torsdag 5 juli 2018

Solen målar bänkarna i sin färg....


... och strilar ljus över staden.

Jag vandrar hem efter parkteater i sommarvacker stad där lyckan vilar i det enkla. Hela skillnaden som blir om man ser det vackra i stunden men även ser saker som de är. Sommarkvällens sken över staden med dess gator, innergårdar och människor som är på väg till något, på väg från något eller som stannat upp. Ibland i livet är man i rörelse, ibland står man still och ibland tvingas man röra sig när man egentligen inte vill.  Semester snart inom räckhåll och då ska jag både vila, vandra och vara. Det kommer finnas vägar att utforska, tankar att tänka och bänkar att stanna upp på. Ibland kan den största rörelsen vara att stanna upp. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen