Sammanfattning av November 2011 och även lästa böcker..

November var en ganska grå månad på fler vis men den passerade snabbt och det som hände var följande:

* Jag vann en bok som handlar om att skapa förändringar.

* Jag får ett mail från en tidigare patient och jag börjar reflektera över de människor jag mött på livsstigen som förändrat mig.

* Jag gör en påminnelse video till mig själv och delar den med mina läsare.

* Det spännande datumet 111111 passerade.

* Min morfar påminde mig om att vi kan inte göra storverk här på jorden men vi kan göra små saker med stor kärlek.

* En gymnasiekompis gör en kommentar om ett foto som inspirerar mig att skriva det HÄR inlägget.

* Bloggpiraten vaknar ur sin reporterslummer.

* Jag träffar en av mina allra bästa vänner som bär livets mirakel inom sig och som jag ska bli gudmor åt. Jag saknar henne i min vardag men när vi ses är det som om ingen tid har passerat.

* Jag vinner ännu fler priser som ett fint halsband och en DVD.

* Jag beställer ett helt underbart armband och ber mina läsare om önskerubriker och det här är alla rubriker som jag kommer att skriva om.

* Jag hade en skön första advent då jag deltog i ett yogaevent.

* Årets Herr Gran fick flytta in.

* Mitt fackförbund förhandlade sig till fem extra semesterdagar mot semesterpengen. De kommer väl till hands nu när jag ska till Thailand nästa år.


Jag har kommit in i en titta på filmperiod så min läsning blir lite lidande av det eftersom jag istället tillbringade den med att titta på film på kvällarna. Men det här är de böcker som blev lästa:

Just kids av Patty Smith
En bokcirkelbok som jag tycker så mycket om. I somras var jag på Mapplethorpes utställning på fotografiska. Den speglar en unik tid och den är oerhört välskriven. Visste inte att hon var så bra på att skriva, rekommenderar den varmt.

Vips så blev det liv av Bob Hansson
Underbara, underbara Bob. Jag gillar honom, jag tycker om hans sätt att skriva och jag gillar verkligen den här boken. Eftersom jag var och lyssnade på honom så gav boken så mycket mer.

De ickesynliga av Fredrik Härén
Fredrik är en av mina favoritsommarpratare men jag har aldrig läst något av honom. Tror att det här är hans första skönlitterära bok. Den är bra men den är otäck och kryper faktiskt lite under skinnet på mig.

The science of being great av Wallace D Wattles
En 100 år gammal bok, jag lyssnade på den eftersom det var en ljudbok. Jag tycker det är intressant att lyssna på gamla böcker i personlig utveckling där tankar som lever kvar idag finns kvar. Han är en av de som inspirerade till filmen och boken The secret. Om du gillar law of attraction böcker så rekommenderas denna.

Hur tränar man på att säga nej...

.. är en fråga som Lolla ställer efter att ha läst mitt inlägg om varför jag låter hjärtat styra min livsväg.

När frågan kom så började jag spontant tänka på ett tre år gammalt inlägg som handlar om ifall man stulit någon annans ansvar men framför allt kanske i hur man tränar upp något. Det är inte så att jag alltid lyckas säga nej, men jag är bra mycket bättre på det än för ett antal år sedan.

Jag tror att om man börjar träna i liten skala att säga NEJ (eller JA) när det gäller mindre viktiga saker så är det lättare att göra det när det gäller de stora. Detsamma gäller för beslut om man har svårt att fatta dem. Våga fatta beslut i små "obetydliga" saker så blir du bättre på att göra det. Som att träna på gymmet, börja med en låg vikt och öka efterhand så kommer du att bli starkare än du någonsin anar.

Sen kan man ju fundera på varför man säger ja (om man egentligen vill säga nej eller kanske inte vet vad man vill svara). Är det för att inte göra någon besviken? Är det för att vara omtyckt? För att leva upp till en bild som man själv eller andra har skapat? Vad händer om man istället säger att jag ska fundera på det och återkomma? Kanske kan man då säga nej eller ha hunnit reflektera om det är något man verkligen vill och svara ja (vilket man kanske upptäcker om man får tänka efter).

Nångång så hörde jag att ett JA känns i hela kroppen (ibland ett NEJ likaså). Det innebär ju inte att det i mina ögon är eftersträvansvärt att alltid tänka på sig själv men jag tror att om vi lyssnar inåt så vet vi ganska väl i vilka lägen vi tackar ja när vi egentligen inte vill, orkar, har tid och så vidare.

Jag tror  verkligen på en hjälpsam värld men jag tror inte att lösningen är att aldrig säga nej. Kanske den personen som frågar också behöver växa genom att hitta en annan lösning. Om man väljer sina JA med lite mer omsorg så blir de mer förankrade och man har energi att lägga den där man verkligen vill.

Det krävs mod att våga förändra gamla mönster och man får växtvärk även av att växa som människa. Men det är värt det i mina ögon om det är något som du innerst inne vet att du behöver. Allt handlar inte om förändring utan ibland handlar det mer om acceptans av situationen, egenskapen eller livet i sig. Men just att säga nej eller ja lite oftare är ju att ta ansvar för sitt liv och sina val. Att inte välja eller låta någon annan välja är (som jag nog skrivit förut) också ett val och då är det bättre att själv fatta besluten och känna att man står för dem. Ibland ger livet dig de utmaningar du behöver men det är upp till dig vad du gör med dem.

Du darrade bara invärtes sa Puh och det är det modigaste sättet som finns att inte darra för ett mycket litet djur (Nalle Puh).

Min själ får vingar och hjärtat får ro..

.. i den vackra miljö som slottet Lejondal bjuder på.

I dagarna två har vårt lilla projekt haft planeringsdagar här. Maten har varit utsökt, bland den bästa jag bjudits på och miljön så skimrande vacker vilket gör att kreativiteten flödar. I sjön speglas himlen och i vinklar och vrår speglas en annan tid.

Jag kan inte låta bli att reflektera över miljön och naturens inverkan på att känna frid, glädje och att bli hänförd. Jag tycker om den känslan när jag med stora ögon och sinnena på helspänn försöker ta in allt jag ser, hör, luktar, känner och förnimmer. Det gör något med människan att vara på en så vacker plats. Sen väcks ju Pippiprinsessan inom mig, hon som vill ha ett tornrum att sitta och läsa i, en brasa att blicka in i, en glasveranda att äta frukost i och en sjö att blicka ut över.

Två dagar i vacker miljö ger mig återhämtning, inspiration och en inre frid. Det är skönt att komma hem efteråt men en del hoppas på att få återvända en dag för slottet fångade något inom mig. Jag tror att platser vi vistas på har en inverkan på oss och att det är viktigt att därför bo eller vistas på platser som väcker vackra känslor och inspiration inom oss.  Det tänker jag fortsätta göra.

Allt gott kommer till mig just nu...

.. det känns som om fina saker och härliga händelser bara trillar i min väg. Jag borde nog köpa en trisslott.

Den senaste månaden har jag vunnit en bok, polkagrisar (helt uppätna så de är inte med på bilden), en dvd-film, ett smycke och en uppsättning band. Jag har fått chansen att ta 5 extra semesterdagar nästa år som facket har förhandlat sig till (mot att man inte tar ut semesterpengen) och jag som älskar att vara ledig och ska åka till Thailand i februari bara jublade.

Jullycka har jag också fått i form av min härliga paketkalender som gör att 24 prickiga och randiga klappar trängs i Svedmyralyan under Herr Gran som sprider julglädje, grandoft och lycka som inte motsvarar de 200 kr den kostade. Julkalendern i år är ju också helt fantastisk och ger jul i hjärtat, jag tittar varje dag.

Som om det inte var nog har jag fått ett par underbara turkosa, kitchigt härliga tofflor med pärlor och paljetter från Marocko där min vän varit (men de är redan invigda på jobbet) och idag fick jag en bunt presenter av en vän som tack för hjälpen och peppningen inför att hon åkte och utbildade ungdomsarbetare i coaching i Portugal. Hon kom hem med vackra påsar, ett vykort på den typ av vagn som coaching har fått sitt namn efter, ett katt bokmärke en fin sjal, en pippiälva och en alldeles underbar parfymflaska som inte liknar något.

Tack livet, tack turen, tack universum och tack vänner för allt överflöd ni ger.

"Be the change..

.. you want to see in the world"
(Mahatma Gandhi)

Jag tror vi alla har en möjlighet att förändra världen. Kalla mig gärna naiv, jag är hellre det än desillusionerad. Jag anser att det vi gör varje dag i det lilla kan göra en skillnad. Om du vill bli bemött med respekt av främlingar, bemöt främlingar med respekt. Om du bryr dig om miljön, håll inte fokus på vad andra gör eller inte gör utan börja framförallt med att göra de förändringar du tycker är viktiga.

Ingen är perfekt men vi är alla mänskliga. Om du vill att dina medmänniskor ska bry sig, var en medmänniska på det vis du själv vill att andra ska vara. För mig blev det tydligt för några år sedan att grundläggande värderingar är oerhört viktigt för mig och även om jag självklart inte alltid lyckas följa dem så har jag en ambition att göra det (och numera även bättre överseende med mig själv när jag inte lyckas). Ingen kan göra allt men vi kan alla göra nåt och jag tror verkligen att genom att bidra till den förändring du vill ha till stånd, om så bara genom att göra en vardaglig handling så betyder det något.

Så finns det något som du känner är ett område du vill förändra, fundera på om det finns något du själv kan göra för att vara en del av den förändring som du så gärna vill ska ske?

Önskerubrik: Därför låter jag hjärtat styra min livsväg..

...är den rubrik jag fick av Livskrafter-Emma när jag bad mina läsare att ge mig rubriker till inlägg.

När jag ser tillbaka på mitt 37 år långa liv så kan jag se vilka beslut som varit påverkade av någon annans åsikt, rädslor, feghet, inte fattade ur en inre konversation etc. Jag kan även se vilka beslut och livsval som genuint kommit från hjärtat. De som kommer från hjärtat har känts rätt i hela kroppen och trots att det ibland har varit på darriga ben jag slagit in på den vägen har jag hela tiden vetat att det var rätt. Rätt kanske inte ur en annan persons perspektiv men rätt för mig och för den jag är. Ur ett längre perspektiv kan jag också ganska tydligt se att jag nog följt hjärtat även innan jag hade den livssyn, det självförtroende och den acceptans inför mig som jag är som person som finns hos mig idag.

Ibland har jag gått emot det jag innerst inne vet och känner och även om det på ytan varit rätt beslut eller kanske det lätta beslutet så har det inombords ekat tomt och jag kan inte beskriva det på något annat sätt än att det känts som stagnerad energi i just hjärttrakten eller en klump i magen. Det finns perioder av mitt liv där jag på vissa plan totalt ignorerat signaler från kropp, själ och intuition och försökt att gå emot det jag inom mig känner. Problemet är att jag hela tiden innerst inne vetat det men av olika orsaker inte gjort det jag önskat. Det har också blivit lärdomar och jag har sett mönster och beteenden hos mig som behöver brytas och signaler jag ska ta på allvar.

När jag går dit hjärtat leder mig så blir jag lycklig men i efterhand kan jag ibland undra hur jag som 19-åring vågade flytta alldeles själv till Spanien i 5 månader trots att jag aldrig rest själv, aldrig varit utanför Norden, inte kunde ett ord spanska och var uppvuxen i en liten by i Dalarna. Jag bara visste att jag ville göra det och tänkte att det var väl bara att åka tillbaka om jag inte trivdes. Detta halvår förändrade mitt liv på så många sätt.

Ibland tror jag att jag har svårare att följa hjärtat i de små besluten än de stora, kanske för att de inte känns lika mycket eller man tror att de har lika stor inverkan. Trots det så är det ju små beslut som kan göra stor skillnad och just nu är jag inne i en fas där jag funderar mycket kring autencitet mot mig själv ur flera aspekter.

De stora beslut där hjärtat har lett mig rätt och gjort stora intryck har gjort att jag flyttat till olika städer för att läsa det jag verkligen vill, rest jorden runt ensam trots att jag hade en pojkvän i Sverige, sagt upp mig från en fast tjänst, läst till coach (och tog en stor del av sparkapitalet samtidigt som en annan del fick bekosta min uppsägning), valde mitt drömjobb trots att det var en projektanställning och att jag samma dag blev erbjuden en fast tjänst med avsevärt bättre lön.

De här valen har lett till det allra bästa och jag är oerhört tacksam för det. Jag har insett att jag mår dåligt när jag inte gör autentiska val och de valen handlar inte enbart om det på ytan rätta. För mig har det varit viktigt att följa mina drömmar och våga gå min egen väg. Jag tror inte att varken drömmarna eller vägen är densamma för alla. Det är en av orsakerna till varför jag läste till coach, för att stötta andra i livsval och vägar och att känna att det verkligen är deras. Eller kanske inse att de är precis där de vill vara även om andra eller de själva ifrågasatt det.

Ingen människa är en ö och det är klart att min uppväxt har präglat mig i det här. Pedagogiska mamman har alltid stöttat mig oavsett vilket val jag tagit. Jag har känt att hon varit genuint lycklig om jag väljer det som gör mig lycklig. Hon har trott på mig de stunder jag inte själv gjort det och hon har gett mig en nyfikenhet på livet och visat på små och stora saker att uppskatta. De allra flesta av mina vänner har stöttat mig, trott på mig och hjälpt mig hitta lösningar de dagar jag inte själv sett några.

Så det enkla svaret på varför jag låter hjärtat styra min livsväg är helt enkelt att annars blir jag inte lycklig.

Det här är mitt sätt att se det. Jag lämnar över några reflektionsfrågor till er som ni inte måste svara på men som ni kanske vill fundera på: Hur gör ni som läser för att följa hjärtats röst? Vad hindrar er? Vilka viktiga beslut har ni fattat utifrån hjärtat eller inte? Hur har de påverkat era liv?

Denna fina ängel är en gåva som pedagogiska mamman har gjort till mig och får symbolisera att hjärtats väg är den enda för mig.

1:a December 2011..

... vilken härlig dag det blev.

Första dagen på att öppna min alldeles egna paketkalender från en hemlig tomte i Julswappen. Ser ni att hon listat ut att jag gillar Pippi? Mina paket är prickiga och randiga med rosa-snören, väldigt mycket Vida. Inuti så låg adventssiffror, såna som jag tänkt köpa men inte tagit mig för.

Så himla härligt att inleda dagen med ett paket och en lugn stund med tid för reflektion. Så ska jag inleda alla dagar fram till jul. Men inte nog med det, jag passade på att efter jobbet titta på lucköppningen på Gamla stans julkalender. Varje dag kl 18,15 fram till jul öppnas nämligen en lucka på någon adress i Gamla stan. Mer information hittar ni HÄR. 

Det är jättemysigt, man vet aldrig vad den innehåller. Idag var det skönsång av Idde Schultz och Sulo. Mysigt att stå där tillsammans med andra och bara njuta. Samuel Fröler, Irma Schultz, Mark Levengood är andra namn som kommer att dyka upp i kalendern men man vet inte när. Varm rekommendation för att avnjuta gratis kultur och varm gemenskap och julstämning.

En annan fin kalender jag tänker följa är en bloggkalender från finaste Emma som har bloggen livskrafter. Vi har lärt känna varandra via bloggvärlden och vi arbetar båda som coacher. Emma är en sann inspiratör, kreatör och livskonstnär med en livsglädje som garanterat kommer att lysa upp decemberhimlen om du läser hennes bloggkalender.

Men dagens kalender var inte klar för det för på¨väg hem springer jag på en vän från förr med sin fru vilket gör att stjärnorna lyser lite klarare. När jag kommer hem så har jag vunnit ett tröstpris från en tävling på julswappen så nu har jag även polkagrisar. Allt gott kommer till mig just nu känns det som.

Nu har Herr Gran fått komma in från badrummet och har idag fått klä på sig sin juleskrud så nu sitter jag här och myser i julgransljusens sken och med en sovande katt vid min sida. December har börjat bra helt enkelt.