckling i arbetet eller egna firman. Vi får se i vilken form det kommer, jag är öppen inför det sätt det dyker upp på och har tillit till livet.
Under semestern har jag omgett mig med människor som jag kan vara mig själv med och som inspirerar, stöttar och ifrågasätter mig när det behövs. Jag har tillbringat tid i miljöer och gjort saker som fyller mig med det jag behöver. Jag har njutit lättja och druckit livet i stora giriga klunkar.
Allt detta kan jag göra oavsett om solen skiner eller inte. Min semester är inte beroende av väder men den är beroende av att jag lyssnat inåt efter vad jag behöver och försökt att skapa balans mellan rastlöshet och behovet av varande. Jag lyckas inte alltid men tycker det räcker med "good enough". Fastnar vi i prestation kring livet så går vi miste om det medan det pågår. Det är här och det är nu.
.. är namnet på en helt fantastisk utställning som man just nu kan besöka på Leksands kulturhus.
Utställningen visar när gammal hantverkskonst och tradition möter det nya i en omarbetad version. Ni kan läsa mer HÄR. Den japanska kulturen, hantverket och traditionen fascinerar mig som så många andra. Sammanslagning av gammalt och nytt likaså. Som att bära mina rosa träskor prydda med kurbits eller när jag ser en jeansjacka broderad med ett traditionellt mönster. Vackert och spännande i mina ögon.
Kimono fusion kan inte beskrivas i ord utan behöver besökas. Jag bjuder på några bilder från den men om ni har vägarna förbi så uppmanar jag er att besöka utställningen. För att smälta den så rekommenderar jag sedan en fika eller lunch på konditori Siljan eller Gårdscafeet. Dessa båda har jag tillbringat många timmar på.
Livet på landet. Landet i livet. Båda följer mig i hjärtat vart jag än går även om storstaden bor under mina fötter i min vardag. Vida fusion.
Finaste vännen med guddottern i vagnen. Hon som bjuder klokheter, ärligheter och nya lösningar. Guddottern som skrattar och ler större delen av sin vakna tid. 5 timmar i Leksands famn får vi. 5 timmar som fyller mig med hopp, skratt, energi och en beslutsamhet. Vänskap. En av livets största gåvor, en skatt som aldrig tar slut om du fyller den med kärlek, lojalitet och respekt.
Vi pratar om att ta vara på livet. Att fylla det med det man kan utifrån de ramar som bjuds. Livets förgänglighet och tillgänglighet i nuet är lätt att glömma.Vad vi gör med dagarna, stunderna och relationerna är det vi själva styr. Som det står på min systers yogithelapp:
