onsdag 24 juni 2009

Känslor i en enda röra..

... är det som rört sig i mitt inre de senaste dagarna sen i måndags kväll.

Jag har varit rädd, ledsen, arg, lättad, frustrerad, besviken, irriterad, orolig och oerhört rastlös.

I måndags blev nämligen min snälla katt Niquita attackerad av en lösspringande hund. Jag såg det inte men grannarna som gjorde det berättade att det såg otäckt ut eftersom han höll henne i käkarna och slängde med henne. De ringde mig för jag var inte hemma. När jag kommer hem ligger hon fortfarande på bordet på balkongen som hon flytt till. Vi åker in till bagarmossens djursjukhus och efter mycket väntan och oro och en katt som inte alls är sig lik kommer beskedet. Hon har brutet bröstben och det har skadat lungan och skapat en blödning och hon har luft i bukhålan (vilket tyder på att den är punkterad någonstans). Dessutom andades hon stötigt.

Så det var bara att lämna en älskad katt i någon annans händer och åka hem med oron som sällskap. Jag har haft mina katter i 13 år så de är mina kompanjoner i livet och verkligen en del av familjen. Efter chocken följde väntan, väntan och återigen väntan. Först har det varit väntan på att de ska ringa och meddela och igår var det oerhört jobbigt att efter 3 timmars sömn bara vänta på besked om något ytterligare tillstött eller om hon skulle klara sig.. Det blev positivt men hon behövde opereras och hon var inte i tillräckligt bra skick igår. Men idag var hon det och det gick bra men hon har ont och det är ännu inte säkert när hon får komma hem. Så nu väntar jag på det beskedet...

De som gjort att det går att härda ut trots allt är skärmflygaren som varit det största stödet av alla. Sen mina underbara grannar som trots att vi inte känner varandra letat reda på mitt mobilnummer och ringer mig. Jag fick låna en större kattkorg av dem (Niquita kunde bara ligga på sidan) och killen körde oss till djursjukhuset och erbjöd att hämta oss men det blev för sent. De räddade hennes liv genom att schasa iväg hunden och ringa mig. Såna grannar önskar jag alla.

Den där hundägaren däremot... den personen brydde sig inte ens om att kolla vad som hänt och har inte kontaktat mig. Hunden var lös och han var en ganska bra bit bort. Så nu blir nästa steg att ta reda på vem han är och se hur vi löser det här. Men min fokus har inte legat där utan bara handlat om att jag vill att min kisse ska överleva och komma hem. Men det har kostat mycket pengar, oro och eventuellt måste jag skjuta på min resa upp till norr.. så känslorna fortsätter att åka berg och dalbana.

15 kommentarer:

  1. Åh jag hoppas absolut att Katten blir frisk men gud hjälpe den där hund ägaren........ge honom vad han tål vet ja!!
    Bamse kram
    Anki

    SvaraRadera
  2. Älskade vän, jag förstår att detta är jobbigt för dig. Djuren är ens trognaste vän och de älskar en oavsett vilket humör man är på. Underbat är det däremot att du har så omtänksamma och snälla människor i din omgivning. Hundägaren däremot finns det inte ord för.
    Jag hoppas innerligt att allt blir bra! En stor kram till dig.

    SvaraRadera
  3. vilken kämpe katten din är. värd all vård i världen. man blir så ledsen när man hör talas om sådana hundägare, för skulden ligger ju på honom/henne. hoppas kissen din mår bättre nu iaf!
    kramar i massor

    SvaraRadera
  4. Tänker på dig och Nikita och sänder några läkande tankar! KRAM!

    SvaraRadera
  5. Hoppas katten frisknar till och att du får tag i hundägaren.

    SvaraRadera
  6. Så jobbigt för lille kissen...och för DIG med så klart. Tir att det gick bra till slut iaf. Men sådana hundägare borde inte få ha just hundar. Usch...
    Stor kram till både dig och söta kissen
    Emma

    SvaraRadera
  7. lilla stackars kissen då...så tråkigt!
    håller mina tummar att hon kryar på sig.

    massor med kramar till er!
    /Maria

    SvaraRadera
  8. Så jobbigt för dig vännen! Och vilka underbara grannar du har!

    Jag hoppas sötnosen får komma hem till dig igen snart, och jag blir förbannad när jag läser om hundägarens nonchalans att inte ens kontrollera vad hunden gjort! Varmaste kramar och förstår att det har varit tuffa dagar tur att du har haft stöttning av skärmisen!

    SvaraRadera
  9. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  10. Åh nu gråter jag!!!!
    Värsta tänkabara mardrömmen!
    Stackars lilla kissen!!!!
    Jag var precis ute och pussade och klappade på en utav mina katter som ligger i buskarna och flåsar ( han är långhårig så det blir extra varmt). Jag förstår hur hemskt detta måste ha varit för dig!!! Katterna är som ens barn!!!

    Stor varm kram
    M I N D I


    P.S
    Jag har lagt lösen på min blogg... medans jag funderar hur jag vill ha det. Du är självklart jätte välkommen att fortsätta läsa min blogg. Maila mig bara din mail så skickar jag en inbjudan. :)
    D.S

    SvaraRadera
  11. Gud vad hemskt! Det är verkligen min spontana reaktion. Ens djur är ju ens familj och det är så fruktansvärt när det händer dem någonting. Stackars kisse och stackars oroliga dig. Se till att få reda på den där hemska hundägaren som betett sig så illa!

    SvaraRadera
  12. NU när vi talat vid ser jag ditt inlägg, har likosm inte suttit vid datorn. Gud så hemskt. Vilken hemsk hemsk historia. Jag blir så ledsen att höra det.
    Kram

    SvaraRadera
  13. i allt det här så är det kanske en tröst att en katt har nio liv, vi tänker på er kram K

    SvaraRadera
  14. Hej gumman, hoppas du mår bra. Jag tänker på dig och är lite tårögd när jag läser din smärta, och stackars kattens smärta.
    kraam

    SvaraRadera
  15. :(
    Jag hade sparat det här inlägget i helgen för att jag skulle ha tid att läsa det på riktigt... Det gör mig så ledsen och arg att höra, stackars lilla tuss....
    Har vuxit upp med katter hela livet och vet hur mycket de betyder. Skickar en stor kram till både dig och Niquita! KRAM

    SvaraRadera

Å vad jag blir glad när någon tar sig tid att skriva en fundering.. Tack så mycket och välkommen åter! Kram från lilla Vida i stora världen