Liv i luckan 11:e december: In all you do, be true to you

För 8 år sedan så kände jag att på vissa områden i mitt liv var jag inte autentisk. Jag levde helt enkelt inte på det sätt som känns bra för mig och nånstans hade jag vetat det. Löftet till mig själv att ha intentionen att leva autentiskt utifrån mina egna värderingar gjorde att jag köpte en ring med ”Liv” instansat på utsidan. Det skulle vara en påminnelse till mig själv om att vara autentisk gentemot mig själv och livet. På nyårsdagen 2012 satte jag den högtidligt på mig för att minnas mitt löfte. Den sitter där än idag.

Sedan den dagen försöker jag leva efter den intentionen och löftet till mig själv. Sjävklart lyckas jag inte alltid utan plötsligt står man där och har gått bakom sin egen rygg. Det är ju lite så det är att vara människa. Men löftet är heligt för mig så det är en fortsatt ledstjärna i livet som jag återvänder till. För mig är att leva som sann mot sig själv att följa sina egna värderingar, behov och sanningar. Att känna att man inte kompromissar för mycket med sig själv eller att nåt skaver som kunde vara annorlunda. Det kan krävas mod, styrka och sårbarhet för att göra det men det är då jag känner att livet blir mitt. Allt kan man ju inte förändra även om det skaver men man kan fortfarande vara sann mot sig själv tänker jag. Som så många andra så tycker jag sinnesrobönen fångar essensen av livets utmaningar:

”Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.” 

Att vara människa innebär utmaningar och att vägen ibland är krokig men att vara där vid sin egen sida blir ett så mycket bättre sätt än att man blir en kopia av den man skulle kunna vara.

Reflektionsfrågor: Vad är att vara sann/autentisk mot dig själv för dig? När, var och hur är du sann mot dig själv?  Finns det nån situation, relation eller ett sammanhang där du inte är det? Vad beror det på?  Är det nåt du vill ändra på och har du en idé om hur du skulle kunna göra det?