... och vi far ner till havet för att ta ett dopp.
Vattnet är friskt och jag är en badkruka men till sist så badar även jag och det är skönt när man väl doppat sig. Sen stannar vi en stund vid havet, jag promenerar på stranden och njuter sand mellan tårna och känslan av frid. Jag vandrar under den klarblåa himlen och tänker stora och små tankar. Jag glädjer mig åt det vackra och känner vemod över det saknade. Det är en vacker stund. Mina fötter njuter av att få vandra och känna såväl vatten som sand, svalka och hetta.
En vacker dag passerar. På kvällen så tar vi oss ner till havet igen. Saltvindar i håret och med solvarm smekning över ryggen vandrar vi ut på en pir. Därifrån ser havet oändligt ut och jag känner litenheten i oändligheten. Vågors kluckande slår mot stenarna och ljudet skapar rytmer i mig. Havet. Idag är det jag och havet.
Vad härligt det låter...vill också till havet känner jag... :)
SvaraRaderaVacker text. Dina texter är alltid vackra och målande. kram
SvaraRadera