Tre skimrande timmar med Kay Pollack en tisdagskväll..

Kay möter oss när vi kliver in i Chinateaterns salong. Han tar i hand och hälsar oss välkomna personligen med ett varmt leende. Han är 72 och lyser som solen. Under 3 timmar så bjuder han på sig själv, får oss att reflektera men framförallt så blir jag inspirerad. Hans tankar stämmer så väl med mina men han uttrycker det på ett annat sätt.

Kay väcker frågor till liv som jag behöver fundera över och utmaningar jag behöver möta, man slutar aldrig utvecklas inser jagg. Själv startade han sin förändringsresa vid 48 års ålder och han bjuder på stunder ur den och mötet med sig själv. Hans böcker är fantastiska, hans sommarprogram likaså så jag känner igen det han berättar men att vara en del av hans föreläsning är något annat. För det är ju i mötet med andra som vi möter oss själva.

Min kalender kommer att innehålla reflektioner sprungna ur hans föreläsning för det som är bra vill man ju dela med sig av och skicka vidare likt stjärnstoft som man kan fånga om man önskar. Min vän K och min kattälskande vän delar min kväll och stjärnorna glittrar i snön när vi går hem. Jag är pigg trots den sena timmen och fylld av livets lycka. Jag avslutar med att ställa samma fråga till er som Kay ställde till oss: Finns en möjlighet att bli mer lycklig?