Rent evolutionärt visar hjärnforskningen att vi uppfattas antingen som ett hot eller en belöning för de vi möter. Tål att tänkas på när vi möter andra människor (både hur vi uppfattas och hur vi uppfattar dem). Vilken känsla vill du skapa i mötet på gatan, arbetsplatsen och i samhället? Agerar du som en medmänniska eller motmänniska?
Den senaste tiden har verkligen mina vänner och min man varit mina regnbågar och jag hoppas att jag är detsamma för dem när de behöver. För som sagt är inte alltid livsäventyret enbart glittrande och att då ha de finaste av vänner gör stor skillnad. Som Stefan Einhorn så fint uttryckte det: Om det inte är min uppgift att vara medmänniska – vems uppgift är det då? Det där tror jag på. Om jag vill mötas av medmänsklighet behöver jag dela med mig av min egen.
Jag tänker att tillsammans skapar vi goda cirklar genom kärleksfulla handlingar. Eller som klokaste Tage Danielsson formulerade det:
En liten droppe droppad i livets älvReflektionsfrågor: När var du en regnbåge i någons moln senast? Vilka regnbågsvänner har du? Vad behöver du när orosmoln, sorgemoln eller tunga skyar hopar sig? Kan du be om det eller förtydliga vad du behöver?
Har ingen kraft att flyta själv
Det ställs ett krav på varenda droppe
Hjälp till att hålla de andra oppe.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen