Glasskivor är något som ibland använts inom psykologin för att skapa osynliga hinder vi anpassar oss efter och som vi fortsätter leva som om de fanns där även om de tagits bort. Experimenten är gjorda på djur och är ett sätt att påvisa det som kallas "inlärd hjälplöshet" men jag har mött många människor som lever efter sina glasskivor. Jag måste även medge att jag ibland själv upptäckt glasskivor i mitt liv som påverkat mig.
Exempel på studier där man använt glasskivor är:
* En gädda släpptes in i ett akvarium med småfiskar som den åt upp. Man släppte ner nya fiskar men satte samtidigt in en glasskiva mellan gäddan och fiskarna så att den inte kunde komma åt dem. Efter ett tag så tog man bort glasskivan men gäddan rörde inte småfiskarna utan den dog istället av svält.
* Loppor kan hoppa oerhört högt. I ett experiment satte man in en glasskiva 30 cm upp så att de inte kunde hoppa högre. När glasskivan senare togs bort hoppade ingen av lopporna någonsin högre än 30 cm.
Även om dessa experiment gjorda på djur så finns det belägg för att om vi lär oss att vi inte kan/klarar av saker så fortsätter vi att tro och framförallt agera utifrån det även om detta inte är sanningen. Det finns mängder av studier som visar på detta fenomen. Om vi agerar efter det så kan det påverka hur vi lever våra vardagsliv, tillfrisknande från sjukdom och när det gäller att förverkliga drömmar. Om man har gett upp eller inte tror att man kan så kanske man inte ens försöker.
Vem ligger bakom glasskivan, det kan vara en förälder, lärare, vän som sa att vi inte kunde sjunga, att vi inte var bra nog eller att vi inte var några läshuvuden direkt. Kanske har du själv satt upp en glasskiva för att skydda dig från något och sedan fortsätter du leva som om den vore en sanning.
Ta några minuter och fundera vilka saker som du inte tror att du kan eller drömmar som inte är för dig. Du kan ju fundera över om du har några glasskivor i ditt liv? Vem har satt upp dem? Vad fyllder de för funktion? Vad skyddar de dig från? Vad skulle hända om du tog ner dem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen