Tillbaka i Svedmyralyan igen..

.. med nyfixade blommiga naglar och en mängd skor, sjalar och spaprodukter i bagaget.

Igår landade planet, själv har jag inte landat riktigt än men det kommer. De sista dagarna fylldes av elefantdans, shopping, utmaning av höjdrädsla genom att bo på 46 våningen i Bangkoks högsta hotell som har över 80 våningar. Det snurrade till lite på första frukostmorgonen däruppe på  78 våningen men sen vande även jag mig. Buffën var sagolik och vyn var imponerande.

De sista dagarna i Thailand bjöd också på en av de största höjdpunkterna, att få återse en vän från jorden-runt-resan. Vi lärde känna varandra då vi hade bungalowerna vägg i vägg i Laos för 10 år sedan. Sen hälsade jag på henne  i hennes hemstad Leipzig. De senaste 6 åren har hon bott i Bangkok men när vi ses är det som om tiden aldrig har passerat.

Vi återfinner varandra direkt och hon visar oss några av sina guldkorn som ett gammalt klassiskt cafe som står kvar bland nybyggda skyskrapor, ett litet crepesparadis inklämt i ett hemligt prång där palmer växer och jag blir så lycklig så jag bara myser. På kvällen visar hon oss en härlig skybar på taket till Hilton Millenium. Goda drinkar med staden långt under oss och stjärnhimlen närmare än den brukar.

Skratt, reseprat och livsfunderingar studsar mellan oss och ett löfte om att ses när hon snart återvänder till Europa. Ibland reser man bort och finner en vän där man minst anar. Att kunna mötas för några timmar i två dagar i en annan del av världen är sann vardagslyx.

När jag lämnar Bangkok är jag dock redo att återvända till den del av världen där mitt liv och de flesta av mina vänner finns nära. Jag landade igår vid 18,30 och med en liten känning av jetlag försöker jag hålla mig vaken och hitta dygnet igen.

Min första dag hemma bjuder på arbetsglädje och vardagslyx i form av att min bästa vän är i staden. En timme med henne på Stockholms centralstation innan hon återvänder till Dalarna är mycket värt. Att kunna krama henne och få en fin bild på magen, några klokord och några skratt är en skatt i sig. Min katt kommer hem och sätter direkt sig själv i centrum, vissa saker är oföränderliga och skönt hemtama.

Två totalt olika delar av världen som väcker olika delar av mig passar tillsammans i livets pussel. Det finns mer att upptäcka både i resandets pusselbit och den hemma. Jag tycker om att lägga pussel, hitta mönster och hitta plats åt biten som länge inte ser ut att passa in någonstans.

I poolen på 20 våningen  på hotellet fick jag en avkopplande timme till ljudet från en hektisk stad. 

Vida tar klivet ur bloggarderoben

.. och visar med fullständigt namn och bild vem jag är i det HÄR inlägget.

För första gången så är jag med fullt ut på det viset, men vad gör man inte när en så härlig person som Emma med Livskrafter bloggen frågar om man vill intervjuas som inspiratör?

Jag blev jätteglad men samtidigt generad och lite nervös. Jag ser mig ju inte som en inspiratör, utan som en helt vanlig person som letar sig fram i livet ibland på stadiga ben och ibland vilse. För er som följt mig från början så inledde jag med att vara väldigt anonym för att senare släppa bitar av vem jag var och den som bygger pussel har redan listat ut vem jag är utan att jag sagt det (och sen är det ju en del av er läsare som känner mig och vet vem jag är).

Emma är själv en oerhört inspirerande människa och konstnär (såvål i livet som med penna och pensel i handen) som jag lär mig mycket av och många av våra tankar går i samklang, STORT tack Emma för att jag fick chansen men också för att du gav mig en knuff ut i vanliga världen. Tack också till er alla fina som skriver hos mig och stöttar mig i livet, världen och vardagen.

Stränderna är vita..

.. och myggorna är envisa.

Om natten tycker jag att jag hör göken gala men min medresenär säger att jag hört fel, sen hör vi båda ljudet. Det är förmodligen ingen gök men det låter sannerligen som en. När morgonen dagas spatserar tuppen och hans hönor förbi vår veranda där papegojblomman blommar strax intill.

Det blir två sköna dagar på ön Koh Samet men de kommer att stanna länge i minnet. Det är den fjärde ön i Thailand jag besöker under mina tre resor hit. Alla öar har sin charm och hade vi haft mer tid och mindre planer hade jag gärna stannat längre. Men jag kanske kommer tillbaka i framtiden.

Havet är varmt och solen likaså. En perfekt gjord ananasshake svalkar när vinden inte gör det. När jag dricker den så inreder jag mitt pippihus i tanken genom att se mig omkring och hitta vackra kakelblommor och en hängbänk för vilsamma stunder.

Jag sätter mig på en sten vid havet och skickar iväg en önskan. Det turkosblå havet slår mot stenen och mina fötter. Min önskan går nog i uppfyllelse oavsett om det sker på det vis jag tror eller inte. Min inre och yttre resenär är lycklig i detta nu.

Med finkorning sand mellan tårna återvänder jag till fastlandet. Trött av solen men fylld av energin från nya intryck och livet.

De är inte så vana vid utländska turister där vi är..

.. så vi väcker ganska mycket uppmärksamhet när vi går på gatan, åker buss eller shoppar.

När vi stannar till vid en mack i en tuk-tuk så ropar de anställda dit alla sina kollegor för att titta på oss, skolflickor fnittrar och butiksbiträden minns oss. Jag är blond och ljus och det väcker en del uppmärksamhet men min vän som är adopterad från Latinamerika väcker lika mycket eftersom de inte kan placera henne. De förstår att hon inte är thai men vad är hon då? Nihao, säger vissa och vi förstår att de tror hon är japan.

Hon uppmärksammar mig även på att de börjar prata med mig, de räcker fram notan till mig, de tror att det är jag som bestämmer vissa saker eftersom jag är "vit". Det är lite läskigt tycker jag, men hon säger att hon är van. Det är nästan ännu läskigare.

Jag är äventyrlig, hon tycker om att ha kontroll. Vi kompromissar genom att imorgon åka till en ö där jag ska snorkla men vi bokar hotell innan istället för att chansa som jag brukar. Jag älskar känslan att anlända med lite pirr i magen och sen välja vart man vill bo genom att vandra på stranden. Det ska bli härligt med havet, fiskarna, stranden och vackra vyer. Jag älskar resandet och en del av mig är så lycklig över att vara här.

En vecka kvar, och det som väntar förutom Koh Samet är elefantridning, fler restauranger, kanske nån mer utflykt och sen Bangkok där en gammal jorden-runt vän bor och ska visa oss sina guldkorn. It's good to be me. Livet är allt det jag önskar och imorgon lämnar jag fastlandet och möter en ö. Precis som i vanliga livet där man ibland måste lämna det invanda för att ge sig ut till en ö och upptäcka nåt helt nytt.

Lyckliga fötter vid en pool någonstans i Thailand

I en annan del av världen...

.. slår den fuktiga hettan emot mig och jag välkomnar dagen.

Jag simmar i en pool och tittar upp mot den stjärnklara himlen och palmerna som ramar in universums konstverk.Resandet och kärleken till resandet är så grundläggande i mig. Som en del som väcks upp och som får mig att må bra. Det är som en del av mig får ro och inspiration samtidigt. Jag insuper dofter, vyer och tankarna stillnar och blir stundtals klarare trots att ljudbilden är stökigare och högljuddare. Jag ler och människor ler mot mig.

Det går snabbt att vänja sig vid de annorlunda dofterna, värmen och ljuden. Det tar en evighet att sluta hänföras. Jag bara älskar det. Du är verkligen en person som säger superlativ hela tiden säger mitt ressällskap. Det gör jag, det är en del av att vara jag. Jag älskar det här och är lycklig, jag kan inte låta bli att visa det.

Ännu lyckligare och lättad blir jag av ett sms från Sverige där finaste vännen K berättar att livets mirakel fötts. Jag känner mig långt borta och delaktig i samma andetag. När messet kom att vattnet gått så var nog jag den enda som svarade inom tio minuter då det var natt i Sverige och morgon här.

I en annan del av världen är jag lycklig. I en annan del av världen är jag långt från de jag älskar. Men jag kommer snart hem igen.

En mörk, regning och kall morgon i slutet av Oktober..

.. så frågar min träningsvän om jag inte vill följa med henne till Thailand.

Det är som att fråga en femåring om de vill delta i godisregn eller få en morot, det finns nämligen bara ett svar på den frågan och det är JA. Så nu sitter vi här vid gaten på Arlanda och inväntar planet som lyfter om någon timme. Framme i Thailand väntar hennes pappa, en jordenrunt-vän som bosatt sig i Bangkok, lugna stunder, havet och sen äventyr.  Det ska bli sagolikt härligt.

Nomaden i mig är lycklig och även semesterälskaren som slipper ha tider att passa. Att resa är som att läsa en bok, den som stannar hemma läser bara första sidan. Så nu slår jag upp boken och läser vidare i resans värld.

Önskerubrik: Lilla, lilla krumelur jag vill inte bliva stur säger Pippi.

..och jag tänker till.

Det är min vän K som önskat rubriken. Hon har ingen egen blogg men har gästbloggat hos mig.

Lilla lilla krumelur jag vill inte bliva stur säger Pippi. Jag hör Timbuktu säga nåt liknande i Skavlan och jag har nog själv tänkt tanken. Fast jag har för min del insett att vara vuxen är att känna sig själv bättre, ta lärdom av erfarenheter och även att fortsätta vara lekfull för att göra livet roligare.

Jag tror att många skulle säga att jag inte lever på ett vuxet sätt eftersom jag inte har familj och jag definitivt fortfarande tycker att klättra i träd, dansa lindy hop, gå på spunkjakt och spendera timmar över en latte på café är viktiga saker. Men jag anser att man kan välja hur man är som vuxen. Jag tar ansvar på så många plan och därför tror jag att det är viktigt att det finns en motvikt till det allvarliga. Lek, fokus på roliga saker och lite skönt vardagshäng ibland gör vuxenlivet roligare.

Stor kommer det nog aldrig att sägas om mig med tanke på min ringa längd över havet. Men vuxen är jag redan och jag tror att i jakten på att undvika vuxenpoäng så missar vi poängen att vi själv kan välja vad vi vill göra med vuxenlivet.

Vida innan hon blev stur

Adventure of Life..

.. är numera inte bara namnet på den här bloggen.

Min enskilda firma bär även namnet, firman har funnits i två år och tanken om namnet åtminstone ett år tillbaka men sen blev det inte mer. Med ett löfte om att i år ska jag ha mer fokus på min firma och utveckla den (om så bara på ett kreativt sätt i tanken) så var det dags.

Jag ville ha ett namn som speglar mig men som inte nödvändigtvis bara handlar om coaching för vem vet var jag tar vägen i framtiden. Så genom det namnvalet så är jag på väg ut ur bloggarderoben steg för steg (vilket jag redan har börjat med men det blir tydligare) och det ska bli roligt att se vart livsäventyret tar mig härnäst.

Champagne och oxfilé är redan inplanerat med en kattälskande vän för att fira min firma och hennes nya jobb. Jag tänker nog fira det på fler sätt med andra vänner för jag tror på att fokusera på det som man vill. Dessutom är det också väldigt roligt.  Några som följt mig under de fyra år jag bloggat minns kanske att jag ställde till med champagnepartaj för att fira att jag sagt upp mig och klev in i en spännande men osäker fas i mitt liv.   Man ska fira sina framgångar och lära sig av sina "misslyckanden" (föredrar ordet erfarenhet men jag vill ju att ni ska förstå vad jag menar).

Ett firmanamn kräver visitkort och efter att ha hittat MOO och deras underbara minikort blev valet lätt. Rekommenderar företaget varmt, bara att välja egna bilder som jag tycker om och sen så klart bilden av mig designad av Lady Thirty. Designa, betala och sen inom några veckor få hem en bunt med fina visitikort som gör mig glad och påminner mig om platser och stunder som betytt mycket för mig.

Livsäventyret fortsätter, firman utvecklas och jag njuter av känslan att jag är precis där jag ska vara.

Sammanfattning Januari och böcker lästa samma månad..

En januarimånad som passerade snabbt och kickstartade fantastiska 2012

* Det var så skönt att välkomna ett nytt år med roséchampagne och fyrverkerier i Nacka strand.

* Jag går och ser filmen Simon och Ekarna och påminns om ett möte från förr.

* Jag betade av en önskerubrik och visade upp lite mer vem jag är.

* En onsdag i januari mötte jag tre personer från tre olika faser av livet.

*Tänker jag till kring att utmana rädslor och göra annorlunda.

* Äntligen kom snön och vintern.

* Så vinner jag rabatt på coachutbildning.

* Hamnar jag på Kapten Röds konsert efter en systermiddag och sen en härlig tjejkväll i Eskilstuna.

* Köper jag den finaste av målningar av Emma.

*Avslutar jag månaden med en härlig kväll med en tidigare kollega och ett hjärta som dyker upp där man minst anar.

Under månaden så läser jag följande böcker.

Att välja glädje av Kay Pollack
Det här är en av mina favoritböcker, så jag läser om den då och då för att bli inspirerad och påmind. Inledde året med att vila i Kays klokord och egna insikter.

Att växa genom möten av Kay Pollack
Ännu en favoritbok som jag läste om av samma orsak som ovanstående bok.

Släpp loss din inre livskonstnär av Carolina Gårdheim
En personlig utvecklingsbok som jag verkligen tycker om. Tycker att det är bland de bättre som skrivits på svenska, men det kan handla om att hon tänker så likt mig. Tycker att hon gör det enkelt och bjuder på både övningar och kloka tankar.

Mannen som föll i glömska av Mia Ajvide
En riktigt bra bok med en skrämmande tanke som grund, den slukar jag en helg när jag ligger hemma och känner mig hängig.

En dåre fri av Beate Grimserud
En bokcirkelsbok som är välskriven och lättläst som jag trots detta inte tycker om. Antagligen för att det blir jobb för mig att läsa om någon som är psykiskt sjuk och har delpersonligheter. När man arbetar med det jag gör så vill jag fylla på energi med sånt som fyller mig och den här boken gör inte det.

Byt spår: skapa förändring genom att bryta invanda mönster av Chip Heath och Dan Heath
En bok som jag vunnit. Den har sina poänger men griper mig inte riktigt. Den känns mer riktad till företag som vill förändra något. Kan säkert vara en igångsättare  men jag hittar inspiration och verktyg på annat håll.

Bli hel.

Står det som rubrik på ett anslag om en kurs som sitter uppe på en anslagstavla på min gata.

Är vi inte alla hela blir min reflektion. Är det inte tanken som många av oss har som handlar om att vi inte är hela och måste fixas som ofta ställer till det för oss? Jag tror det. Jag fastnar där själv ibland. Men jag tror att i fokusen på att vi ska vara hela/perfekta/ eller vad det nu är vi inbillar oss är det lätt att känna sig misslyckad. Tänk om vi kunde se att i vår mänsklighet är vi hela.

Visst vi kan vilja förändra något men det innebär inte att vi måste fixas, justeras, bli hela utan att att vi duger utan den förändringen men livet kanske blir mindre stressigt, lättare, roligare eller mer harmoniskt om vi förändrar det. Om förändringen känns livsviktig så kanske den är det, men vi jag vill inte se oss som trasiga.

Om jag tittar på mitt eget liv så är jag nöjd med det på alla områden utom ett, antingen kan jag fokusera och lägga energi på just det området istället för att glädjas åt att det är så mycket i mitt liv som fungerar och som jag trivs med. Mitt liv är bättre än jag kunnat tänka mig och jag är tacksam över det. Jag har gjort stora förändringar för att hitta mitt sätt att leva som passar just mig (även om det varit motigt ibland) vilket kanske gjort mig mer harmonisk och jag tror att det är det som menas med kursen.. problemet blir bara att om målet är att bli hel så finns det en underförstådd tanke om att något är trasigt.

Jag tycker om den syn som återspeglas i wabi sabi och feng shui. Jag kommer aldrig att glömma när jag vandrar i vackra Cheong Fatt Tze Mansion i Penang (Malaysia) och guiden visar oss att i det smårutiga golvet så finns det ett ställe där man med flit har gjort fel. Det är för att visa att inget är perfekt och att det är en del av livet. Jag gillar den tanken.

Jag arbetar dagligen med förändringar men jag tror att det är viktigt att inte stirra sig blind på det vi inte har. Jag förstår att tanken att bli hel är god och jag har inte läst närmare vad kursen innehåller men jag hoppas att man tänker på att vi alla är olika. En del kanske vill ha mer acceptans och lugn i livet, en del  mer aktivitet och inspiration. Bara personen själv vet.

Som coach arbetar jag självklart med att stötta personer i att sätta sina mål, våga gå sin egen väg och göra förändringar så jag arbetar med att många vill förändra sina liv. MEN jag tror fortfarande att det också handlar om att byta perspektiv på vad man ser i sitt liv och hos sig själv. Vi har alla styrkor och resurser som gör oss till de unika stjärnor vi är även de dagar vi inte ser dem. Tänk om vi alla la mer tid på det vi har som är bra, vi är tacksamma över och det som är bra med just oss istället för att stirra oss blind på det som saknas oss och det vi inte trivs med eller jaga en helhet som ibland kanske inte ens är nåbar och om man når den är det fantastiskt, men jag tror att ibland så äger vi den redan.

Självklart trillar jag med jämna mellanrum ner i  tankefällan att något måste fixas hos mig.. att jag är "ohel". Det är väl det som innebär att vara mänsklig och hel i min mening. Jag tror inte att jag vore en bra coach/medmänniska om jag inte insåg det utan hela tiden trodde att det var eftersträvansvärt om jag var "perfekt" och inte trillade i tankefällor.Självklart önskar jag ibland att jag hade en talang för heminredning och matlagning. Jag kan önska att det fanns någon alldeles speciell som blev glad när jag jag kom hem och tyckte att jag var särdeles speciell och underbar. Men just de sidorna och den mannen finns inte i mitt liv, åtminstone inte just nu.

Jag väljer ändå att se livet som helt och se allt det underbara jag har och de sidor som kanske jag utvecklat som är bra med mig. Jag tror också att meningen med att vi är bra på olika saker är att då behöver vi varandra och kan hjälpa varandra. Jag hjälper en vän att få ihop sin arbetsansökan, hon hjälper mig att fålla byxor och inreda mitt hem. I livets pussel tror jag att vi alla är lika viktiga delar och kompletterar varandra. Vi går i världsklassen och vi lär av oss själva, av livet och av varandra om vi så önskar.