Vandrande på livets stig vandrar jag med tanken att ibland tänker vi alldeles för mycket på vad "alla andra" tänker. Vilka nu alla de där andra är och hur vi plötsligt blivit tankeläsare så vi kan veta vad de tänker. Vi borde kanske ha mer fokus på vilka vi är och vad som är viktigt för oss.
I jantelagens land ska man inte vara för mycket utan alldeles lagom.. eller ska man det? Kanske man välja att ställa till med cirkus när man gifter sig med den stora kärleken istället för att göra det på traditionellt vis. Kanske kan man köpa sin första skateboard samma år som man fyller 45 och kanske man måste våga kasta sig ut i det okända fastän man inte vågar.
Eller så kanske man måste våga ta ställning för naturen och sätta sig utanför Riksdagen med en handskriven skylt och strejka för klimatet. Inte för att man tror att man ett och ett halvt år senare ska vara en av de mest inflytelsefulla tonåringarna i världen utan för att man tror på något. Vi måste våga vara oss själva och även låta andra vara det. För om vi bibehåller jantelagen för oss själva och för andra då blir vi ett slätstruket samhälle.
Så när vi försöker vara som "alla andra" så undrar jag fortfarande vilka de egentligen är och om de också bara försöker passa in för att vara som "alla oss" istället för att bara gå ut och njuta äventyret livet på sitt vis och låta andra göra detsamma. Lite mer rock'n'roll och mindre jantelag.
Reflektionsfrågor: Finns det något du skulle vilja prova men avstår ifrån på grund av vad andra skulle kunna tänka? Vad är det värsta som kan hända om du gör det? Är det värt det ändå? Vilka är "alla andra" som har åsikter? Spelar deras åsikt någon roll egentligen? Hur kan ditt liv se ut om 10 år om du gör det och om du inte gör det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen