Glatt hjärta gäspar sällan...

..säger ett isländskt ordspråk.

Fast en glad mun kan gäspa säger Vida då, för det gör den just nu.

Glad över vänner, goda nyheter, skärmflygaren, en kommande klassfest, en mysig fika med intressanta samtal, bra läsning, världens finaste lilla dator som är bara min, en sovande katt nära mig, en simtur på morgonen i högdalens simhall när dagen gryr och dimmorna lättar, att jag får jobba med det jag allra helst vill och att jag tror våren är på väg.

Men även om jag försöker lyssna på hjärtat ofta så är det nog dags att lyssna på det munnen säger genom sitt gäspande. Dags att gå och lägga sig med andra ord och hoppas drömmens väv sveper in mig i ett skönt töcken innan det är dags för nya äventyr när nästa dag gryr.

Vi är alla ute på en rymdresa....

... och vårt rymdskepp är jorden.

Vilken fantastisk insikt astronomen Marie Rådbo bjuder mig på i sitt sommarprogram från 2005. Jag stannar mitt i steget och tittar upp på den blå himlen och inser att jag är en astrounat, en rymdfarare i universums oändliga marken. Jag har inte sett det så men tänk att jag varje dag vandrar omkring på rymdskeppet jorden och deltar i en rymdresa. Det är magiskt.

Men vi är ju magiska varelser inser jag när Marie påminner mig om att vi är stjärnornas barnbarn eftersom vi alla har vårt ursprung i stjärnstoft. Stjärnstoft. Ett av de vackraste orden jag vet och även en av mina favoritfilmer. För då är det ju sant som jag tror, att vi alla är stjärnor inombords och vi har alla samma lyskraft när vi är i vårt rätta element. Ingen kan heller ersätta en annan stjärna för alla har sin plats i universum. Min fina Gorjuss-tavla kommer att påminna mig om det.

Så alla ni stjärnbarnbarn på er resa genom rymden glöm inte att ni alla kan sprida stjärnströssel och dansa längs med era egna vintergator. Rymdresan fortsätter och livet likaså och stjärnhimlen är uppspänd runt sina barnbarn. Stjärnhimlen är nämligen vårt fönster mot universum.

Sifferboden...

.. är ingen matematikbutik.

Men det är en spännande butik som snart öppnar i byn Sifferbo i Dalarna. Den beskrivs som en hälsovänlig lanthandel med produkter och tjänster för alla sinnen. Största delen av sortimentet är närproducerat, ekologiskt och utan tillsatser. I helgen har de öppet hus och om jag hade varit i närheten så hade jag garanterat varit där men även om jag inte kan det så kan jag inte låta bli att tipsa er som kan ha vägarna förbi. Jag vet ju att det finns några dalkullor som läser hos mig. Mer information hittar ni här.

För er som inte har vägarna förbi men vill knåda er egna hjärnceller kanske ni ska fundera på vilka sommarpratare ni vill lyssna på i sommar? Vem vill ni höra prata alldeles fritt när ni själva sitter i solstolen, ligger i hängmattan eller bara sitter på verandan med någon du tycker om? Jag har önskat för länge sen men sen är jag ju också mer än lovligt besatt av sommarpratarna..

Men jag undrar fortfarande, vilken/vilka är er drömsommarpratare och varför? Eller så kanske du själv vill vara sommarpratare (du har chansen att ge ett bidrag fram till den 2:a April), vad skulle du prata om då?

Det finns vackra ord...

... som gör att jag inte kan låta bli att säga dem om och om igen.. rabarberknopp, liljekonvalj, frihet, snöfall, regnbåge, vintergatan, stjärnöga, midnattssol osv.

Sen finns det ord som väcker minnen till liv:

• Växtfärgat garn (jag och pedagogiska mamman vid dalälvens strand med garn som hänger på tork från grenarna, den doften och synen glömmer jag aldrig)
  
• Inlines (min 14 år yngre bror talar om för mig att jag inte får vara rädd för att ramla när jag åker, vi är på en parkering i Göteborg)
• Palt (mormor och jag som lagar tillsammans, tror att jag kunde fylla dem med fläsk innan jag knappt lärt mig gå)
• Drömmar (som pulveriseras i munnen när man äter dom, min gammelfarmor Signe bakade dem och när jag äter småkakor minns jag ofta hennes kakor och hör hennes röst)
• Travhäst (travbana vid morfars sida, jag blir alltid lika förvånad när jag inser att inte alla kan läsa ett travprogram)
• Nougatglass (som gömde sig i kylen hos gammelmormor Thuli och jag kan fortfarande känna smaken även om den inte säljs längre)
• Kastanjer (rostades i elden och sedan spelade syster, mammas man, jag och mamma plump i flera timmar)
• Fotboll (min mellanbror i sin Barcelonadräkt han fick av mig när han fyllde10 år)
  
• Konstnärsjäl(min syster, helt fantastiskt begåvad)
• Midsommar (Dalarna i sin mest magiska skrud)
• Varm choklad (skärmflygaren och jag på en strand i Sandhamn)

Har ni några ord som ni vill dela med er av?

Jag är nog en riktig ordbrukare och en hopplös nostalgiker inser jag när jag läser det jag skrivit. Min kärlek till det skrivna ordet är ändlös, hoppfull och evig. Likt skönheten i naturen. Dit längtar jag nu. Jag vill sitta på en klippa i skärgården och blicka ut över havet. Bara vara bland elementen och andas in sjöluften, men fram tills dess så badar jag i färgprakten av tulpaner i storstadsdjungeln.

Hemmagjord citronlemonad..

.. är min nya favoritdryck. Den inleder min dag innan skärmflygaren flyger ut på nya äventyr och jag tar en härlig Stockholmspromenad innan jag kommer hem.

Gärdet, Östermalm, Centrum, Gamla stan och Söder ligger i min väg, sommarpratare sprider tankar i mina öron där jag vandrar genom stan. Stockholm är förunderligt vackert. Min blommiga alldeles nya Orkan Lia klänning svänger runt mina ben och jag känner mig glad.

Det var en härlig start på dagen och jag tänkte att resten skulle bli likadan. Just nu känns det dock som om jag druckit osockrad citronlemonad utan socker. Jag är nämligen lite suris och tycker ruggigt synd om mig själv så ni ska alla vara glada att ni inte är i närheten. Jag har nämligen fått feber.. IDAG av alla dagar, när min kompis som bor i London är här och vi skulle lyssna på hennes kompis band som spelar på Debaser och festat ihop tillsammans med hennes vänner. Hur ofta står man på gästlistan på Debaser?

Ja nu får jag sluta ynkla (ett ord jag just hittade på) mig och kolla in tv-tablån. Ni får titta på lite bilder istället (ni ska vara glada att ni slipper titta på suris-Vida) för jag har fått en begäran att visa lite mer av mina skräddarsydda prenumerationsplagg från Orkan Lia. Så nu tänkte jag göra det med lite halshuggna bilder som inte är i kronologisk ordning utan i en salig blandning för att visa upp några av de plagg som finns i min garderob.

Första plagget är en kjol som kändes kort till en början men som jag känner mig helt hemma i numera. Den observante skymtar mitt prickiga paraply och Gamla stan i bakgrunden.



Nästa plagg är en omlottkjol som passade väl i färgerna under en höstpromenad längs med Årstaviken med allra käraste syster.



Min blommiga kjol som jag tycker mycket om.


En stuvbit 60-talstyg som pedagogiska mamman gav mig och jag gav Orkan Lia fria händer vilket resulterade i denna favoritklänning.


En sommardag i mitt paradis utanför Luleå så förevigades min skjortklänning med den fina fjärilsfickan. Jag älskar fjärilar så den detaljen är en favorit.




Här är mitt allra första plagg från Orkan Lia och det är en klar favorit som jag ofta använder. Bilden gör den inte rättvisa men jag tycker verkligen om den.

Ett annat plagg är min tunika/klänning med en stor ficka som detalj.


En höjdrädd Vida uppflugen på skärmflygarns tak med Stockholm nedanför sina fötter. Den här skjortklänningen bar jag när min vän K berättade att hon bar ett mirakel inom sig nämligen pojken med stjärnögonen som har en stor plats i mitt hjärta.


Jag dansar med min älvlika väns hund Esther i min blus med fågelmönster på (man ser tyvärr inte det så bra på bilden). Jeansen blev senare en av de där jeanskjolarna jag sydde.



En 0mlottklänning där en av mina vänner minns att hon hade det tyget i ett påslakan när hon växte upp. Mig påminner den om en härlig promenad med skärmflygaren.

Sist i denna billdkavalkad är min prickiga kjol som passar utmärkt för Lindy Hopens svängar.


Klänningen jag fick här i veckan kommer att bli en favorit, men den får ni se nån annan gång. Men en sak är säker, Orkan Lias plagg passar alla mina olika stilar och humör. Det finns några plagg som inte är fotade så jag kanske återkommer med fler bilder nån gång i framtiden.

Vad gör ni med era sjöstjärnor?

Följande berättelse inleder en av de böcker om coaching jag läst på sistone:

En man promenerade en morgon längs med strandkanten. Han betraktade vågorna när de rullade in då han plötsligt fick se något han aldrig sett förut. Hela stranden var täckt av tusentals sjöstjärnor som spolats upp ur havet och nu låg döende i sanden under de varma solstrålarna.

Mannen lyfte blicken och såg längre bort på stranden hur en ung kvinna plockade upp en sjöstjärna åt gången för att kunna kasta tillbaka den i havet. När han kom tillräckligt nära henne för att höras över vågornas brus så sa mannen: ”Det där meningslöst, du slösar bara bort din tid. Det är tusentals av sjöstjärnor här och du kan inte rädda alla.”

Den unga kvinnan sträckte sig efter ytterligare en sjöstjärna som hon kastade så långt ut hon kunde i den skummande oceanen. ”Jag räddade den i alla fall” sa hon och böjde sig ner för att ta upp ytterligare en.

När jag läste den så gick den rakt in i hjärtat. Så väljer jag att försöka se livet och många av de situationer jag möter. Vi kan alla göra en skillnad och även om man inte kan göra allt så kan man alltid göra något (både för sig själv och andra). För mig handlar det också om att välja synsätt, att se något som möjligt eller omöjligt. Att se det man faktiskt gör iställlet för hela tiden det man inte gör/hinner/orkar osv.

Jag hade ingen bild på sjöstjärnor så när jag letade runt på nätet fann jag att sjöstjärnan symboliserar det du av fri vilja vill göra. Att medvetet göra goda val. Det passar verkligen in på berättelsen och hädanefter kommer sjöstjärnan alltid att påminna mig om det. Var rädd om sjöstjärnorna och kom ihåg att ni har själva valet om ni vill försöka kasta i de ni kan i vattnet eller vandra vidare.

Överraskad och glad...

... blir jag när jag får den här fina utmärkelsen av Helena....

Tack snälla söta du! Vem vill inte vara lite fabulous?

De här sköna bloggarna rullar den vidare till likt ett eldklot:

Lady thirty- fabulous artist!
Marias betraktelser- fabulous thoughts!
Vardagspussel- fabulous friend!
Livskrafter- fabulous inspiration!
Chissra - fabulous spiritual new friend!
Vindens melodi- fabulous girl that makes my thoughts fly high!

I´m walking on sunshine...

Från mitt sovrum ser jag dagen gry mellan träden, det är lättare att kliva upp när man ser att solen gör detsamma.

Solens strålar faller genom grenverket i Svedmyra och tecknar vägen där jag går med sitt varma sken. Min morgonpromenad på väg tilll bussen präglas av sol och nerladdade sommarpratare som likt solen letar sig in i skrymslen och visar nya stigar och vinklar att se saker och ting.

Frisk luft, solsken och andras tankar som en start på dagen efter att ha väckts av lekande solstrålar gör att jag ler där jag går. Det känns som att vandra på solsken.

Många timmar senare så sänker sig solen över Odengatan som ett brinnande klot och färgar fasaderna. Det är andlöst vackert och solskenet fyller mig med energi. Det behöver jag, för det är dags att kickboxas för första gången på mycket länge. Kickboxningen är fantastisk och när jag lämnar lokalen så har mörkret sänkt sig men solens energi finns kvar och en påminnelse om hur bra man mår när man fyller sin dag med saker man tycker om.

Kickboxningslycka gör sedan att jag trallar på följande låt. Undra om solen väcker mig imorgon också?

Jag tröttnar aldrig på att blicka upp..

... mot stjärnhimlen.

Det är så vackert med alla stjärnor och jag känner mig som en del av något större. Universum vore inte detsamma utan alla oss som lever här nere på vår lilla planet. Vi är alla unika och ingen av oss är utbytbar.

Stjärnornas lyskraft och månens sken en klar natt gör det värt att lyfta blicken. Lyfta blicken och inse att många av de saker som jag lätt oroar mig för inte spelar nån roll i det stora hela. Stjärnorna fortsätter att lysa och många av dem slocknar inte utan finns där under hela min livstid.

I min bloggs begynnelse tipsade jag om att jag prenumererar på fantastiska mail från Universum (via deras talesman Mike Dooley som är med i the secret). Om ni vill ha sköna peppande mail så rekommenderar jag verkligen att ni testar ett tag.

Igår fick jag dessutom ett härligt grattismail från självaste universum vilket även ni kan få:

Happy Birrrrthday to Youuuu,
Happy Birrrrthday to Youuuu,
Happy Birrrrthday Dear Liv,
Happy Birrrrthday to Youuuu!

A few years back, not so long ago, heaven and earth erupted into a major celebration with the news of your impending adventure into this very time and space. You see, someone like Liv (efternamn borttaget) doesn’t come along all that often. In fact, there’s never been a single one like you, nor is there ever ANY possibility that another will come again. You’re an Angel among us. Someone, whose eyes see what no others will EVER see, whose ears hear what no others will EVER hear, and whose perspective and feelings will NEVER, ever be duplicated. Without YOU, the Universe, and ALL THAT IS, would be sadly less than it is.

Quite simply:

You are the kind of person, Liv,
Who’s hard to forget,
A one-in-a-million
To the people you’ve met.
Your friends are as varied
As the places you go,
And they all want to tell you
In case you don’t know:
That you make a big difference
In the lives that you touch,
By taking so little
And giving so much!

Liv, you are so AWESOME! For your birthday, friends and angels from every corner of the Universe, including buddies you didn’t know you had, will be with you to wish you the HAPPIEST of days and an exciting new year in time and space. You won’t be alone!

HAPPY BIRTHDAY, Liv!
Mike
Orlando, Florida, USA

PS - Liv, this is going to be YOUR year!!

Då blir man glad för att någon tar sig tid att se till att människor i alla världens hörn får så fina hälsningar när de fyller år. Det är lätt gjort men betyder mycket för mig och alla de andra som blir glada av de fina mailen. Ett härligt inslag i vardagen.

Stjärnhimlen breder ut sig och inom oss bor stjärnorna på jorden och universum vore inte detsamma utan er allihopa. Kom ihåg det och glöm inte att titta på stjärnorna som lyser upp vår väg på mer än ett sätt.

Klockan 13,10 för 35 år sedan..

...såg jag dagens ljus på Gällivare Lasarett. Då föddes jag och där började min livsresa på jorden.

Under den resan har jag insett att de har inte med åren att göra hur mogen, gammal, erfaren etc man är. Det har dels med vad man har stött på under vandringen på livsstigen men även hur man har bemött det. Idag brukar jag säga att jag tror att man är mogen på olika plan av livet. Man kan vara väldigt mogen inom ett område men ganska omogen inom ett annat. Inget är egentligen bättre eller sämre än det andra. Det bara är.

Dagens inlägg blir glimtar av livsresan och åldrar utifrån de bilder som jag har i min närhet/ägo där jag själv och andra har fått gestalta mig utifrån. Det finns flera bilder någonstans i nån flyttkartong nånstans men jag håller mig till dessa.

Den första bilden var jag inte gammal på. Lite visste jag då om livet när jag här avporträtterades i pedagogiska mammans famn av konstnären Erling Johansson.


Så här säger Erling själv om sitt sätt att måla : Jag målar människan som okänd, men försöker framhäva inre egenskaper som om de vore ett arkitektoniskt landskap. Som tecknare vill jag med superkänslig linje fånga det karaktäristiska i människan, såväl i grundhållning som i rörelse, så förandligat att man kan förnimma modellpersonens innersta tankar.

Själv undrar jag hur mina tankar såg ut då. Man bär ju med sig alla sina åldrar men mitt tänkande då kan jag inte minnas.

Nästa bild hittade pedagogiska mamman i sina gömmor och det är ett självporträtt ritat vid 7 års ålder. Det är ganska likt tycker jag (bortsett från att jag inte var näslös). Viktigt var att rita mina fina blå örhängen eftersom jag just tagit hål i öronen och var så stolt över det. Tyckte mina mörkblå glimmande örhängen var de finaste i världen.

Om jag minns rätt så ritade vi de här självporträtten för att sätta upp i skolan. Jag gick i Gärde skola som är en liten byskola runt 6-7 kilometer utanför Leksands centrum, ett år minns jag att vi var totalt 84 elever på 6 klasser så det var inte stort men för mig var det alldeles lagom.

Som 14:åring blev jag återigen avporträtterad av Erling Johansson som målade mig och mina syskon vid den tiden. Det var slutet av 80-talet och att bli målad i alla möjliga färger var väl kanske inte drömmen för en 14:åring men idag tycker jag att Erlings tankar om hur han försöker måla själen är vackra:

Erling Johansson målar själar som finns i modellernas ansikten, men oframkallad. Hans porträtt är i stort format, och huvudena fyller ofta nästan hela duken. Han vill rikta åskådarnas uppmärksamhet på det som finns i ansiktet, inte det som omger det. Han aktar sig för att själv styra de porträtterade, gör inga försök att arrangera bilderna utan underordnar sig modellerna. Genom att belysa dem med starka lampor, får han ansiktenas strukturer och färgskiftningar att framträda. När han funnit dem, vrider han upp färgsklalan till klara, lysande färgackod.


När jag fyllde fjorton så minns jag att jag kände att jag hade full koll på livet. Jag visste allt och kände att jag hade full koll på alla frågor, stora som små. Idag skrattar jag åt det för efter att ha haft en svartvit syn på livet så har gråskalorna däremellan klivit fram och idag förstår jag hur komplicerat vissa saker är. Jag vet hur oerhört lätt det är att råda någon när man inte själv står i den situationen.

Vid fjorton års ålder så hade jag fått lämna byskolan och gick på Sammilsdalsgymnasiet i centrala Leksand vilket kändes jättespännande. Det kändes väldigt stort med sina 550 elever. Lite visste jag då om de städer jag skulle resa och bo i som var betydligt större och att jag skulle åka runt hela jorden.

Ett stort hopp i tiden blir det till nästa bild som jag fått av en tjej jag känner. Den är målad sommaren 2007 och står på mitt nattduksbord. Jag tycker väldigt mycket om den.


När denna tavla är målad så är jag bosatt i Svedmyra, har insett hur mycket jag tycker om att arbeta med människor som vill/behöver göra en förändring och att det är en del av det som är mitt livskall. Att få människor att hitta det liv de trivs med och göra sina egna val. Jag börjar inse att det är där jag ska verka just nu i livet. Kanske kommer det att ändras men jag befinner mig fortfarande där.

Den sista och nyaste gestaltningen av mig är gjord hösten 2008 av Lady Thirty. Just då på livsstigen så vet jag att jag är på rätt väg även om jag inte har någon fast anställning eftersom jag sagt upp mig men jag läser till coach och arbetar just då inom ett kortare projekt. Där träffar jag en ny vän.

Just året mellan min 34:e födelsedag och min 35:e är nog ett av mina händelserikaste på länge. Det året lyssnade jag på min inre röst och tog helt nödvändiga steg. För jag tror ju på att man måste gå ditt hjärtat leder en. Jag har hamnat precis där jag vill vara och just idag får jag faktiskt säga:

Universum vore inte detsamma utan mig.

Varm kram till er alla som finns i mitt universum såväl ni som känner mig och er jag lärt känna i bloggvärlden. Nu ska jag dansa vidare på min livsstig mot nya äventyr.

Fredagsfilosofi i Mars

50 tulpaner för 100 kr inköpta på Huddinge torg får avsluta en mysig vecka.

Vardagslyx med färgprakt. Snittblommor lyfter ett helt rum med sin närvaro. När jag bär hem dem så ler jag och lyssnar på fågelsång. Mina naglar är finare än de någonsin har varit tack vare Christel. De känner sig vardagslyxiga och annorlunda. Tacksamheten finns där över det som är gratis som fågelsång, frisk luft och vacker natur men även över saker som jag nu kan unna mig.



På livets stig så tänker jag ofta på små och stora saker. Jag gläds över vissa saker och andra gör mig ledsen. Jag inspireras av livskraft, mod (in i minsta handling), originalitet och spännande möten.

Alla har vi en historia att berätta men vi får inte glömma bort att även lyssna på andras historier. Genom varandra kan vi lära, förstå, förundras och vara medmänniskor. Alla har ansvar för sitt liv men vi behöver även varandra. Människors livshistorier är bland det som trollbinder mig mest. Jag lyssnar, funderar, håller med eller håller inte med, fascineras, inspireras, förundras och tänker på hur mycket människan bär med sig.

Det är väl därför jag tycker om att läsa bloggar för mina tankar kan utvecklas, förstärkas, ifrågasättas av att läsa andras tankar, erfarenheter och synpunkter. För i min värld så blir man inte färdig, man har alltid mer att uppleva och lära.

Tulpanprakt, växtkraft och livsöden slingrar sig vidare i min lilla tankeresa likt en slingrande vintergata över natthimlen.

Bloggpiraten dyker upp som..

.. gubben i lådan (det vill säga när Vida minst anar det).

Jag vet att många efterfrågat mig och jag tror minsann att jag börjar bli en riktig celebritet, det har hänt att folk googlat på bloggpirat och hittat hit så nu är det väl bara en tidsfråga innan jag dyker upp i Wikipedia.

Kanske kan jag bli en såndär bloggkändis som tjänar schyssta stålar på bloggandet.. det enda problemet är dagens outfit för jag brukar inte variera mig sisådär jättemycket och det designas alldeles för lite åt sköna typer som mig. Om ni av nån konstig anledning missat mig så finns en liten presentation här och mina gamla inlägg ligger ute i marginalen.

Nu är det väl ändå dags att avlägga lite rapport börjar jag känna. Det händer ju så hiskeligt mycket helt enkelt och nån måste liksom komma med lite inside-info och en rapport vad som döljer sig i kulisserna.

Först måste jag berätta det absolut roligaste den här veckan. Som några av er vet var Vida och skärmflygaren på bio i helgen. Vida gillar inte att se trailarna för de visar för mycket så hon bläddrar i filmtidningen och slänger ett getöga på duken då och då. Plötsligt muttrar hon till skärmflygaren efter att ha tittat upp ur tidningen: Snacka om dålig dubbning. Han svarar förvånnat: Vad menar du? Vida upprepar vad hon sagt och han börjar skratta och när hon tittar närmare så är det ju himlans konstigt att det är kända SVENSKA skådespelare med i den "dubbade" filmen. Vad skärmflygaren och jag skrattade.. ja, faktiskt Vida också. Lite självdistans kan hon uppbringa ibland.

En liten händelse som är i antågande är faktiskt Vidas födelsedag.. inte för att avslöja exakt ålder men jag kan säga att det kommer att vara sisådär prick 10 år sedan hon fyllde 25. När hon gjorde det så bodde hon i Göteborg och hade partaj där med vänner. Då fick hon en röd tickle-me-elmo(som ni ser på bilden tillsammans med mig och Sahara) som kan fnissa så den skakar och 25 klubbor bland annat eftersom hon alltid åt på klubbor.



Vida har inte mognat sisådär värst mycket på de här 10 åren för när skärmflygaren häromdagen lite menande sa att nåt du verkligen BEHÖVER är en stor gryta så kom onda ögat fram och hon muttrade att det är ingen rolig födelsedagspresent, en sån kan hon köpa nån annan gång.

Praktiska prylar är nämligen nåt hon tycker är SÅÅÅÅ trist att handla eller få. Träningskläder, regnkläder, kastruller och dylikt står liksom längst ner på listan över vad hon tycker hon behöver köpa. Nåt annat roligt är att hon redan några veckor innan hon fyller år alltid svarar sin nya ålder om hon får frågan. Hon tänker inte ens på att hon gör det utan ser det som nåt helt naturligt så när hon sedan fyller så är hon redan van vid sitt nya årtal.

Jobbet trivs hon på men hon har lite svårt att fatta att det är sant och som pricken över i:et så har de gett sitt godkännande till att hon får starta upp ett eget företag som bisyssla. Där kanske jag kan ha en liten virkad fot med i spelet och erbjuda mina tjänster. Hur vet jag inte men påhittig som jag är så kommer jag nog på nåt. Det kanske finns fler bloggar som vill ha en bloggpirat mot en SAFTIG betalning?!

Nu ska jag chilla med skärmflygaren, han är min favorit och en stor supporter (han tycker liksom att jag tar upp lite mer väsentligheter till skillnad från Vida).

Toddilooo!

/The one and only- Bloggpiraten

Ibland blir man bara sådär glad så det känns i hela kroppen...

.. och det blev jag när jag fick denna fina utmärkelse från sprakande och kärleksfulla livskrafter. Tack för den!

Kärlek vill man ju fortsätta sprida och det finns många jag vill ge den till men idag håller jag mig till reglerna och ger den med kärlek till följande fem kärlekspridande bloggare:

Maria
Vindens melodi
Chissra
Di
Vardagspussel

En ryggsäck fylld av sol..

.. tycker jazzmorfar att jag ska bära med mig i livet. Han skriver så i ett mail som han skickat till mig.

I mailet skriver han också såhär: Lasta ej mer i Ryggsäcken än det Du orkar bära!!!!!!! Säg Nej Oftare än Tyvärr!!!!!!! Ja,tiden räcker inte till allt....

Det här är kloka ord. För mig är det är viktigt att fylla min livsryggsäck med sol, intryck, händelser, aktiviteter och personer som ger mig energi. Men samtidigt som man gör det så kan man inte lasta den för full. Allt får inte plats. Säger man ja till en sak så måste man samtidigt säga Nej till något annat. Åtminstone måste jag det.

En vän till mig kallade mig nyligen energisk och jag blev lite förvånad... min bild av mig själv är snarare en läsande soffpotatis. Men jag gör nog många saker ibland och kanske är det därför mitt slapparbehov är SÅ stort. Men jag gör inte saker för att jag måste utan bara för att jag vill. Nånting har livet lärt mig.

De senaste dagarna så har jag fyllt min livsryggsäck (som jag föreställer mig är lika blommig som så kom solens väska som ni ser på bilden) med läsning, att träffa min magiska vän och gå på en annorlunda föreställning av skattkammarön, gå på bio och se filmen män som hatar kvinnor (vilken jag verkligen gillade men jag gillar boken ännu mer och min Lisbeth Salander ser fortfarande annorlunda ut).

Imorgon ska jag fylla den med mer vänskap och dans. Men ikväll fyller jag den med att bara vara tillsammans med skärmflygaren. När jag ändå fyller min livsryggsäck med sol så passar jag på att trycka i lite månsken, stjärnglitter och norrsken. Man vet aldrig vad man behöver.

Önskar er alla en ryggsäck full av sol, det är ni värda.

Universum vore inte detsamma utan dig...

... så jag önskar dig en härlig födelsedag och minns samtidigt när vi grillade och satt på kullen i sommarvärmen i somras.

Tack för att du fyller ditt och min mammas hus med snickarglädje, musik och skratt. När jag tänker efter så ligger det en del bildelar i uthuset tack vare dig också.

Önskar dig en härlig födelsedag! Utan dig vore universum inte detsamma.

Inget formar framtiden..

såsom drömmen (Victor Hugo).

Jag älskar den här kampanjen även om jag inte är en lottofantast. Men jag är en drömmare och jag tror på drömmen och att vi ska drömma.

När vi drömmer händer magiska saker anser jag, sen måste man ju göra något för att uppnå vissa av sina drömmar också. Men drömma måste man först och gärna i färg och med ljudupplevelser, dofter och en djupdykning in i känslan. Jag gör det ofta. En av mina barndomsvänner brukade suckande säga att du är väl en typisk fisk, du drömmer alltid när jag helt plötsligt var någon annastans.

Numera så är jag oftare i nuet än i drömmen men ibland så glider jag iväg likt ett virvlande löv i en höstvind. Det är härligt och i drömmarnas värld hittar jag ibland nya lösningar och tänker annorlunda men framförallt så skapar jag en bild av det jag vill ska hända vilket jag tror på. Så denna drömkampanj med vackra citat talar till drömmaren inom mig och jag fortsätter att drömma såväl stora drömmar som små under det stjärnbeströdda himlavalvet.

Vad drömmer ni om?

8 sanna saker om Vida

För en dryg vecka sen så fick jag en utmaning av Livskrafter.

Utmaningen går ut på att jag ska skriva 8 punkter av fakta/vanor om mig själv.
Och sedan utmana 8 andra bloggare.De egenskaper om mig själv som jag
valt är:

Fylld med livsglädje (som figuren på fotot som heter just livsglädje som en vän gett mig)
Envis (på gott och ont)
Drömmande (försvinner lätt i det blå och har många drömmar)
Disträ (minst sagt)
Hett temperament (fråga mina nära och kära...)
Social eremit (läs här om du inte förstår vad jag menar)
Analytisk
Boknörd (som en del börjar förstå då de läser mina listor)

Och jag utmanar följande 8 bloggare (som själva väljer om de vill delta eller inte) :
Rysken
Vardagspussel
Chissra
Surya
Annika
Marias betraktelser
Vindens melodi
Malve

Sammanfattning av Februari 2009

Ännu en månad till ända, men vilken månad sen.

I Februari så har detta hänt i Vidas liv:

* Blev jag helt plötsligt efter flera månaders arbetslöshet erbjuden två bra jobb på samma dag. Men jag valde med hjärtat och det som innehöll mest coaching. Blev dessutom uppringd för intervju till ytterligare ett jobb efter att jag skrivit anställningskontrakt. När det väl händer så händer det.

* Var jag med i min allra första blogswapp vilket var så himla roligt.

* Började jag på min nya arbetsplats där jag verkligen trivs. Tack vare tillit till livet och universum så är jag nu precis där jag vet att jag ska vara.

* Var det premiär för min första gästbloggare sen bloggen startades. Om någon annan är sugen att skriva hos mig så är ni varmt välkomna.

* Återupptog mitt klädabbonemang hos fantastiska Orkanlia och väntar nu på en fin klänning.

* Lyssnar jag om och om igen på sin musikaliske lillebrors inspelningar. Gillar både den som är lugn (där han spelar samtliga instrument) och den rockigare där han står för gitarren.

* Fick jag en förfrågan om jag kunde coacha och insåg att det kanske är dags att starta eget i litet format. Jag har varit modig och frågat min chef som måste fråga sin chef och sen får vi se vad svaret blir.

* Har jag införskaffat mig en alldeles egen spikmatta.

* Avslutades månaden med en fika med min mamma, hennes man, solen själv, min kattälskande vän och min mammas mans syster och sen en liten Alma som bara vill hoppa hela tiden.

Böcker lästa i Februari

Nu när Mars äntrar kalendern är det dags för lite sammanställningar.

Februaris bokslut när det gäller läsandet ser ut som följer:

Beatriz och himlakropparna av Lucía Etxebarria
Spansk författarinna som skriver om sex, droger, homosexualitet och komplicerade relationer. Hon är feminist och vill revoltera mot den traditionella kvinnorollen. Tydligen har hon fått kritik i Sverige för att hennes kvinnoporträtt är klichéartade men själv anser hon att hon speglar sitt samhälle. Jag som bott i Spanien är lite benägen att hålla med. Kvinnorollen är väldigt annorlunda från den svenska. Nu till boken.. stundtals är den oerhört vackert skriven, ibland brutal och ibland sorglig. Jag läste den snabbt så nånstans berörde den mig och samtidigt så ligger den så långt ifrån min verklighet att jag har svårt att identifiera mig med personerna.

Att välja glädje (en bok om att få ett bättre liv) av Kay Pollack
Alldeles UNDERBAR bok. Den här borde alla läsa. Även om jag redan har hört det mesta så skriver han det på ett så bra och lättillgängligt sätt. Ett klart boktips med andra ord. Den finns i pocket och jag tycker MÅNGA borde läsa den här boken och åtminstone reflektera över det han tar upp.

Matildas vals av Tamara McKinley
Det här är boken som jag fick av en vän då vi gick igenom de pocketböcker hon inte skulle behålla i en flytt. Australien, människoöden och kärlek höll mig i ett fast grepp då jag sträckläste den. Passade mig utmärkt då det var dimmigt och grått i väderleken utanför rutan.

Med huvudet bland molnen av Susanna Tamaro
Lånade jag av skärmflygaren som hade den liggande. Läste den snabbt men det är inte en bok som gjorde något större intryck på mig. Förstod inte riktigt syftet eller vad författaren velat förmedla. Stundtals glimmade den till och var oerhört välskriven och vacker men jag kunde inte identifiera mig med någon av karaktärerna riktigt på något plan.

Familjeaffärer av Tony Parsons
Lättläst, underhållande men framförallt tänkvärd bok. Jag gillar verkligen hans sätt att våga skriva om svåra saker men med en underfundig ton stundtals. Detta gör inte att det känns som om han inte tar livet på allvar.

Mera självkänsla av Mia Törnblom.
Läser om denna bok som handlar om något livsviktigt det vill säga självkänsla (att vi duger som vi är oavsett vad vi presterar). Jag tycker om att Mia skriver på ett rakt sätt som gör att vem som helst kan läsa boken oavsett läsvana, hur insatt man är i psykologi och man kan känna igen sig. Det behövs såna böcker. Sen är hon praktiskt vilket man behöver. Att skriva bra, tack, hjälp dagbok är något jag gör i perioder och det gör en skillnad för min del.

Den trettonde historien av Diane Setterfield
Ett spontaninköp till bokcirkeln med en huvudkaraktär som heter Vida Winter. Jag tyckte om den, en berättelse i gammeldags tappning med mysterium, udda personligheter och kärlek till böcker. Den har liknats med 1800-talsromaner och jag förstår varför.

Stormblomma av Tamara Mc Kinley
Åter en bok som jag fått av min flyttande vän. Den var lättläst och underhållande och precis vad jag behövde då. Blir mer och mer sugen på att åka till Australien när jag läste den. Jag har bara läst två böcker av Tamara men jag tycker mig se ett mönster i teman i de böcker jag läst av henne.

Arbetsmarknadscoaching - handbok för dig som arbetar med att stötta arbetssökanden av Karin Tenelius
En bok som jag läst i min nya tjänst för att förkovra mig in i coachingens värld. Många kloka tankar kring hur man ska bemöta dem som söker jobb eller sin egen väg. Om fler arbetade såhär när de möter arbetssökande så tror jag man skulle nå mycket bättre resultat. Ingen aha-upplevelse när det gäller coachingtips men det är väl ganska naturligt om man redan har läst coaching.

The complete guide to coaching at work av Perry Zeus och Suzanne Skiffington
Bra bok med många infallsvinklar men framförallt inriktad på coaching inom jobbets ramar såväl för anställda som hur man coachar chefer och när coaching är en bra teknik. Återigen en bok som jag läst i arbetssyfte och där jag kommer att gå tillbaka och kanske läsa vissa delar. En del upprepningar om coaching om man redan läst några böcker men upprepning fungerar som en påminnelse som man kan behöva i vissa lägen.